hofmarskalk hos Carl XV, med uppdrag att tills vidare förvalta teaterdirektörsämbetet. Under hans direktörskap utvecklades en liflig verksamhet vid de k. teatrarna. Den svenska dramatiska litteraturen kom framför andra till heders, och öfver fyrtio originalstycken gåfvos, många med stor framgång. Från den utländska repertoaren uppsattes bland operor Afrikanskan, Dinorah, Traviata, Romeo och Julia, Iphigenia i Aulis, Den flygande holländaren, Mignon, Lohengrin, m. fl. och bland större dramatiska arbeten Shakespeares Coriolanus, En vintersaga, Romeo och Julia, Richard III, samt dessutom öfver hundra skådespel och komedier af äldre och nyare författare. Denna verksamhet belönades äfven ur ekonomisk synpunkt med ovanlig framgång och den k. gamla scenen, som under sin hundraåriga tillvaro som oftast hade att kämpa med pekuniärt betryck, lämnade under E:s tid betydande öfverskott. Adelsman vid faderns död 1856, deltog E. vid flere ståndsriksdagar i det politiska lifvet samt var ledamot af stats- och ekonomiutskotten. Under åren 1863--66 deltog han som ledamot i kommittén för granskning af förslag till ny straff- och rättegångslag för krigsmakten och ifrade där för prygelstraffets afskaffande, hvilken åsikt äfven mot kommitténs beslut vann konungens bifall. 1866 ledamot af Musik. akademien. E. blef 1872 tjänstfri som hofmarskalk och fick 1881 afsked från första direktörsbefattningen vid k. m:ts hofkapell och teatrar. 1888 blef han inspektör för de k. teatrarna. E. har själf öfversatt flera teaterstycken, t. ex. »Män af ära», »Danicheffarna», »Dora». Död i Stockholm d. 31 mars 1897. Gift 1871 med Emma Mariana Charlotta Braunerhjelm. 3. Edholm, Edvard Mårten, läkare. Född d. 19 juli 1831; den föregåendes bror. E. blef student i Uppsala i 1850 och erhöll medicine doktorsdiplom 1859. Tre år därefter anträdde han en vetenskaplig resa till kontinenten och utnämndes 1863 till andre bataljonsläkare vid Svea lifgarde. Följande året afreste han till danska kriget, hvarunder han dels uppehöll sig på krigsteatern, Dybböl och Als, dels tjänstgjorde vid de olika linjernas sjukhus. Utnämnd 1864 till förste bataljonsläkare vid lifgardet till häst, förordnades han 1865 till sekreterare i svensk-norsk-danska farmakopé-kommittén och anställdes 1866 såsom lifmedikus hos Carl XV och åtföljde i denna egenskap konungen på flera af hans resor, äfven på den sista till Aachen 1872. 1870 utsågs han till ledamot i den kommitté, som blifvit tillsatt för utarbetandet af en ny edition af den svenska militärfarmakopén, samt afreste i oktober sistnämnda år på uppdrag till skådeplatsen för det då pågående tysk-franska kriget och uppehöll sig därunder dels vid det tyska högkvarteret i Versailles, dels vid fältsjukhusen i Frankrike och reservlasaretterna i Tyskland. 1871 utnämnd till regementsläkare vid Lifregementets dragonkår, erhöll han året därpå förordnande att tills vidare bestrida ett medicinalrådsämbete i Sundhetskollegium. Svenska läkaresällskapets sekreterare 1864--73 och hufvudredaktör af tidskriften Hygiea 1863--1871, har han riktat så väl den som svenska läkaresällskapets förhandlingar med en stor mängd uppsatser och referat. 1874 blef E. medicinalråd och öfverfältläkare vid armén samt har verksamt bidragit till fältläkareväsendets höjande. E. blef 1876 ordf. i kommittén för ordnandet af den militära hälsovården och förordnades s. å. till direktör för militärläkarekursen. Han blef också då redaktör för »Tidskrift i militär hälsovård» samt 1877 öfverfältläkare vid Stockholms garnison. 1882 hedersledamot af La société française d'Hygiène och örlogsmannasällskapet i Karlskrona samt 1887 af militär-medicinska sällskapet i Kristiania. 1885 besökte E. på offentligt uppdrag Finland och Ryssland och var 1886 kommittéledamot för förslag till nytt reglemente för sjukvården. Han tog 1896 afsked från sina befattningar och erhöll samtidigt generaldirektörs namn, heder och värdighet. Gift 1867 med Lovisa Kristina Charlotta von Heijne. Edling, Bernhardina (Dina), f. Niehoff, operasångerska. Föräldrar: fanjunkaren Christian Niehoff och Johanna Fogelberg. Född i Lund d. 14 nov. 1854. E. var 1872--76 elev vid konservatoriet i Stockholm och debuterade vid operan därstädes 1876 som Adina i »Kärleksdrycken» samt 1877 som Alice i »Robert» och Pamina i »Trollflöjten» samt hade engagement 1877--92. Bland de roller som fru E. utförde märkas vidare Anna i »Friskytten», Carmen, Susanna i »Figaros bröllop», Zerlina i »Don Juan», Amneris i »Aida», Mignon, Nürnbergerdockan. Fru E., som 1885 blef ledamot af Musikaliska akademien, har äfven varit en mycket anlitad konsertsångerska och gifver talrika musiklektioner. Hon har ett varmt och musikaliskt föredrag och har lyckats genom stor flit i hög grad utveckla sin dramatiska talang, som att börja med endast omfattade det naiva och det skälmaktiga. Gift 1883 med ingenjören Gunnar Edling. Edlund, Erik, fysiker. Född i Edsbergs församling af Nerike den 14 mars 1819; föräldrarna bondfolk. E. blef student i Uppsala 1840, promoverades till filos. doktor därstädes 1845 och förordnades året därefter till docent i mekanik. Antagen till fysiker vid Vetenskapsakademien i Stockholm 1850, invaldes han till ledamot af nämnda samfund nästa år och 1852 förklarades hans befattning för professur. 1854--75 var han äfven fysiker vid elektriska telegrafverket och erhöll vid världsutställningen i Paris 1855 första klassens silfvermedalj för en af honom uppfunnen telegrafapparat, medelst hvilken två underrättelser kunde samtidigt och i motsatt riktning afsändas på samma telegraftråd. 1858 ledamot i kommittén