vid örlogsflottan tjänstgjorde han de närmast följande åren i amerikanska handelsflottan och uppehöll sig äfven en tid i England. Utnämnd 1827 till sekundlöjtnant med löjtnants rang, ingick han följande året som »enseigne de vaisseau» i franska marinen, där han tjänstgjorde till 1833 och deltog därunder i expeditionen till Algier, blockaden af Lissabon m. m. Under sin frånvaro befordrad till löjtnant i svenska flottan, blef han 1846 kapten, 1847 befordrad till chef för sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition och 1853 till kommendörkapten, utnämndes han den 30 dec. 1857 till kontreamiral samt statsråd och chef för sjöförsvarsdepartementet. Efter att 1862 ha erhållit afsked från statrådsembetet, förordnades han samma år till befälhafvande amiral i Karlskrona, hvarifrån han tog afsked 1868. Led. af Krigsvetenskapsakademien. Död på sin egendom Agdatorp i Nettraby socken i Bleking d. 18 januari 1874. Gift 1842 med Hedvig Maria Charlotta af Klint. Ehrenborg och Ehrenborgh. Räntmästaren Jöns Michelsson, som 1687 adlades med namnet Ehrenborg, härstammade från Jutland, där fadern var tingsfogde. Hans sonsons sonson, assessorn, sedermera presidenten K. V. M. Ehrenborg -- se nedan -- upphöjdes 1817 till friherre och ändrade sitt och grenens namn till Ehrenborgh. 1. Ehrenborg, Richard Gjedde, rättslärd. Född på Spannarp i Skåne, d. 2 jan. 1655. Föräldrar: Jöns Michelsson (Ehrenborg) och Anna Gjedde. Fadern, Jöns Michelsson, hade före Roskildefreden varit räntmästare hos Kristian IV, men hyllade vid de södra landskapernas införlifvande med Sverige obetingadt det senares välde, hvarför han förordnades till kommissarie vid skattläggningen i Skåne och 1687 adlades med namnet Ehrenborg. Sonen Richard, som dessförinnan efter modern bar namnet Gjedde, inskrefs 1670 till student vid Lunds universitet och sysselsatte sig där hufvudsakligen med studiet af matematik samt grekiska och hebreiska. År 1674 lämnade han Lund och var borta i tio år, under hvilka han dels vistades på resor, dels längre tider uppehöll sig vid universiteten i Leyden, Oxford och Cambridge. Återkommen till Sverige, anställdes han 1687 vid högskolan i Lund som e. o. professor i juridik och utnämndes 1696 till professor i svensk och romersk rätt. Död d. 7 mars 1700. Hans tryckta skrifter, så vidt de äro kända, utgöras endast af några akademiska disputationer. Gift 1690 med Ida Katarina Silfversköld. 2. Ehrenborg, Kasper Isak Mikael, ämbetsman. Född på Hjelmshult i Skåne d. 17 nov. 1788; den föregåendes brorsons sonson. Föräldrar: majoren Jöns Ehrenborg och Beata Maria Tham. De studier E. under enskild handledning grundlagt fortsatte han vid Lunds universitet, tills han 1808 inskrefs i krigsexpeditionen af konungens kansli. Hans omfattande kunskaper och outtröttliga arbetsamhet väckte genast uppmärksamhet, så att han redan 1810 befordrades till vice advokatfiskal i kammarrätten och s. å. till landssekreterare i Skaraborgs län. På denna plats ådagalade han så mycken ämbetsmannaduglighet och samvetsgrannhet, att han, då ordinarie landshöfdingen grefve Adlersparre 1821 begärde tjänstledighet, förordnades till vice landshöfding. Ryktet om hans ovanliga skicklighet och det oinskränkta förtroende, han åtnjöt i den landsort, som närmast var anförtrodd åt hans omsorger, föranledde 1823 års riksdag, i hvars förhandlingar han var en intresserad deltagare, att åt honom uppdraga befattningen som justitieombudsman. Men han dog redan d. 16 sept. s. å. Gift 1811 med Anna Fredrika Carlqvist, född 1794 i Karlstad. Efter mannens frånfälle framträdde fru E. såsom författarinna, mest inom barnlitteraturen och på det religiösa området. Död 1873. 3. Ehrenborgh, Kasper Vilhelm Michael, president. Född d. 14 april 1786; den föregåendes kusin. Föräldrar: kaptenen Johan Daniel Ehrenborg och grefvinnan Vilhelmina Douglas. E. blef assessor i Svea hofrätt 1810 och utnämndes äfven s. å. till tjänstgörande kammarherre has drottning Hedvig Elisabet Charlotta. 1817 undfick han förordnande såsom statssekreterare i kammarexpeditionen af konungens kansli, hvarpå kort därefter följde hans utnämning till friherre. Året därpå erhöll han fullmakt som ordinarie innehafvare af nyssnämnda statssekreterareplats samt blef 1821 president i den nyinrättade skånska hofrätten. Som ämbetsman var E. aktad och omtyckt af sina underordnade. Hans omdöme, mera oväldigt än skarpt, hade stadgat sig genom rutin och bemödande. För öfrigt voro ordningssinne och regelbundenhet bland E:s framstående egenskaper. Till dessa kan äfven läggas en viss artig förbindlighet, som han städse bibehöll från sin vistelse vid hofvet. Död i Kristinehamn d. 5 jan. 1844 Gift 1823 med friherrinnan Ebba Fredrika Charlotta Ruuth. Ehrenbusch, Joakim (Buschovius), universitetslärare, ämbetsman. Född i Ruppin i Brandenburg d. 15 juli 1642. Sina juridiska studier hade B. idkat vid universitetet i Rostock, där han 1667 förordnades till konsistorialfiskal i svenska Pommern. Vid grundandet af Lunds universitet inkallades han till universitetets protonotarius, men utnämndes kort därefter till professor i grekiska språket. Vid sidan af denna ordinarie tjänstebefattning erhöll han 1671 i uppdrag att bekläda en e. o. professur i juridiska fakulteten, hvarmed han fortfor till universitetets upplösning 1676. Under kriget förordnades han 1677 till generalauditör vid svenska armén i skåne och deltog sedan i den kommission, som nedsattes för införandet af svensk lag i de södra landskaperna. Hans sista offentliga värf var som häradshöfding i Oxie,