tillbragte han i Lund, under den lärde Rydelii handledning, hvarefter han 1714 begaf sig till Tyskland och Holland, vid hvilkas förnämsta lärosäten han förökade sina juridiska kunskaper. Hemkommen till Sverige, inskrefs han 1717 som auskultant i Göta hofrätt, men återvände 1719 till Lund, där han efter aflagda lärdomprof fästes 1720 som e. o. och året därpå som ordinarie professor i allmän lagfarenhet. Som akademisk lärare var E. högligen uppburen. Den juridiska vetenskapen, före hans tid föga bearbetad i Sverige, vann genom honom, under hans något mer än trettioåriga lärareverksamhet, en sofring och bestämdhet, som blef af den största betydelse för samma vetenskaps utveckling och senare tidens arbeten på dess fält. Hans föreläsningar utmärkte sig för en sällsynt förening af grundlighet och klarhet och besöktes af en ständigt växande åhörareskara. Till en del återfinnas de i hans: Inledning till then svenska jurisprudentiam civilem 1729, Inledning till then svenska processum civilis 1732, Then svenska jurisprudentia civilem efter Sveriges rikes år 1734 antagna lag förbättrad 1746, Föreläsningar öfver giftermålsbalken 1747, Föreläsningar öfver ärfdabalken 1752, Inledning till then svenska jurisprudentiam criminalem 1756, Inledning till then svenska processum criminalem 1759. 1746 adlad med namnet Ehrenstråhle, erhöll han tre år därefter titel af revisionssekreterare, och lämnade 1753 den lärostol han med utmärkt beröm innehaft i trettiotre år. Han bosatte sig därefter på sin egendom Säby i Småland, där han dog d. 6 maj 1769. Gift 1724 med Helena Maria Linnerhjelm, en dotter till biskopen i Lund J. Linnerius. Ehrenström. Släktens stamfader Nils Ströman var befallningsman i Oxenstjernska grefskapet Söder Möre och hade under 1675 års krig uppbådat allmogen till ortens försvar och därigenom skyddat den från danskarnas anfall. För dessa och andra tjänster belönades han med häradshöfdingtitel 1687 och adelskap 1692, då han utbytte sitt ofrälse namn Ströman mot Ehrenström. 1. Ehrenström, Johan Albrekt, »gustavian». Född i Finland d. 28 aug. 1762. Sonsons son till släktens stamfader. Föräldrar: d. v. konduktören, sedermera kommendanten på Vaxholms fästning, Nils Albrekt Ehrenström och Kristina Katarina Sederholm. E. började sin bana som konduktör vid fortifikationen, i hvilken egenskap han finnes upptagen i svenska arméns rangrulla flera år efter det han 1788 anställdes som andre sekreterare i presidentexpeditionen, nuv. utrikesdepartementet. Året förut skickades han af Gustaf III, hvars krigsplaner mot Ryssland redan nått sin mognad, som kunskapare till Östersjöprovinserna och Petersburg och lyckades härunder få medfölja ryska hofvet på den bekanta resan till Kerson. Under det därefter utbrytande kriget följde han högkvarteret och tillhörde konungens dagliga omgifning. Fortfarande ett föremål för den kungliga nåden, fick E. åtfölja monarken på resan till Aachen, utnämndes till härold vid K. M:ts orden och kunde med allt skäl se framtiden i det ljusaste perspektiv, när konungens död med ens förändrade förhållandena. Den under Reuterholms inflytande tydligt yttrade oviljan och misstroendet mot den aflidne konungens vänner träffade äfven E. Afskedad och tillbakasatt, tvekade han icke att i sina bref till gustavianska partiets hufvudman, Armfelt, oförbehållsamt uttala sitt missnöje med den närvarande ställningen, hvarför han, när Armfeltska brefväxlingen framdrogs såsom faktisk bevisning på en å bane varande samhällsomstörtande komplott, arresterades såsom en af konspiratörerna. Han underkastades en långvarig rättegång och dömdes den 22 september 1794 till förlust af gods, ära, adelskap och ridderlig värdighet, att stå en timme i halsjärn och varda halshuggen. Schavotteringen försiggick på Packartorget redan följande dagen och d. 8 okt. utfördes han till afrättsplatsen, där han fick dödsstraffet efterskänkt och förvandladt till lifstids fästning. När Gustaf Adolf själf öfvertagit regeringen, förflyttades E. från Karlsten till Vaxholm, där fadern var kommendant och erhöll 1800 ära och adelskap åter. Han begaf sig då ut på resor, uppehöll sig en längre tid i Wien och nedsatte sig slutligen 1811 i Helsingfors, där han blef rysk undersåte. Han erhöll följande år uppdrag att fungera som ordförande i kommittén för Helsingfors nybyggnad, blef 1812 statsråd, 1814 verkligt statsråd, 1820 senator och ledamot af ekonomiedepartementet, hvarifrån han 1825 tog afsked. Han drog sig härefter tillbaka till privatlifvet, sysselsättande sig med utarbetandet af sina värdefulla »Historiska anteckningar», hvilka 1882--83 utgåfvos af S. J. Boëthius. E., hvilken afled i Helsingfors d. 15 april 1847, var sedan 1820 gift med Hedvig Catharina Lagerborg. 2. Ehrenström, Marianne Maximiliana Kristina Lovisa, född Pollet, författarinna i litteraturhistoria. Född i Zweibrücken d. 9 dec. 1773. Föräldrar: sedermera generallöjtnanten i svenska armén Johan Frans Pollet och Johanna Karolina Helena Pachelbel. Marianne P. erhöll en ytterst vårdad uppfostran och kunde som sina lärare i musik nämna abbé Vogler och Clementi, i målningskonst Limnell, Belanger o. s. v. När Gustaf III, bland andra vedermälen af sin tillfredsställelse med hennes fars, generallöjtnant P:s förhållande vid Svensksund, utnämnt dottern till hoffröken hos drottning Sofia Magdalena, emottogs hon, för att bereda sig till denna befattning, i skalden Oxenstjernas hus, där hon, liksom förut i föräldrarnas hem, sammanträffade och umgicks med sin tids berömde män i vittenhet och konst: Leopold, Kellgren, Sergel m. fl. 1803 firade hon sitt bröllop med generalfälttygmästaren öfverste Nils Fredrik Ehrenström och flyttade