återtog han sin tjänst vid Meteorologiska centralanstalten, där han fortfarande är anställd. E. han utöfvat ett ganska omfattande författareskap. Han har sålunda i redogörelsen, 1887--89, för Kap Thordsensexpeditionen författat afdelningarna Introduction Historique, Météorologie och Astronomie, och hans gradualafhandling Undersökringar i hygrometri 1888, har efterföljts af andra arbeten rörande bestämmandet af luftens fuktighet. I ofvannämnda Météorologie samt Mesures des hauteurs et des mouvements des nuages tills. med K. L. Hagström i Upps. Vet.-societets Acta 1885, Molnens höjd i Uppsala under sommaren tills. med Hagström i Bih. till Vet.-Akad:s. Handlingar 1887, Some methods for cloud measurements 1888, och A new instrument for cloud measurements 1893 i Quarterly Journal of the R. Met. Soc. London har E. varit en af de förste, som framlagt noggranna mätningar af molnens höjd och hastighet. Han han vidare gjort noggranna undersökningar i dynamisk meteorologi, såsom synes af Über die Einwirkung der ablenkenden Kraft der Erdrotation auf die Luftbewegung, I, II 1889--94, och hans studier öfver de s. k. Isodenserna 1890, där en ny metod till väderleksförutsägelser framlägges. E. har tillsammans med S. Arrhenius skrifvit afhandlingarna Über den Einfluss des Mondes auf den elektrischen Zustand der Erde 1893 och 1894 i Bih. till Vet.-Akad:s Handlingar, Ueber den Einfluss des Mondes auf die Polarlichter und Gewitter och Ueber die nahezu 26-tägige Periode der Polarlichter und Gewitter i Vet.-Ak. Handl. 1898; Sveriges temperaturförhållanden jämförda med det öfriga Europas 1899, Om klimatets ändringar i geologisk och historisk tid och deras orsaker 1899 och Väderleken under år 1901 1902 i Ymer; On the variations of the climate of the geological and historical past and their causes (öfversedd och utvidgad öfversättning från Ymer) i Quarterly Journal of the R. Met. Soc. London 1901; Ueber den Energievorrath, die Temperatur und Strahlung der Weltkörper och Ueber die Periodicität der Sonnenthätigkeit i Bih. till Vet.-Akad:s Handlingar 1900; Ueber Emission und Absorption der Wärme und deren Bedeutung für die mittlere Temperatur der Erdoberfläche i Meteorologische Zeitschrift 1902, samt många kortare uppsatser i in- och utländska vetenskapliga tidskrifter. Kallades 1892 till hedersledamot af Roy. Met. Society i London. Gift 1895 med Agnes Elpidina Bodén. Eklund, Pehr Gustaf, teolog. Född i Lund d. 2 mars 1846. Föräldrar: d. v. seminarieföreståndaren, sedermera kyrkoherden i Igelösa Pehr Eklund och Bothilda Elisabeth Sjöström. E. blef student i Lund 1863, fil. d:r 1868 och docent i exegetik 1872. Efter förordnanden på olika håll utnämndes E. 1882 till e. o. professor i symbolik och moralteologi vid Lunds universitet samt kyrkoherde i Husie och 1890 till professor i dogmatik och moralteologi samt kyrkoherde i V. Kärrstorp. Tre år senare avancerade han till förste teol. professor och domprost i Lund och erhöll s. å. teologie doktors värdighet. Flere gånger han E., som varit en intresserad ledamot af 1893 och 1898 års kyrkomöten, innehaft förslagsrum till biskopsämbeten. Från trycket hur han bl. a. utgifvit gradualafhandlingen De modo Latinorum conjunctivo in absoluta interrogatione usurpato 1868, Om theologiens begrepp och indelning 1874, Grunddragen af den kyrkliga trosläran 1880, Kyrkans allmänna historia i öfversikt framställd 1883, Sammandrag af kyrkans allmänna historia. Till läroverkens tjenst 1883, Lutherska endrägtsboken, i allmänkyrklig belysning 1893, Den apostoliska tron i Martin Luthers katekes utläggning (lekmannabibelns hjärta) 1897, o. s. v. Gift 1874 med Catharina-Maria Lovén. Ekman, vidt utgrenad, ursprungligen från Värmland härstammande släkt, där stamfadern, Lars Jonsson, var bergsfogde 1556--88. Den mest bekanta släktgrenens flesta medlemmar ha sedan medio af 1700-talet varit bosatta i Göteborg. 1. Johan Jakob, läkare, konstvän. Född i Göteborg d. 30 januari 1771. Föräldrar: grosshandlaren Peter Ekman och Hedvig Boethius. Sin uppfostran hade E. erhållit i Lausitz, dit han skickades såsom helt ung och hvarifrån han återkom 1790, då han blef student i Lund. För att ytterligare vidga sina kunskaper i medicin, som han valt till akademiskt studium, företog han en utrikes resa, hvarunder han besökte utlandets förnämsta läroanstalter och föreläsare, såsom: Saxtorph och Bang i Köpenhamn, Hufeland och Loder i Jena, Frank och Gall i Wien m. fl., och promoverades till medicine doktor i Uppsala 1797. Under en ny resa uppehöll han sig en längre tid i Italien och nära två år i Paris, där han, såsom ledamot af medicinska societeten, hade i uppdrag att författa revyer af utkommande tyska medicinska arbeten. Återkommen till Sverige, anställdes han 1804 som läkare vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, hvilken befattning han innehade till sin död d. 18 nov. 1814. Med grundliga insikter som läkare förenade E. en djup fond af vetande i flera kunskapsarter, särskildt kemi och fysik, och underhöll i vetenskapliga ämnen brefväxling, med flera af utlandets lärde. Hans efterlämnade bibliotek och konstsamlingar vittnade, liksom hans samtidas erkännande, om hans framstående plats som estetiker och konstkännare. Gift 1809 med Sara Minten i hennes första gifte. 2. Ekman, Gustaf Henrik, köpman, kommunalman. Född i Göteborg d. 23 nov. 1774; den föreg. broder (systern Hedvig Elisabet var gift med Göta kanals skapare, B. B. von Platen). Efter i Lund aflagd studentexamen ägnade sig E. åt faderns yrke och grundlade 1802 jämte G. R. Prytz den ännu i Göteborg bestående firman Ekman & C:o. E. var en driftig och framgångsrik affärsman men hade