vid Vasateatern i Stockholm 1887--88, vid Lindbergska sällskapet 1888--92 och hos direktör Ranft från 1892, i det att han hos denne först tillhörde lustspelsafdelningen, men sedan öfvergått till afdelningen för det allvarliga skådespelet. Bland E:s roller märkas Giboyer, pastor Manders i »Gengångare», Stråman i »Kärlekens komedi», Ole Rass i »Strandbybor», Poul Hansen i »En skandal», Hoppe i »Ungdom», D:r Weisse i »Sodoms undergång», Corniski i »Niniche», Pinglet i »Spökhotellet», Autolycus i »En vintersaga», titelrollen i »Charleys tant», Aslaksen i »De ungas förbund», Rabuté i »Försvunnen!», titelrollen i Strindbergs »Gustaf Vasa», d:r Rank i »Ett dockhem», Kellinghausen i »Lefve lifvet!» m. fl. Af ofvanstående rollförteckning framgår, att E. är en synnerligen mångsidig skådespelare, hvilkens förmåga spänner öfver vidt växlande områden. E. har firat sina kanske största triumfer på farsens område -- hans gamle vicomte i »Lili» än särskildt ett litet mästerstycke -- men möjligt är, att hans begåfning, som utmärker sig för en ovanligt hög grad af natursanning, i främsta rummet är lämpad för djupare uppgifter. Gift 1888 med skådespelerskan Sigrid Elvira Key. Elisabet, prinsessa. Född på Kungsör i mars 1549; konung Gustaf I:s dotter med Margareta Leijonhufvud. E. fick god uppfostran och har i sin ungdom blifvit kallad en af Europas fullkomligaste prinsessor. Han förlofvades 1562 med dåv. koadjutorn i Riga, Kristoffer af Mecklenburg. Men förlofningen bröts, när denne sedan i flera år var fånge i Polen. Flera olika giftermål voro därefter på tal för prinsessan. I slutet af 1574 skickades från Frankrike ett sändebud vid namn Claude Pinart af Henrik III i statsangelägenheter till Sverige. Pinart hade också i uppdrag att höra sig för beträffande Elisabet, och han medförde kungens porträtt. Det blef dock intet af planen, måhända på grund af katolikernas missnöje öfver densamma. Elisabet gifte sig sedan d. 7 maj 1581 med Kristoffer af Mecklenburg, hvilken afled i mars 1592. Hon dog i Sverige i nov. 1597 och blef begrafven i Uppsala domkyrka följande året. Hennes dotter Margareta Elisabet föddes 1584 och förmäldes i Stockholm 1608 med Johan Albert, hertig af Mecklenburg-Güstrow. Elkan, Sophie, f. Salomon, författarinna (pseud. Rust Roest). Född i Göteborg d. 3 jan. 1853. Föräldrar: handlanden Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. År 1872 ingick fröken S. äktenskap med musikhandlaren N. Elkan i Stockholm och blef änka 1879. Den rikt begåfvade kvinnan har utgifvit åtskilliga skönlitterära arbeten af värde: Dur och moll 1889, Med sordin 1891, Rika flickor 1893, Säfve, Kurt & C:o 1894, Skiftande stämningar 1896, John Hall, en historia från det gamla Götheborg 1899, I Fågelperspektiv, valda noveller ur äldre samlingar 1901, Drömmen om Österlandet 1901. Fru Elkans böcker utmärka sig »för en pålitlig verklighetsskildring, utförd i diskreta former och färger och adlad af en fint kultiverad smak». -- »Hon förstår konsten att berätta på ett underhållande och fint sätt.» Med den stora romanen John Hall, en kulturskildring af bestående värde, var det, som allmänheten först kom att fullt uppskatta hennes betydelse som författarinna. Elliot Josef, läkare. Född på Karlberg vid Stockholm d. 1 jan. 1799. Föräldrar: ekonomie-direktören Abraham Josephson och Blomma Magnusson. Sonen kallade sig, efter ett par farbröder i Tyskland, för Elliot och inskrefs under detta namn som student i Uppsala 1816. Sedan han fem år senare aflagt filosofie kandidatexamen, begynte han studera läkarevetenskapen och promoverades efter föregångna prof till medicine doktor 1827. Kir. magister 1830. åren 1828--29 företog han en vetenskaplig resa till utlandet och utnämndes 1830 till provinsialläkare i Stockholms län. 1834 lämnade han denna befattning för att ostördt få ägna sig åt enskild praktik, hvarmed han fortfor till 1837, då han erhöll förordnande och följande året fullmakt såsom ord. artis. obstetr. adjunkt vid Karolinska institutet. 1849 utnämndes han till lärare vid barnmorske-undervisningsanstalten i Stockholm, med professors namn och värdighet, och afled d. 4 jan. 1855. Frukterna af E:s författareverksamhet återfinnas hufvudsakligast i Svenska läkaresällskapets handlingar och tidskriften Hygiea. Gift 1832 med Sofia Wilhelmina Krook. 1. Elmblad, Per Magnus, präst, skolman. Född i Elmeboda socken af Kronobergs län d. 21 april 1806. Son till nämndemannen Per Pettersson i Linneryd. Student i Lund 1827, förvärfvade sig E. 1835 den filosofiska doktorsgraden därstädes och prästvigdes s. å. Efter att ha tjänstgjort som pastorsadjunkt i Jönköping fortsatte E. därefter sina studier vid Lunds och Köpenhamns universitet och blef 1840 lärare vid den bekanta uppfostringsanstalten å Barnängen vid Stockholm. 1845 utnämndes han till lektor i teologi och filosofi vid Stockholms gymnasium, hvilken befattning han beklädde tills han 1880 afgick med pension. Från slutet af 1830-talet intog E. en bemärkt plats som en af märkesmännen för tidens kyrkliga rörelser och förvärfvade sig rykte som en af hufvudstadens mest uppskattade predikanter. Fredlig och human till lynnet, sökte han städse medla mellan divergerande åskådningar, om han ock själf kände sig dragen åt det lågkyrkliga hållet. Sålunda deltog han 1856 i bildandet af »Evangeliska Fosterlandsstiftelsen», bland hvars stödjepelare han räknades under en följd af år, stundom som dess vice ordf. och ordf. Han ägnade äfven mycken tid åt nykterhetsrörelsen och andra filantropiska syften. Vid lektor P. Waldenströms (se nedan) första