icke vidare, än att han ännu lefde om våren 1599. Elvius, Per, matematiker. Född i Uppsala i aug. 1710. Föräldrar: astronomie professorn Per Elvius och Anna Maria Spole. Hans matematiska anlag -- ett arf inom släkten, då flera af hans närmaste anförvanter, Elvierna, Spole, Rosenborg och Celsierna, alla voro berömda matematici -- utbildades först af hans kusin, den lärde astronomen Anders Celsius. Sedermera hade han till lärare Strömer och Klingenstjerna och erhöll undervisning af Polhem i mekaniken. Anställd i bergskollegii tjänst, gjorde han sig känd för flera mekaniska uppfinningar. Strax efter Vetenskapsakademiens stiftelse 1739 blef han dess ledamot och 1744 äfven dess sekreterare och genomdref som sådan akademiens beslut att uppföra nytt observatorium, som kom till utförande 1748--53. En kort tid förestod han de Thamiska föreläsningarna, men lämnade dem för att uteslutande ägna sig åt vetenskapliga forskningar. Åt dem hängaf han sig ock med hela sin själ och brydde sig föga om hvad som tilldrog sig i den öfriga världen. Så berättas det, att när de upproriska dalkarlarna intågat i Stockholm och ej kunde hejdas med annat än några skarpa salfvor, satt denne nye Archimedes på sitt rum nära intill och visste om ingenting, förrän allt var öfverståndet. De skrifter han efterlämnat äro utom en mängd uppsatser i Vetenskapsakademiens och Uppsala Vetenskapssocietets handlingar: Tractat om effecter af vatndrifter 1742, Historien om de mathematiska vetenskaperna 1746, Dagbok öfver en resa till Trollhättan (utgifven af C. Hårleman 1750) samt en öfversättning af Clairauts Inledning till Geometrien 1744. Vet.-Akad. lät öfver honom slå två skådepenningar. Död ogift på Ekolsund d. 27 sept. 1749. Emanuelsson, Per Jakob, grekisk filolog, homilet. Född i Krokeks församling af Östergötland d. 27 mars 1802. Föräldrar: komministern Hans Emanuelsson och Johanna Elisabet Widén. Vid Uppsala universitet, där E. blef student 1820, vann han efter sju års studier den filosofiska graden och fästes två år därefter vid universitetet såsom docent i grekiska litteraturen. Sedan han någon tid förestått professuren i grekiska samt innehaft förslag både till adjunktur och professur i samma läroämne, utnämndes han 1837 till lektor i grekiska och hebreiska i Gefle. Prästvigd 1841, befordrades han två år senare till kyrkoherde i Hellestads pastorat af Linköpings stift; blef 1847 kontraktsprost och 1860 teologie doktor. E. var ombud för Linköpings stift vid riksdagarna 1856, 1859 och 1862. Åren 1872--73 deltog han verksamt i utarbetandet af kommitténs för revision af 1686 års kyrkolag »förslag till kyrkolag och kyrkostadgar», 1873. Af hans akademiska arbeten märkas: Comparatio inter tragoediam Aeschyli quæ Septem adversus Thebas inscribitur et Euripidis Phoenissas 1832, Sophokles Sorgespel, öfvers. (Antigone och Kvinnorna i Trachis) 1834, Polybii från Megalopolis Historiska arbeten, öfvers., 1833--34, Plutarchos' jämförande lefnadsbeskrifningar, öfvers., 1842--45. Nitisk själasörjare, deltog E. med värma i sin tids religiösa rörelser och utgaf bland annat flera band predikningar. Död d. 8 jan. 1888. Gift 1: 1837 med Charlotta Fredrika Hæger, 2: 1861 med Selma Eugenia Cassel. Emporagrius, Erik, biskop, teolog. Född 1606 i Torsåkers socken af Gestrikland, där fadern Gabriel Emporagrius var präst. Sina studier hade E. idkat dels vid Uppsala, där han 1632 promoverades till magister, dels vid utländska lärosäten. Vid sin återkomst till Sverige 1637 utnämndes han vid Uppsala universitet till physices professor, men utbytte efter fyra år denna lärostol mot en professur i teologiska fakulteten, befordrades 1645 till förste hofpredikant hos drottningen och blef 1649 pastor primarius samt 1664 biskop i Strängnäs. Biskopen i Strängnäs, Johannes Matthiæ, hade nämligen i några utgifna skrifter blifvit beträdd med angrepp af de symboliska böckerna och misstänktes vilja åstadkomma en förening af den lutherska kyrkan och den reformerta. Bland hans motståndare uppträdde nu äfven E., och slutet på striden blef, att den gamle biskopen, halft på egen begäran och halft enligt dom, entledigades från sitt ämbete och E. insattes till hans efterträdare. Såsom innehafvare af Strängnäs biskopsstol verkade E. i tio år och afled d. 14 mars 1674. E. var en lärd och arbetsam man och som teolog varmt nitälskande för renlärigheten inom den lutherska kyrkan. Man äger utaf honom åtskilliga skrifter, såsom: Admonitio consolat ad obeundam pio et constanti animo mortem 1629, Methodus Theologiæ 1647, Likpredikningar (2 dekader 1653--60), Oratio pro reddita Pace 1664, Catechesens enfaldige förklarning 1669. I den sistnämnda hade han vid förklaringen af tionde budet yttrat, att hustrun borde räknas såsom det förnämsta stycket bland mannens lösören eller rörliga egendom, hvilket så förtröt änkedrottning Hedvig Eleonora att hon utverkade ett förbud mot skriften. Gift 1: med Sara Eriksdotter Simtelia; 2: 1648 med Elisabeth Olivecrantz, ärkebiskop Laurentius Paulinus Gothus' dotter; 3: med Anna Depchen. Sonen Gabriel Emporagrius, f. 1639, adlades 1668 med namnet Liljeflycht på grund af faderns förtjänster. Enander, Samuel, biskop. Född i Västra Eneby församling af Linköpings stift den 20 sept. 1607. Föräldrar: kyrkoherden Nicolaus Petri och Helena Johansdotter. Sedan E. i Uppsala 1632 vunnit den filosofiska graden, återvände han till stiftsstaden i sin födelseort, vid hvars läroverk han 1634 utnämndes till lektor i filosofi. 1641 utbytte han denna befattning mot lektoratet i teologi och befordrades två år därefter till kyrkoherde i Söderköping. Här blef han känd af