han ett par år skött sina studier i öfverensstämmelse med det vedertagna examensväsendet, bröt han på en gång med metoden och begynte ett själfständigt arbets- och studielif, hvarunder han med förkärlek fäste sig vid Roms och Greklands store författare. Under denna tid vann han 1846 Svenska akademiens pris för ett episkt skaldestycke Hake Sjökonung. Efter aflagd fil. kandidatexamen 1849 fortsatte han ännu en tid sina studier, men nödgades för sin vacklande hälsa afbryta dem och 1852 företaga en resa till södra Frankrike, Spanien och Brasilien. Hemkommen följande året, beslöt han att inslå på en ny bana i helt och hållet praktisk riktning, och valde härtill trädgårdsodlingen. Han ingick därför såsom trädgårdselev och arbetade 1853--55 vid åtskilliga större trädgårdsanläggningar inom landet samt promoverades under tiden, 1854, till filosofie doktor. 1855 företog han en resa till norra Tyskland för att öka sina insikter i växtodling och parkkonst samt började vid sin återkomst mottaga uppdrag i den senare konstgenren. 1856 kallad till lärare vid svenska trädgårdsföreningens elevskola och till sekreterare i samma förenings styrelse, anträdde han med statsanslag följande året en studieresa till England och Skottland och utnämndes 1858 till föreståndare för föreningens trädgårds- och elevskola i Stockholm. Under de följande åren företog han nya resor, dels inom landet, dels till Tyskland, Holland, Belgien, Danmark och Norge, hufvudsakligen för hortikultur- och pomologiska studier, men äfven för att inhämta kännedom om dessa länders folkskoleväsende, i hvilka ämnen han utgifvit förtjänstfulla arbeten, såsom: Trädgårdsodling och naturförsköningskonst 1857--63, Trädgårdsbok för allmogen 1857, Om Sveriges fruktträdsodling etc. 1862, Om skolträdgårdar och seminarieträdgårdar 1864, Handbok i svensk pomologi 2 del. 1864--66, Om folkskolan i Sverige, 4 häften 1863--69, Om skolfester 1868 m. fl. E. har dessutom utgifvit: Litteratur och konst 1860--76, Holland, några drag till en kulturbild 1860, Israel Hwasser och Anders Retzius, en minnesskrift 1860, redigerat Svenska trädgårdsföreningens årsskrift 1857--61, författat texten till planschverket Herregårdar och slott uti Södermanland 1864--69 samt skrifvit en mängd artiklar och uppsatser i olika tidningar och tidskrifter, hvaribland åtskilliga rörande kvinnans sociala och fosterländska verksamhet, hvarför E. med sin liberala anläggning var varmt intresserad. Han tog 1863 afsked från sina befattningar. Led. af Landtbruksakademien och Vet. och Vitt.-samhället. Död d. 21 maj 1881. Ogift. Engelbrecht-Hwasser, Anna Maria Elisabeth (Anna-Lisa), skådespelerska. Född i Solna, Stockholms län, d. 16 aug. 1861. Föräldrar: k. teaterns sekreterare och ombudsman hofkamreraren Daniel Hwasser och den berömda skådespelerskan Ebba Charlotta Elisa Jacobsson (se nedan). Fröken Hwasser debuterade 1879 å Dramatiska teatern som Dora i Sardous komedi med detta namn, hade 1879--81 anställning vid k. teatern och 1880--86 vid Nya teatern i Stockholm. Hon ingick 1881 äktenskap med skådespelaren William Edmund Isidor Engelbrecht (f. d. 13 april 1855 i Stockholm). Fru Hw. uppträdde efter 1886 jämte sin make i olika orter, bl. a. i Stockholm och Helsingfors, hvarjämte hon gifvit lektioner i välläsning och dramatisk framställningskonst. Bland hennes roller märkas Jungfrun of Orléans, Maria Stuart, Emilia Galotti, Margareta i »Faust», Ophelia i »Hamlet», Valborg i »Axel och Valborg», fru Inger i »Fru Inger till Östråt», Lona Hessel i »Samhällets pelare», Thusnelda i »Fäktaren från Ravenna», Arria i »Arria och Messalina», Svea i »Hur man gör godt», Florizel i »Ett besök», hertiginnan i »Sällskap där man har tråkigt». Fru H., som är i besittning af en god diktion, har förlänat många af sina sceniska skapelser individuell karaktär, och det är att beklaga, att hon kommit att öfverge scenen. Engelhart, Johan Henrik, läkare. Född i Göteborg d. 17 oktober 1759. Föräldrar: stadskirurgen Carl Diedrik Engelhart och Anna Justina Kitz. Ett hedrande intyg om den grundliga bildning, af hvilken E. var i besittning redan då han vid sjutton års ålder inskrefs till student i Lund, är, att han två år därefter, 1778 promoverades till filosofie doktor och efter ytterligare tvenne år, således endast tjuguett år gammal, äfven erhöll den medicinska doktorsgraden. Kort därefter anträdde han en studieresa till England, Frankrike, Holland, Tyskland och Danmark, som varade i sex år och under hvilken han trädde i förbindelse med flera den tidens vetenskapsmän och grundlade det vetenskapliga anseende, han sedan ägde äfven i utlandet. Redan före utresan förordnad till docent i kemi i Lund, befordrades han under sin bortovaro till medicine adjunkt och anatomie prosektor. Efter sin hemkomst utnämndes han 1787 till lektor i medicin och anatomi vid Göteborgs gymnasium, men återbördades till universitetet i Lund redan följande året, då han där intog lärostolen i praktisk medicin. På denna plats verkade han med oförtrutet nit i tjugufem år och förvärfvade sig genom sin öfverlägsna förmåga och ovanliga kunskaper namn och anseende såsom en af universitetets mest utmärkta lärare. Omtanken för en talrik familj och kanske behofvet af en lugnare verkningskrets vid mera framskriden ålder stadgade hans beslut att utbyta sin akademiska befattning mot en anställning i kyrkans tjänst. Prästvigd 1815, sökte och erhöll han 1816 Fellingsbro pastorat i Västmanland, dit han flyttade i maj 1818. Redan 1793 hade E. erhållit titel af k. förste lifmedikus, 1816 utnämndes han till hedersledamot af Sundhetskollegium, blef prost 1819 och 1829 jubeldoktor. Han afled efter flera års sjuklighet d. 24 oktober 1832. E. stod inom sin vetenskap på höjden af sin tids bildning, ja hade i vissa fall öfverskridit densamma. Han var den