egentlige befrämjaren af den s. k. prästmedicinen, en förening af de medicinska och teologiska studierna, som under en kort tid ansågs bli af stort gagn. Gift 1787 med Harriet Erskine. Engeström och von Engeström, vidt utgrenad släkt, härstammande från Åke Jönsson, som vid början af 1600-talet var klockare i Engelholm. Barnen af hans son, Jonas Åkeson, kronofogde i Oxie härad, antogo namnet Engeström och barnen till en af dennes söner, biskop Johan E. (se nedan) adlades 1751, hvarpå sönerna följande år introducerades med namnet von Engeström. En gren upphöjdes 1809 i friherrligt och 1813 i grefligt stånd (se nedan). Såväl de oadliga som adliga grenarna af släkten fortlefva. Den grefliga är bosatt i preussiska Polen och bär namnet Benzelstierna von Engeström. 1. Engeström, Johan, biskop, orientalist. Född i Lilla Slågarp i Skåne d. 21 nov. 1699. Föräldrar: kronofogden Jonas Åkeson och Maria Sauer. År 1715 hade E. blifvit student i Lund, men med afseende på den osäkerhet, som vid den tiden rådde i Skåne, då man hvarje stund fruktade ett fientligt anfall från Danmark, uppehöll han sig en längre tid på landsbygden och återvände först till Lund 1720. Här fortsatte han med ifver sina studier i de orientaliska språken och promoverades till filosofie doktor 1723. Först sex år därefter erhöll han en fast plats vid universitetet, såsom adjunkt i filosofiska fakulteten och utnämndes till professor i österländska och grekiska språk 1732. Tio år senare eller 1742 utbytte han denna lärostol mot andra teologiska professuren, förenad med Uppåkra och Flackarp till prebende, och befordrades året därpå till förste teologie professor och domprost. 1746 promoverades han af H. Benzelius till teol. doktor och utnämndes två år senare till hans efterträdare såsom prokansler och biskop i Lunds stift. Död d. 16 maj 1777. E. utgaf en mängd filologiska disputationer, bland hvilka Grammatica hebræa biblica 1731--33 är den mest bekanta, men knappast höjde sig öfver sin samtids auktoritetsbundna uppfattning, liksom han i egenskap af prokansler lydigt följde minsta vink af kanslern Palmstierna, hvars politiska åsikter han delade. Som biskop bevistade han riksdagarna 1751, 1755--56 och 1760--62, utan att dock spela någon mera framstående politisk roll. Gift 1735 med Margareta Benzelstierna, dotter af ärkebiskop Jacob Benzelius (se sid. 70). 2. Engeström, Jakob von, ämbetsman, politiker. Född i Lund d. 1 nov. 1735: den föreg. son. Efter afslutade universitetsstudier i sin födelsestad inskrefs E. 1755 vid kanslikollegii expedition, erhöll sin första ordinarie befordran i statens tjänst 1762 som k. sekreterare, och blef 1766 presidentsekreterare i kanslikollegium. Med fäderneärfd sympati för Hattpartiet slöt han sig till dess leder och hugnades af partivännerna med sekreterareplatsen i sekreta utskottet vid 1769--70 års riksdag. Utnämnd till kansliråd 1776, tjänstgjorde han 1783--84 och icke utan utmärkelse som t. f. landshöfding i Uppsala län, utan att dock vid efterföljande ledighet erhålla fullmakt å sysslan. Måhända bör detta ses i samband med den omständigheten, att han politiskt var illa anskrifven hos Gustaf III. Ehuru E. med sin tillbakadragna naturell ingalunda framträdt som egentlig partiman, hade dock konungen sig väl bekant, att E. delade sin yngre broder, Johans, politiska åsikter, allrahelst den adliga oppositionen flera gånger visat honom sitt förtroende genom val till bankofullmäktig m. m. Vid 1789 års riksdag framträder han än mer i förgrunden efter häktningen af oppositionens ledare och talade bl. a. mot säkerhetsakten. Vid den korta riksdagen i Gefle 1792 var han medlem af hemliga utskottet. Då han var känd att underhålla nära förbindelse med den gamle konspiratören Pechlin och ryktet dessutom vetat berätta, att han uppgjort förslag till en ny regeringsform, var hans häktning efter Gustaf III:s död ganska förklarlig. Genom Liljehorns bekännelse blef ock klart, att, äfven om han ej tagit aktiv del i mordplanen, han dock varit medveten om densamma och hofrätten dömde E. till lifstids fängelse samt förlust af adelskap. Hertigen-regenten mildrade dock straffet till tjänstens förlust och tre års fästning å Vaxholm. Han flyttades dock redan 1792 till Uppsala och fick frihet att besöka sin egendom Kipplingeberg. Död i Uppsala d. 14 nov. 1802. E. hade ärft sin mödernesläkt, Benzeliernas, smak för vittra sysselsättningar och var en af de första, som efter Vitterhetsakademiens återupplifvande 1786 kallades till dess ledamot. Dess handlingar innehålla ock af honom åtskilliga historiska och antikvariska uppsatser, bl. a. ett tal om Framfarna åldrars vittre landsmän. E., som 1792 äfven invaldes i Vetenskapsakademien, har efterlämnat betydliga samlingar i numismatik, historia, genealogi m. m., hvilka sedemera införlifvats med k. biblioteket. Gift 1776 med Beata Sofia Benzelstierna. 3. Engeström, Gustaf von, vetenskapsman. Född i Lund d. 1 aug. 1738; den föregåendes bror. Inskrifven 1756 till auskultant i bergskollegium, handleddes han i sina fortsatta studier i bergsvetenskapen af mineralogerna Brandt, Scheffer och Cronstedt och antogs 1758 till elev hos direktören Swab vid Edelfors guldverk. Sex år därefter utnämnd till proberare på bergskollegii stat, företog han en vetenskaplig resa till England, Holland och Preussen och befordrades efter sin hemkomst 1768 till mynt-gardien. 1774 utnämndes han till assessor i bergskollegium och 1781 till bergsråd. Senare delen af sin lefnad tillbragte han, sedan han 1794 tagit afsked ur statens tjänst, på sitt fideikommiss Vrå i Uppland och afled i Uppsala den 12 aug. 1813. »Han var varm för sin vetenskap och nitisk att befrämja den både såsom ämbetsman och upplyst författare.» Led. af Vet.-akad. E. utgaf 1781-84 första delen af ett större arbete, Laboratorium chemicum: Om guld och