Engström, Jon, läkare, publicist. Född i Fliseryds socken af Kalmar län d. 7 april 1794. Föräldrar: landtbrukaren Carl Engström och Margareta Lindeström. Student i Uppsala 1813, medicine kandidat i Lund 1817, medicine licentiat och kirurgie magister därstädes 1818. Efter slutade akademiska studier inträdde E. i statens tjänst, som bataljonsläkare vid Värmlands regemente, men lämnade 1825 denna plats och sin verksamhet som praktiserande läkare. Han ägnade sig då åt det praktiska affärslifvet samtidigt med det han utvecklade en icke obetydlig verksamhet som vitter och politisk skriftställare. 1821 uppträdde han först med ett häfte poem: Nordiska dikter af Elvin, hvilka följdes af Eolsharpan, 2 häft. 1830, innehållande, jämte smärre dikter, ett historiskt skådespel, Erik Segersäll, samt sorgespelet Hjalmar och Ingeborg. 1832--33 utgaf han Dramatiska dikter, två häften, och 1833--34 Förbundsbröderna, romantisk berättelse om Vermland. Sistnämnda år företog han en färd genom nordliga Sverige, som han skildrat i Resa genom Norrland och Lappland år 1834, samt Resa genom södra Lappland, Jämtland, Trondhem och Dalarne år 1834 1835--36. E. utgaf vidare Björn Ulftand och konsorter. Romantiserade berättelser om högdjuren i Kråkvinkel 1840, en bok riktad mot E:s högadliga grannar och k.befallningshafvande i Kalmar län, af hvilken skrift förf. vid äldre år förstörde så många exemplar, han kunde komma öfver. År 1841 uppsatte han i Kalmar tidningen Barometern, som han sedan oafbrutet redigerade till och med 1851, då han öfverlät den åt en annan, ehuru hans inflytande på tidningen äfven sedermera fortfor. Hans affärsverksamhet, ehuru egentligen af enskild natur, sköttes likväl af E. på ett sätt, som gjorde honom beryktad öfver hela södra Sverige. Den bestod nämligen i en omfattande sågverksrörelse, som bedrefs så, att E., obekymrad om jordägarnas tillåtelse eller protester, anlade sina sågkvarnar, hvarhelst det för hans skogsafverkning bäst passade. Detta ådrog honom en mängd rättegångar, som han vidlyftigt relaterade och kommenterade i sin tidning, och beredde honom det åtminstone i hela Småland välbekanta binamnet »Trädoktorn». Död ogift på sin egendom Knapegården i Ryssby socken af Kalmar län den 27 januari 1870. Engzell, Gustaf, präst, vitterhetsidkare. Född d. 25 jan. 1757 i Vika socken i Dalarna. Med fadern, korporalen vid Dalregementet Gustaf Falkenvinge, fick den unge E. resa omkring och tillverka skor, tills han vid fjorton års ålder blef känd af hospitalsysslomannen Ekman i Västerås. Denne, underrättad om den fattige gossens ovanliga läslust, beredde honom tillfälle att studera vid stadens skola och försåg honom med det nödtorftigaste, till dess han såsom privatlärare i andras hus själf kunde hjälpa sig fram på den »lärda banan». Student i Uppsala 1782, ordinerades han 1787 till präst och blef 1788 komministersadjunkt i Falun. Här utvecklade han ett så stort nit vid upprättandet af Dalfrikåren, att Gustaf III 1788 utnämnde honom till regementspastor vid samma frikår och till e. o. hofpredikant. Redan förut hade han väckt en viss uppmärksamhet genom åtskilliga skaldeförsök: Hertig Maximilian Julius Leopolds död 1785, Dalkarlarne 1786, Strödda skaldestycken 1786, hvilka sedan efterföljdes af Fyra tal i anledning af kriget mellan Sverige och Ryssland 1788--91, Skaldebref till odödlighetssökare 1793 m. m. Liksom mången annan hade E. fattats af Thorilds väldiga idéer, men var i saknad af äkta poetisk begåfning. Efter finska krigets slut utnämndes E. 1790 af Gustaf III till kyrkoherde i Östra Torp och Lilla Isie i Skåne, där han dog d. 2 maj 1797. Gift 1790 med Gertrud Elisabet Källström. Enhörning, Carl, medaljgravör. Född 1745 i Bälinge i Södermanlands län. Föräldrar: sedermera kyrkoherden i Tuna i Södermanland Carl Enhörning och hans första fru Margareta Ahlberg. E. var troligen först lärjunge hos Ljungberger och uppehöll sig åren 1780--86 i Köpenhamn, hvarest vid denna tid fanns en utmärkt gravörskola. Från 1788 uppträdde han med arbeten i Stockholm, där han sedan förblef bofast. Han kallades till ledamot af Målare- och Bildhuggare-akademien och erhöll flera andra utmärkelser. Död i Stockholm d. 11 jan. 1821. E:s arbeten framställa dels en mängd offentliga tilldragelser, dels bilder af många enskilda personer. Bildsidorna äro i allmänhet väl och mjukt modellerade, men hans allmänna figurer äro icke vidare lyckade. Gift med Anna Carolina Blomcreutz. Ennes, Bartold Anders, militär, författare. Född d. 23 okt. 1764 å sergeantsbostället Ekenäs i Anderstorps socken i Småland. Föräldrar: majoren Bengt Johan Ennes och Ulrika Eleonora Chorman. Såsom officer vid Jönköpings regemente bevistade E. finska kriget 1788--90, kampanjerna i Pommern 1806--07 samt fälttåget mot Norge 1808. Efter detsammas slut tog han afsked med titel af major och nedsatte sig på sin egendom Näsbyholm i Jönköpings län, där han egnade sig åt vetenskapliga forskningar och studier. Hans tryckta arbeten: Om Finnheden 1809, Biografiska minnen af konung Carl XII:s krigare 2 band 1818--19 och Regementshistoria, i den af Greiff utgifna skriften Hermathene, vittna om en noggrann och flitig forskare. I sitt gästfria hus, djupt in i Smålands furuskogar, fann han sig ofta omgifven af vetenskapsmän och yngre vetenskapsidkare, och det inflytande, han utöfvade på de senare, har icke varit utan betydelse på vår litteratur. Död på Sörsjö i Vernamo d. 20 mars 1841. Gift 1796 med Ulrika Gustaviana von Rohr. Envallsson, Carl Magnus, dramatisk författare. Född i Vaxholm d. 24 okt. 1756. Föräldrar: kyrkoherden därstädes Johan Enevall och Margareta Insulin. Efter slutade studier i