olyckligtvis var det andra människor, som behöfde hans nyckfulla lynne för egna afsikter och som funno sin räkning vid att hålla hans fruktan och misstänksamhet i ständig spänning. Slutligen när mordet på Sturarna visade att ingen var säker till lifvet och Erik på Sveriges konungatron upphöjt sin älskarinna, korpralsdottern Katarina, uppreste sig hans bröder Johan och Carl, skilde honom från tronen och läto ständerna döma honom till ständigt fängelse. Erik hölls därefter fången på olika ställen. Från 1574 satt han inspärrad på Örbyhus i Uppland, utan att få se maka eller barn och utan en vän att utgjuta sitt hjärta för. Erik afled den 26 febr. 1577, om genom naturlig död eller sjukdom är ej fullt afgjordt. De psalmer, man uppgifvit att E. skrifvit under sin fängelsetid, äro bevisligen af annan författare. Erikson, Maria Charlotta, skådespelerska. Född d. 11 febr. 1794 i Stockholm, där hennes far Lambert var traktör, men hon kallades efter sin styffader, en hofmästare Erikson. Från sitt tolfte år anställd bland eleverna vid k. teatern, ådrog hon sig först uppmärksamhet såsom Sally i dramen »Hartford och Sally», samt i några sångpartier i synnerhet som kejsarinnan Sofia i »Herman von Unna». Hennes utveckling pågick sedermera raskt och hon sågs med nöje, utan att likväl kunna kallas någon skådespelerska af första ordningen. Så fortgick det till 1834, då hon afträdde från k. scenen med lifstidspension, men mot förbindelse att då och då uppträda mot särskildt honorar i sådana roller, som hon själf tyckte för sig passande. Någon tid därefter ingick hon ackord med föreståndaren för Djurgårdsteatern, där hon utmärkte sig i flera betydande roller, hvarefter hon lät öfvertala sig att ånyo ingå vid k. scenen, 1836. Sedan hon kommit i tillfälle att göra ett par studieresor till Paris, framträdde hennes verkligen stora sceniska förmåga i all sin glans. Någonting förträffligare, än t. ex. hennes eleganta och naturliga återgifvande af hertiginnan Marlborough i »Ett glas vatten» torde sällan ha varit sedt på Stockholms teatrar. 1837--41 var hon lärarinna i deklamation för teaterns elever. Sedan hon för andra gången tagit afsked från k. teatern 1842, uppträdde hon emellanåt, dels med Wallinska landsortstruppen, dels på Djurgårds- och Mindre teatern, slutligen ånyo på k. teatern i några gästroller, den sista 1855. Död i Düsseldorf d. 21 april 1862. Gift 1812 med kormästaren Johan Fredrik Wikström, från hvilken hon blef skild 1820. Erikson, Sven, industriidkare. Född d. 29 mars 1801 på hemmanet Stämmemad i Marks härad af Västergötland, af fattiga föräldrar, hvilka likväl tidigt vande sonen vid arbetsamhet och ordning. Modern, »mor Kerstin i Stämmemad», var den första i vårt land, som väfde bomullstyg till försäljning. Sonen, utrustad med ett redigt och skarpt hufvud, började vid aderton års ålder samma industri för egen räkning och på enahanda sätt. Han gick till Göteborg och köpte så mycket bomullsgarn han kunde bära på ryggen, vände hem och väfde, sålde hvad han väft i Borås eller Göteborg och köpte nytt garn för penningarna. Omsider vidgade sig handteringen, så att han kunde köpa sig en häst. Nu kunde han åka i stället för att gå, köra i stället för att bära bort bomullstyg och bomullsgarn hem. Och så uppstod en väfnadsindustri och därmed förenadt välstånd i en bygd, där man först med knapp nöd kunnat lefva för dagen. Emellan åren 1830 och 1840 var hans hemväfnadstillverkning störst och under vissa år voro då ända till 1,500 väfverskor dagligen sysselsatta för hans räkning. Efter ett besök i Stockholm på 1830-talet, där E. hos en engelsk maskiningenjör bland andra ritningar fick se sådana till ett bomullsväfveri, uppstod hos honom tanken att anlägga ett sådant i sin hembygd. Ett bolag bildades, och 1835 begynte Rydboholms mekaniska bomullsväfveri -- det första i Sverige -- sin verksamhet. Genom missgynnande konjunkturer, kanske också genom några felaktiga anordningar, var emellertid det nya företaget nära att gå under, då E. med ett mod, som förtjänar beundran, ensam öfvertog hela fabriksrörelsen. Med oerhörda ansträngningar blef han ändtligen herre öfver motgångarna, och nu vände sig åter lyckan mot honom, mer leende än förut. Snart var Rydboholm icke längre nog för hans omfattande planer och så uppstod en ny maskinväfnadsfabrik, Svaneholm, för 300 väfstolar, och 1853 Rydals spinneri med 16,000 spindlar, detta genom ett aktiebolag, i hvilket han var störste delägaren samt 1854--55 Viskafors, dit Rydboholmsfabriken flyttades. Jämte sin stora industriella verksamhet, vände han sin håg och kraft till jordbruket, och forna öde trakter stå nu genom hans hand förvandlade till bördiga åkerfält. Bondsonen från Mark, som begynte med ett par buntar bomullsgarn, lämnade vid sin död d. 25 maj 1866 efter sig närmare två millioner riksdaler. Gift med Anna Johansdotter från Storegården. Eriksson, Gustaf, läkare, boktryckare, publicist. Född i Marstrand d. 4 aug. 1789. Föräldrar: stadskirurgen därstädes Adolf Eriksson och Justina Gynter. Student i Åbo 1805, ägnade sig E. åt den medicinska banan och tjänstgjorde under fälttåget mot Norge 1808--1809 som extra underläkare vid armén. Antagen till bataljonsläkare vid Upplands regemente 1810, återvände han samma år till Uppsala, där han först tog den filosofiska graden 1812 och sedan undergick de teoretiska och praktiska profven för medicinska graden 1814 och 1815 och blef medicine doktor med andra hedersrummet 1817. Två år senare befordrad till stadsfysikus i Norrköping, erhöll han 1824 professorstitel, men begärde och erhöll 1832 afsked från sin innehafvande stadsläkarebefattning, hvarefter han inköpte en egendom i stadens närhet och ägnade sig åt vetenskapliga