underlöjtnant vid Lifbeväringsregementet 1850. Den inneboende hågen drog honom likväl allt mer till konstnärens yrke, och sedan han sökt och erhållit permission, afreste han 1853 till Düsseldorf, för att där söka sin vidare utbildning. Här erhöll han till lärare professor Sohn och, sedan han efter en jämförelsevis kort tid blifvit uppflyttad i mästerklassen, den berömde historiemålaren professor Schadow. Under tiden hade hans permission skridit till ända, och då han nu fattat sitt beslut att ensamt tillhöra konsten, sökte och erhöll han afsked ur krigstjänsten. Med undantag af några uppehåll i Paris, bland andra 1856--58, har F. sedan dess varit bosatt i Düsseldorf. Alltifrån sin afresa hade F. då och då genom mindre arbeten gjort sig påmind i fäderneslandet. 1866 kom emellertid underrättelse till Sverige om, att F. vid internationella konstutställningen i Dublin s. å. erhållit guldmedalj för genren Frieriet, hvarpå F. genast kallades till ledamot af konstakademien i Stockholm och var en berömd målare. Vid skandinaviska utställningen i Stockholm 1866 fick man se Kärleksförklaring och De rökande gossarna, nu å Nationalmuseum. Sedan kommo Den tillfrisknande, Svartsjuka, båda i Nationalmuseum, o. s. v. Nationalmuseum äger vidare af F. Holländsk interiör, som målades 1885. F. håller sig alltid inom fiskarstugans fyra väggar och visar hederliga gubbar och deras fryntliga gummor, duktiga hustrur och stadiga flickor. »Fagerlin skildrar lika säkert och lugnt som intimt känsligt och personligt karaktärsfullt utan några som helst bihänsyn. Hans humor blir ej grotesk och hans allvar aldrig sentimentalt. Och fastän hans typer äro hvarandra skäligen lika, så innefattar hans område både lifvets fröjder och lifvets sorg. Lika lefnadsfriskt och godmodigt skämtsamt som han kan uttrycka glädje, ett lika djupt och enkelt sant uttryck finner han för lidandet och smärtan.» Gift 1869 i Düsseldorf med Alice Ritter. Faggot, Jakob, vetenskapsman. Född i Vendels socken i Uppland d. 13 mars 1699. Föräldrar: befallningsmannen Jakob Faggot af vallonsläkt, och Helena Wendler. Efter slutade studier i Uppsala ingick F. 1721 i bergskollegium och började i Stockholm föreläsa i experimentalfysik, en då för tiden hos oss föga känd vetenskap. 1726 anställd som e. o. ingenjör vid landtmäterikontoret, inlade han stora förtjänster om utvecklingen af detta ämbetsverk, till hvars direktör han utnämndes 1747. I afseende på justeringsverket, som stod under hans uppsikt, åvägabragte han tillsättandet af en kommission för att ordna rikets mått, mål och vikt, hvilka han reda då ville hafva förenklade och lika för alla orter och varor, och på hans förslag började landtmäterikontoret 1734 utgifva kartor. För att upphjälpa Finland ur den ödeläggelse, hvari landet råkat under ryska kriget, förordnade regeringen en kommission, i hvilken F. insattes till ledamot. Här fäste han uppmärksamheten på att ingenting kunde med framgång göras för ett land, innan man kände dess behof och läge, hvarför han föreslog en allmän uppmätning och införande af storskifte, hvilket af ständerna beviljades, hvarjämte man äfven upptog hans förslag, att uppmuntra till anläggandet af nybyggen och att folket skulle få rättighet att bosätta sig och företaga nyodlingar där det fanns utrymme, utan att deras gårdar skulle för kronans räkning skattläggas. Finland står således för sin odling i stor förbindelse hos denne man, hvars oförvillade åsikter kortsyntheten icke alltid kunde fatta, hvarför det också en gång hände att han uppkallades inför lagkommissionen och erhöll en skrapa för det han »ville åstadkomma så stora och vådliga förändringar i jordabalken af allmänna lagen». Alltifrån Vetenskapsakademiens stiftelse hade F. varit dess ledamot och var 1742--44 hennes sekreterare. I trettio år riktade han med oförtruten flit akademiens handlingar med en följd af vetenskapliga uppsatser och var ännu på sitt sjuttioåttonde år sysselsatt med nya rön, då döden bortryckte den förtjänte mannen den 28 febr. 1777. Förutom hans bidrag till Vetenskapsakademiens handlingar äger man af F. följande arbeten: Rymdmätning eller rön om mätekonsten 1739, Svenska landtbrukets hinder och hjälp 1746, Förbättring på kornhusbyggnad 1758, Systematiska begrepp om allmänna hushållningens brister och botemedel 1763, Vetenskapernas upphof och verkan på förståndet och viljan 1768, Tankar om riksdags-bevillningar 1769, Historien om svenska landtmäteriet och geographien 1747, 1760, m. m. Gift 1730 med Elisabeth Ehrenström. Fagræus, Jonas Teodor, naturforskare. Född i Hvittaryds församling i Småland 1729. Föräldrar: kyrkoherden därstädes Jonas F. Fagræus och Rebecka Junbeck. Sedan F. i Lund 1751 vunnit den filosofiska graden, begaf han sig, med understöd af kommerserådet Jonas Alströmer, till Uppsala för att studera naturalhistoria under Linné och medicin under professor Samuel Aurivillius. Promoverad medicine doktor 1758, utnämndes han följande året till stadsläkare i Alingsås, där han bland annat fick i uppdrag att ordna Alströmerska biblioteket och naturaliesamlingarna. 1773 fick F. åtfölja kanslirådet baron Clas Alströmer på en resa till Tyskland och tillbragte de senare åren af sin lefnad i dennes hem, upptagen med vården af hans naturaliekabinett och botaniska trädgård i Göteborg. Död på Alströmerska egendomen Gåsevadsholm i Halland d. 16 april 1797. »F. var kunnig, vitter och arbetsam och ägnade sin tid i synnerhet åt naturalhistorien, fysiken, ekonomien och svenska geografien.» Hans vetenskapliga anstalter bestå förnämligast i uppsatser i lärda tidningar. En stor del af hans handskrifter gingo förlorade vid den stora eldsvådan i Alingsås 1779. Efter F. har örtsläktet Fagræa sitt namn. Gift med Sara Alijn. Fahlander, Gustaf, se Edelstam. Fahlbeck, Pontus Erland, universitetslärare, politisk och ekonomisk skriftställare. Född i Ölme socken af Värmlands län d. 15 okt. 1850. Föräldrar: landtbrukaren Anders Eriksson