ålder ingick hon äktenskap med banktjänstemannen Eug. Fahlman och blef följande år änka. Fru F. debuterade 1878 på Nya teatern i Stockholm, där hon 1878--79 var engagerad. 1879--81 spelade hon på Stora teatern i Göteborg, där hon bland annat utförde titelrollen i »Regina von Emmeritz», Beatrice i »Mycket väsen för ingenting» samt titelrollerna i »Främlingen» och operetten »Boccaccio». 1881--87 uppträdde hon åter i Stockholm, på Nya teatern, och vann stort erkännande som prinsessan Eboli i »Don Carlos» och Messalina i »Arria och Messalina», spelade därpå 1887 som gäst på Södra teatern i Cypriennes roll i »Låtom oss skiljas» och på Djurgårdsteatern, hvarpå hon fick anställning vid k. teatern och 1888 blef medlem af Dramatiska teaterns association. 1901 tog hon engagement vid dir. Ranfts komediafdelning. Bland roller märkas utom de förut nämnda, Thalea i »Häxan», Odette, Clotilde i »Råttan», Sanda i »Bröllopet på Valeni», titelrollen i »Lilla svärmor», Orsina i »Emilia Galotti», Basilea i »För kronan», m:lle d'Ange i »Falska juveler», grefvinnan Elena i »På nåd och onåd». Fru F., som är i besittning af en ovanligt klar och behaglig röst samt ett fördelaktigt utseende, kan i sitt spel utveckla mycken glöd och, när så erfordras, en god portion ésprit, så att hon utmärkt sig både i det stora skådespelet och i de franska komedierna. Fahlstedt, Carl Adolf, krigare. Född d. 19 april 1788 å Tiurala i Lempelä. Föräldrar: kaptenen vid Björneborgs regemente Adolf Fredrik Fahlstedt och Johanna Charlotta von Knorring. Efter att ha genomgått Karlbergs krigsskola, utnämndes F. 1804 till fänrik vid Björneborgs regemente och antogs vid utbrottet af 1808 års krig till stabsadjutant åt fältmarskalken Klingspor. I maj s. å. utnämndes han till löjtnant vid det nya Vasaregementet och kom sedermera att tjänstgöra vid Savolaksbrigaden. Det är såsom den af Runeberg besjungne »Sandels adjutant» vid den minnesvärda dagen vid Virta bro, F:s namn hufvudsakligen gått till eftervärlden, då det först var den af F. mot Sandels harmfullt framkastade beskyllningen för feghet, som bragte denne att sluta sin frukost och rida ned till stridsplatsen. Han erhöll i detta slag svåra sår, som ej voro läkta, då han, vägrande att underkasta sig kapitulationen i Seivis, jämte tvenne bröder Charpentier flyktade söderut till Cronstedts fördelning i Umeå, som de efter svåra lidanden uppnådde. Efter freden öfvergick F. till Västgöta-Dals regemente, deltog i norska fälttåget 1813--14, blef major 1828 och tog 1834 afsked ur krigstjänsten. Död i Stockholm d. 24 juli 1841. Gift 1834 med Sophie Euphrosyne Schméer, i hennes andra gifte. Fahnehielm. Ätten härstammar från en ryttare Lasse Kempe, hvars sonsons sonson ingick som musketerare i Gustaf Adolfs här och såsom kapten adlades 1647 med namnet Fahnehielm. 1. Fahnehielm, Per Georg, ämbetsman. Född d. 27 dec. 1735. Föräldrar: kornetten Carl Johan Fahnehielm och Kristina Douglies. F. började sin tjänstemannabana 1752 såsom landskontorsskrifvare i Jönköping, hvarefter han 1768 blef landskamrerare i Västernorrlands län. Här företog han genast en utredning af beskattningsväsendet, hvarigenom han betydligt ökade kronans räntor och tionde, samt indref en mängd gamla utestående balanser. Som belöning befordrad till sekreterare i kammarkollegium, uppgjorde han förslag till en säkrare förvaltning af uppbörden, hvilket förslag blef af konungen gilladt och stadfäst. Under ryska kriget beordrad att hafva öfverinseende om och ombesörja styrelsen för redogörelserna vid krigskommissariatet i Finland, beredde han krigskassan en lika opåräknad som behöflig förstärkning genom utgifvandet af krigskommissariatets polletter, hvilka gingo och gällde lika med riksgäldssedlar. Dessa assignationer, af allmänheten benämnda »Fahnehielmare», emedan de voro undertecknade med F:s namn, befunno sig vid fredens afslutande i omlopp till 1,307.460 riksdaler och beräknades hafva besparat staten en summa af närmare 170,000 riksdaler silfver. Hela denna mödosamma finansoperation sköttes af F. vid sidan af hans ordinarie tjänstebefattning, utan det ringaste arfvode. Samma oegennytta ådagalade han i alla andra fall, så att, ehuru under kriget många millioner nästan utan all kontroll gått genom hans hand, han trots sin sparsamhet alltid befann sig i knapp ekonomisk ställning. 1809 utnämndes F. till vice president i kammarrätten. Död d. 31 dec. 1816. Gift 1) 1762 med Eva Beata Modée, 2) 1792 med Jennna Lovisa Syrk och 3) 1805 med Gustafva Fredrika Schwartz. 2. Fahnehielm, Anton Ludvig, mekaniker. Född d. 28 juli 1807; den föregåendes son. F. ingick 1828 som underlöjtnant vid sjöartilleriet och utnämndes 1837 till löjtnant vid flottans mekaniska kår där han befordrades till kapten 1846 och major 1854. Sedan han 1853 tillsammans med öfverstlöjtnant von Heland mellan Stockholm och Uppsala anlagt den första elektriska telegrafsträckningen i Sverige, förordnades han året därpå till afdelningschef vid elektriska telegrafverket samt blef vid styrelsens ombildning intendent öfver elektriska telegrafverket i norra distriktet. Vid nedläggningen af telegrafkabeln mellan Sverige och Danmark 1854 var F. kommenderad å svenska sidan och upprättade sedan dess telegraflinjer och anlade ledningstrådar till flera hundra mils längd. Bland uppfinningar och konstruktioner, som F. i öfrigt utfört, må nämnas: själfantändande minor 1833, dykareklädnad af kautschuktyg 1839, patroner med elektrisk antändning för bergsprängning under vatten 1843. F., hvilken äfven hyste lifligt intresse för humanitära saker, afled i Stockholm d. 6 jan. 1875. Gift med Katarina Sjögren.