biskopen Münters biographi öfver Eskil, nordens förste primas 1826, Om Sodalitium Lundense, inträdestal i K. Vetenskaps-, Historie- och Antiqvitets-akademien 1832. Hans arbeten utgöras för öfrigt af en mängd tal och predikningar. Gift 1: 1795 med Agneta Sofia Lindman och 2: 1806 med Helena Johanna Billberg. Hans son i första giftet, Jakob F., född i Lund d. 21 juli 1796 och död därstädes d. 27 maj 1827 såsom docent i grekiska språket och amanuens vid universitetsblioteket, ansågs som en lofvande vetenskaps- och bibliotekstjänsteman. 2. Faxe, Arvid Gustaf, statsråd. Född i Karlskrona d. 18 aug. 1799; den föreg. kusins son. Föräldrar: öfverfältläkaren vid örlogsflottan Carl Arvid Faxe och Sophia Elisabet Lindahl. Efter enskild undervisning inskrifven till student vid universitetet i Lund 1813, aflade F. juridisk examen därstädes 1817 och antogs samma år till auskultant i Göta hofrätt. Sedan han, dels som biträde, dels som tillförordnad domare, handlagt tingsgöromål 1817--25 och under samma tid 1824 fått sig tillagd häradshöfdingetitel, med tur och befordringsrätt, tjänstgjorde han 1826--28 dels i åtskilliga ämbetsverk i Stockholm, dels som tillförordnad lagman i Närikes och Värmlands lagsaga, förordnades 1828 till adjungerad hofrättsledamot och utnämndes 1830 till assessor i hofrätten öfver Skåne och Bleking. 1834 tillförordnad och 1836 ordinarie revisionssekreterare utnämndes han 1840 till justitiekansler och blef d. 28 dec. 1844 konsultativt statsråd. På denna förtroendepost kvarstannade han till d. 10 april 1848, då han på egen begäran entledigades och åter inträdde i utöfningen af justitiekanslersämbetet. Han utnämndes emellertid redan samma år till landshöfding i Bleking, hvarifrån han 1856 förflyttades såsom landshöfding till Jönköping, 1870 lämnade han statstjänsten. - Såsom riksdagsman i Första kammaren bevistade F. riksdagarna 1867-73 och var under de fyra första vice ordförande i lagutskottet samt under de tre senare ledamot af konstitutionsutskottet. Gemensamt med J. H. Backman har han utgifvit: Sammanfattning af nu gällande allmänna stadgar angående skiftesverket i riket 1837, och Lagkommissionens förslag till Sveriges lag af år 1734, 1841. Död i Jönköping d. 23 april 1882. Gift 1841 med Maria Ulrika Hilda Klementina Möllerhjelm. Fecht (Fechtenius), Petrus Michaelis, liturgiens författare. Hans födelseår och härkomst äro obekanta. Inskrifven som student vid högskolan i Wittenberg 1558, blef han magister därstädes 1561, men uppehöll sig ännu vid samma universitet tre år därefter. År 1571 befinnes han vara anställd i Johan III:s kansli, blef kort därefter konungens sekreterare och hade 1573 uppsikt öfver boktryckerierna i riket. Han var äfven prästvigd och skall någon tid hafva tjänstgjort vid skolverket. Af sina motståndare omtalas han såsom en man med mycken lärdom, men äfven såsom slug och »illfundig». Hos Johan III stod han i synnerlig ynnest och användes af honom för att under hand vinna prästerskapet för den nya kyrkoordningen. Jämte kungen utarbetade han tillägget till 1571 års kyrkordning, den s. k. ordinatian, som till stor del genom hans inflytande antogs på ett möte i Stockholm 1575. 1576 utkom liturgien eller röda boken, som den af prästerna kallades, sammanskrifven af Fecht under konungens tillsyn. Af historien känner man hvilken oro och buller den nya mässordningen åstadkom i församlingen, och huru hertig Carl och prästerskapet i hans furstendöme genast satte sig däremot, ehuru dess första spridning icke var åtföljd af något särskildt påbud om dess begagnande. Om hösten samma år afgick F. tillika med Pontus De la Gardie såsom konungens sändebud till Rom. Det uppgifna och synliga ändamålet med beskickningen var att utverka påfven Gregorius XIII:s bistånd till afslutande af ett förbund mellan Johan och kejsaren och att från Spanien utfå drottning Katarinas mödernearf, men det hemliga och egentliga, att med påfven underhandla om en kyrklig förening på de grunder Johan uppställt. På bortresan förliste fartyget, som förde de båda herrarna, vid Bornholm. De la Gardie blef räddad, men F. kastade sig i sjön för att simmande uppnå stranden. Det lyckades dock icke, utan han omkom i vågorna, hvarefter hans lik upptogs af kustboarna och jordades vid Bornholm. Fehman, Thomas, jurist, Görtz' åklagare. Född i Göteborg d. 1 nov. 1665. Föräldrar: lagmannen öfver Bohuslän Nils Thomasson Fehman och Elsa Lemke. Efter slutade juridiska studier i Uppsala ingick F. 1691 såsom notarie vid Norrmalms kämnersrätt i Stockholm och utnämndes, efter att ha beklädt åtskilliga underordnade tjänstebefattningar, 1706 till advokatfiskal i Svea hofrätt. 1711 utsedd till sekreterare och två år därefter till assessor i samma hofrätt, befordrades han 1716 till lagman i Värmland och utnämndes oktober 1719 till lagman i Södermanland och ordningsman vid K. maj:ts och rikets ständers kommission, hvarifrån han redan följande år tog afsked. År 1723 utnämnd till justitiekansler, upphöjdes han »till belöning för sina trogna och nitiska tjänster» af Fredrik I 1728 till friherre. Med all sin lagkunskap har F. förvärfvat sig en något tvetydig ära, såsom ett villigt redskap till svagares förtryck af de maktägande, när försiktigheten bjöd att låta detta förtryck ikläda sig rättsliga former. Det första maktpåliggande brottmål, i hvilket F. veterligen uppträdde som allmän åklagare, var 1706 i den bekanta högmålsprocessen mot generallöjtnanten A. O. Paykull. Ännu mer bekant är hans uppträdande som aktor i rättegången mot Görtz. Vid det första af dessa förhör, då det tilläts den anklagade att muntligen besvara de mot honom gjorda anklagelserna, anförde F. såsom en ny sådan, att Görtz skulle för konungen