Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Feilitzen, Otto Teodor Fabian von - 3. Feilitzen, Olof Otto Urban von - 4. Feilitzen, Carl Henrik Jobst von - Ferber, Johan Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. Feilitzen, Otto Teodor Fabian von, pedagog,
skriftställare. Född i Skeda
socken i Östergötland d. 22 april
1820; den föregåendes bror.
F. inskrefs såsom student i Uppsala
1838, promoverades till filosofie
doktor därstädes 1845 samt
ingick två år senare i riksarkivet,
hvarest han befordrades till aktuarie
(arkivarie) 1874, från hvilken befattning
han afgick 1885. Åren 1851–74 var han
jämte K. J. Bohman föreståndare för Stockholms
lyceum. Sin skriftställareverksamhet började han
vid tjugu års ålder med en serie folkskrifter,
af hvilka den första, Grannarne i skärgården
1840, sedan länge blef hans signatur. Af dessa
småskrifter, med hvilka han åsyftade de lägre
folkklassernas förädling och upplysning, må för
öfrigt nämnas: Sågsbo-Barnens vandringsår 1842,
Hultet förr och nu, eller midsommaraftonen
1843, Hult-Eriks och Elins historia 1843, Tomtebolycka,
saga ur lifvet 1852, Farfars historiska
berättelser 1848, m. fl. På det pedagogiska
och sociala området offentliggjorde han: Flärden
och nöden 1868, Pietism, rationalism,
statskyrka och reform 1869, Lärdomsskola och
medborgerlig bildning 1871, jämte en stor mängd
uppsatser i tidningar och tidskrifter, medelst
hvilka han ville framhålla huru elementarbildningen
bör hvila på klassisk grund, med sant
fosterländsk riktning, samt i samtidens sociala
frågor alltjämt yrkade den satsen, att de lägre
klasserna rätt hjälpas, när de läras att hjälpa
sig själfva. På uppdrag i riksarkivet besörjde
han utgifningen af »Kyrkoordningar och förslag
därtill före 1686», 1872-88, och har äfven öfversatt
Martensens och Lobsteins arbeten.
Död i Stockholm d. 3 sept. 1889.
Gift 1853 med
Maria Eleonora Karolina Lovisa Leyonmarck.
3. Feilitzen, Olof Otto Urban von, pseud. Robinson,
militär, skriftställare.
Född i Skeda församling i Östergötland
d. 23 maj 1834; den föreg.
brorson. Föräldrar: löjtnanten och
godsägaren Gottfrid Wilhelm
Mattias von Feilitzen och Elisabeth
Sofia Stålhammar.
Efter aflagd officersexamen utnämndes
F. 1853 till underlöjtnant vid Svea artilleriregemente
och 1856 vid Andra lifgrenadierregementet,
där han slutligen 1876 avancerade till kapten. 1885
tog han afsked ur krigstjänsten.
F. har dock
hufvudsakligen skurit sina lagrar å den andliga odlingens
område. 1874 utgaf han novellen Erik
Werner och anställde s. å. i Protestantismens
Mariakult en träffande jämförelse mellan den
orientaliska uppfattningen af kvinnan och den germanska
mera humana, för hvilken han gjorde sig
till hänförd tolk. Samma nobless och idealitet
präglade hans skrift Ibsen och äktenskapsfrågan
1882. I Realister och idealister 1885 visade han
sig förstå konsten att draga fram det goda hos diktare
och författare af skilda lynnen och åskådningar.
Dessutom var under 1880-talet hans penna flitigt
verksam i skilda tidningar och tidskrifter, städse
med värma häfdande individens rätt till själfutveckling
och han visade sig därjämte som en
bildningsentusiast, som icke utan framgång sökte
bryta väg för utländska kulturströmningar.
F., som själf sedan 1859 ägnat sig åt landtbruk,
var i slutet af 1880-talet å Lorénska stiftelsens
föranstaltande sysselsatt med en undersökning
om de östgötska landtarbetarnas ställning, hvilken
1890–92 utmynnade i tre häften: Tjänare,
statare och torpare, i hvilka dock belletristen
mera framträder än den statistiskt och nationalekonomiskt
skolade iakttagaren.
Gift 1859 med
Lotten Lindblad, dotter af tonsättaren A. F.
Lindblad (se denne).
4. Feilitzen, Carl Henrik Jobst von, främjare
af mosskulturen. Född d. 22
sept. 1840 å Vargsäter i Östergötland;
den föregåendes broder.
Student i Uppsala 1859 aflade
F. bergsexamen därstädes 1863,
hvarefter han på olika områden
sökte draga nytta af sina omfattande
kunskaper. I början af
1880-talet flyttade han till Jönköping, där han anlade
en kemisk station, som inom kort vann så
lifligt erkännande, att statsanslag begärdes och beviljades
densamma. Såsom föreståndare för densamma
företog han år 1884 en studieresa till
Tyskland, där han med lifligt och vaket intresse
sökte att bl. a. sätta sig in i det myckna som där
uträttats för att tillgodogöra sig detta lands vidsträckta
dittills så godt som värdelösa mossmarker.
Efter återkomsten till fosterlandet blef det för
honom ett önskemål att göra, hvad han sålunda inhämtat,
fruktbärande för egna landsmän, och huru
han lyckats i dessa sina bemödanden, därom bär
den svenska mosskulturföreningen det mest ojäfaktiga
vittnesbörd. på ett landtbruksklubbsammanträde
hösten 1885 ute på den småländska landsbygden
sökte han intressera några vid detta sammanträde
närvarande mossodlare för bildandet af
en förening med ändamål att främja mosskulturen
inom Jönköpings län. Redan vid föreningens konstituerande
sammanträde hade hans tanke vunnit
så liflig anslutning, att den ännu icke bildade
föreningen måste från början utsträcka sin verksamhet
till hela södra och mellersta Sverige, och
påföljande sommar kom från Norrlands jordbrukare
en hemställan, att äfven de måtte få
taga del i den unga föreningens verksamhet. Nu
räknar densamma flere tusen inom och utom
landet spridda ledamöter, hvilka alla lärde sig
att i F. se den svenska mosskulturföreningen
personifierad. F. gick helt och hållet upp i sitt
arbete, så att han, när sjukdom stötte till, icke
kunde förmås att unna sig den ro han behöfde
och afled i Enköping d. 4 april 1901.
Ledamot af Landtbruksakademien.
Gift 1867 med
Rosa Eugenia Clementina Stålhammar.
Efter F:s död rönte hans förtjänster ett ampelt
erkännande af svenska riksdagen, som beviljade
pension åt hans änka, en sällsynt
åtgärd vis à vis personer, som ej
varit anställda i statens tjänst.
Ferber, Johan Jakob, mineralog,
kemist. Född d. 29 aug.
1743 i Karlskrona. Föräldrar:
apotekaren Johan Henrik Ferber
– skicklig kemist och ledamot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
