förordnades F. af Gustaf I till slottslofven på Stockholms slott, hvarifrån han 1547 förflyttades såsom höfvitsman till Nyslott, hvarunder Savolax lydde och där F. var ifrigt verksam för landets uppodling. År 1559, då hertig Johan för kronprinsen Eriks räkning företog den bekanta frieriambassaden till drottning Elisabet i England, uppdrogs »högsta befallningen» öfver Finland åt F., som för sina tjänster slogs till riddare vid Eriks kröning 1561. Samma år förordnad till ståthållare i Reval, utnämndes han 1562 för andra gången till »gubernator» i Finland och afsändes 1563 med några andra svenska herrar till Moskva, för att söka afvärja det hotande ryska kriget. År 1566 kallas han till ståthållare öfver Finland, Österbotten och Åland, och har troligen aflidit ej långt därefter. I finska handlingar, utgifna af A. I. Arwidsson, finnas en mängd bref och akter, hvilka visa huru verksamt denne förtroendeman i de två första vasakonungarnas tid ingripit i Finlands angelägenheter. Fineman, Carl Olof, pedagog, läroboksförfattare. Född den 15 maj 1793 i Elgå socken i Värmland. Föräldrar: andre landtmätaren Johan Adam Fineman och Anna Katarina Ekelund. Efter inhämtade skolkunskaper blef F. student i Uppsala 1813, filosofie magister därstädes 1818 och präst s. å. 1821 emottog han efter några års pastoraltjänstgöring kallelse att vara lärare vid Stockholms allmänna barnskola, där han den 1 okt. s. å. öppnade undervisningen enligt växelmetoden. Oaktadt alla lockande och lofvande utsikter af en snar befordran på den prästerliga banan ägnade han från denna dag hela sitt lif åt sin skola och barnlärarekallet. Med ett nit som lärare, en skicklighet som uppfostrare, hvilka beredt honom det vackraste minne i svenska folkundervisningens historia, skötte han sitt mödosamma och viktiga kall till 1859, hvarefter han framlefde sina fyra återstående lefnadsår på en liten pension och afled ogift i Stockholm den 29 juli 1863. År 1826, således efter fem års vunnen erfarenhet, begynte han utgifningen af sina läroböcker, hvilka äga så mycket större betydelse, som de voro de första, som i många ämnen utgåfvos för folkskolan. Den första var Lärobok uti Räknekonsten 1826, som efterföljdes af Svensk Rättstafnings- och Rättskrifningslära 1828, Förberedande svensk språklära 1828, Bokstafs-, Stafvelse-, Ord- och Renläsningsbok 1829, Inledning till Geometrien jämte lineartecknings öfningar 1832, Utanstafnings- och dicteringscurs 1842, Svensk språklära 1852, Lärobok för stafvering och renläsning 1856, Korta förklaringar öfver instiftelseorden 1862 m. m. Han har därjemte utgifvit predikningar, smärre skrifter om folkskolan o. s. v. Fischerström, Johan, författare i ekonomi. Född i Ystad den 28 juli 1735. Föräldrar: handlanden därstädes Johan Fischerström och Karina Fischer. Student i Lund 1751, ägnade han sig i yngre år åt vitterheten och uppgifves varit en af stiftarna af Utile Dulci, ehuru ej detta fullt bestyrkts. Under sina vittra sysselsättningar gjorde han bekantskap med skaldinnan Hedvig Charlotta Nordenflycht, en bekantskap, som å hennes sida öfvergick till en hejdlös kärlek (se Nordenflycht). Den senare delen af sin lefnad ägnade F. sin tid och verksamhet åt studier i ekonomi och utgaf i denna vetenskap flera skrifter, såsom Berättelse om äkta pärlors anseende och bruk 1761. Nye svenske ekonomiske dictionären 1779--92, som likväl afstannade med fjärde delen; Utkast till en Beskrifning om Mälaren 1785, Underrättelse huru såckerkokning m. m. kan verkställas 1791. F. har äfven författat Fru Hedvig Charlotta Nordenflycht (lefvernesbeskrifning i »Svenska Galleriet» af Martin), utgifvit Fruntimmers-Portföljen 1781 samt meddelat åtskilliga rön och uppsatser i Vetenskapsakademiens handlingar och Patriotiska sällskapets journal m. m. F. var Patriotiska sällskapets andre sekreterare och ekonomiintendent samt ledamot af Vetenskapsakademien. Död d. 28 nov. 1796. Fjellner, Anders, präst, etnolog. Född å Rutfjället i Herjeådalen den 18 sept. 1795. Föräldrarna voro lappfolk. F. kom 1805 i Östersunds skola, aflade 1818 studentexamen i Uppsala och 1820 prästexamen. Han började 1821 sina vallfärder som missionär bland landsmännen, blef 1828 präst och 1842 kyrkoherde i Sorsele. Död därstädes d. 28 febr. 1876. F. upptecknade i sina yngre år lapska sägner och sånger samt gjorde förarbeten till en lapsk-finsk ordbok. Han var i hela sitt lif varmt hängifven sitt folk och ansåg lappen vara nordens urinvånare. Af hans vetenskapliga förvärf blef intet direkt tryckt, men en del häraf har dock genom andra forskare blifvit till nytta. Fjellstedt, Peter, missionspredikant. Född d. 17 sept. 1802 i Silleruds socken i Värmland, där föräldrarna voro bondfolk. Efter idkade teologiska studier i Lund, prästvigdes F. i Karlstad 1828 och inträdde året därpå som evangelisk predikant i engelsk-episkopala missionssällskapets tjänst. Sedan han vistats ett halft år vid missionsinstitutet i London, för att studera österländska språk under professor S. Lee, anställdes han för någon tid såsom lärare vid missionsinstitutet i Basel, hvarefter han 1830, på uppdrag af nämnda sällskaps kommitté, öfvertog en lärareplats vid ett prästseminarium för infödda i Tinevelli i Ostindien. Efter fyra års vistelse därstädes nödgades han af klimatets ogynnsamma verkningar att återvända till England. Han sändes då såsom missionär till Turkiet, hvarest han, med station i Magnesia, ej långt från Smyrna i Mindre Asien, genom bibelspridning och läroböckers utgifvande på turkiska språket verkade för utbredande af kristlig upplysning bland turkarna, ända till slutet af