1840. 1845 stiftades ett missionssällskap i Lund och i förening med detta ett missionsinstitut, hvars föreståndare F. blef det följande året. Här verkade han till 1856, då, efter Lunds missionssällskaps införlifvande med Svenska missionssällskapet i Stockholm, Lunds missionsinstitut äfven förlades till hufvudstaden. Promoverad till teologie doktor i Halle 1853, erhöll F. två gånger kallelse till patronella pastorat, som dock af honom afböjdes. Under de senare åren bestod F:s verksamhet förnämligast i att genom predikningar väcka svenska folket till intresse för missionssaken och att genom utgifna tidskrifter och andaktsböcker verka för den kristliga trons utbredning och stadfästande. Såsom de viktigaste af hans arbeten, må nämnas: Biblia det är all den Heliga skrift, med förklaringar, 3 band 1849--55, Lunds Missionstidning 1846--61, Bibelvännen 1848--61, Bibelns apokryfiska böcker 1855, Andaktsbok för fångar, af K. maj:t prisbelönt 1849, ett företal till Concordia pia. Evangeliskt luterska kyrkans symboliska böcker 1853 m. m. F. bosatte sig sedan i Würtemberg, där han, vid uppnådda sjuttio år, med oförminskadt intresse följde den sak, åt hvilken han offrat sitt lifs krafter. Sin lefnads afton tillbragte han i Uppsala, där den s. k. Fjellstedtska skolan är förlagd, och afled han i sistnämnda stad den 4 jan. 1881. Gift med Kristina Schweitzerbarth. Fjellström, Per, präst, lapsk filolog. Född i Silbojocks församling af Piteå lappmark d. 2 mars 1697. Föräldrar: kyrkoherden Per (Noræus) Fjellström och Agata Læstadius. Den nionde i ordningen af aderton syskon och endast tio år gammal, när fadern dog och lämnade hustru och barn i ytterst torftiga omständigheter, erhöll F. en beskyddare i dåvarande landshöfdingen öfver Västerbotten, O. W. Löwen, som frikostigt understödde hans och en yngre broders uppfostran. Sedan han efter tvenne års vistelse vid Uppsala universitet blifvit invigd till predikoämbetet, utnämndes han 1718 till skollärare i Lycksele, där han, med obetydliga inkomster, kvarstannade i tjugu år. Uppfödd i Lappmarken och fullkomligt hemmastadd med dess språk, företog han sig att på lediga stunder utarbeta en grammatik och ett lexikon öfver lapska språket, för att användas vid en tilltänkt öfversättning af bibeln och de nödvändigaste religionsböckerna. Uttröttad af det lönlösa arbetet och med föga utsikt att få det befordradt till trycket, sammanträffade F. med den nyutnämnde landshöfdingen öfver Västerbotten frih. G. Gyllengrip, som uppmuntrade honom till dess fortsättande, hvarefter grammatik och ordbok jämte en öfversättning af Svebilii förklaring öfver Luthers lilla katekes trycktes på allmän bekostnad 1738. Följande året befordrad till kyrkoherde i Lycksele, utarbetade han flera öfversättningar till lapskan, såsom ABC-bok på lappska 1744, Psalm-Kirje (psalmbok 1744), Evangeliumth ja Episteleh est sön- och helgdagarnas evangelier och epistlar 1744, Ädde Testament, Nya testamentet 1755, genom hvilka arbeten han otroligt bidragit till spridningen af kristendomen i Lapplands ödemarker. Död d. 30 juni 1764. Gift 1: 1719 med Margareta Burman och 2: 1735 med Katarina Sjöberg. Flach, ursprungligen från Elsass härstammande ätt, som där räknades till »de omedelbart riksfria» adliga ätterna och omtalas redan 1209. Ätten invandrade till Sverige 1685 och introducerades å svenska riddarhuset 1720. 1. Flach, Ulrik Ferdinand, läroboksförfattare. Född den 29 mars 1820 i Sandhems socken i Skaraborgs län. Föräldrar: brukspatronen Hans Philip Flach och Mathilda Magdalena Oijens. Efter slutade elementarstudier i Skara blef F. student i Uppsala 1838 och erhöll vid promotionen 1845 lagerkransen därstädes. 1849 utnämnd till kollega vid Skara läroverk, blef han 1859 lektor därstädes, hvilken post han beklädde till 1885. Död i Stockholm d. 26 dec. 1891. Vår undervisningslitteratur blef af F. riktad med åtskilliga läroböcker i tyska språket, hvilka en lång tid mycket användes vid de allmänna läroverken. Gift 1855 med Amalia Mörcke. 2. Flach, Fredrik Krister Sigismund (Sigge), militär, landthushållare. Född i Fors socken af Älfsborgs län d. 2 okt. 1839; den föreg. brylling. Föräldrar: öfverstlöjtnanten Johan Fredrik Flach och Hillevi Fredrika Zelow. Efter att ha genomgått Chalmersska slöjdskolan i Göteborg och 1860 aflagt studentexamen, ägnade sig F. åt den militära banan. 1861 utnämnd till underlöjtnant vid Västgöta regemente, avancerade han därstädes 1879 till kapten. 1891 tog han afsked ur krigstjänsten. Det är å ett mera fredligt område, F. skurit sina lagrar. Som ägare af Prinshaga och Ökulls landtegendomar, nära Axvall, har han med intresse ägnat sina krafter åt jordbruk och boskapsskötsel, och otaliga äro de pris och medaljer, hans ayrshire-kreatursbesättningar hemfört från rikets landtbruksmöten. Med stor energi har F. i både tal och skrift tagit till ord för en rationell förbättring af kreatursafveln, och hans förslag till premiering af nötboskap har vunnit allmän anslutning. Skaraborgs läns hushållningssällskap, hvars förvaltningsutskott han under en lång följd af år tillhört, gaf honom 1890 sin stora silfvermedalj, och Landtbruksakademien som 1884 kallade honom till sin ledamot, tilldelade honom 1896 sin skådepenning i guld. Äfven har F. varit mycket verksam för förbättrade kommunikationer i sin bygd och har en ej ringa del i tillkomsten af Västergötland--Göteborgs järnväg. Gift 1867 med Charlotta Augusta Stjernsvärd. Fleming. De olika ätterna med detta namn anses härstamma från Flandern. Släktens äldste med säkerhet kände stamfader är riddaren Peder Fleming, som lefde ännu 1406. Han hade flera söner, hvaraf Klas, riksråd och lagman, blef stamfader för de i Sverige lefvande grenarna af ätten, och Herman, riddare och hofmästare, blef stamfader för en till 1544 i Danmark lefvande