Stockholms län, hvartill Uppsala län lades 1654. Sistnämnda år på egen begäran förordnad till landshöfding öfver Dorptska kretsen, försvarade han 1656 med en obetydlig besättning Dorpt i tio veckor mot de öfverlägsna ryssarna, hvarefter han utnämndes till öfverkrigskammarpresident vid svenska armén, hvilket ämbete han förestod både under polska och danska krigen. 1665 utnämnd till president i Dorpts hofrätt, upphöjdes han 1668 till riksråd och blef året därpå kansler för universitetet i Pernau. F. blef 1676 som rikskammarråd förordnad att biträda riksskattmästaren Sten Bjelke vid kammarkollegii förvaltning. 1680 utnämndes han till lagman i södra Finland. Under sista åren af sin lefnad var F. för sin svaga hälsa frikallad från alla tjänstebefattningar och bevistade rådets sammanträden, blott då hans krafter tilläto det. Död i Stockholm den 9 mars 1699. Gift 1653 med Anna Natt och Dag. 8. Fleming, Göran, riksråd, diplomat. Född d. 29 okt. 1628; den föregåendes broder. 1660 utnämnd till riksråd och rikskammarråd, skickades F. 1666 till England för att åstadkomma en närmare förening med Sverige och medla i kriget mellan England och Holland. Dessa underhandlingar ledde till freden i Breda 1667, och en kort tid efter dess afslutande afled F. i Breda d. 27 sept. 1667. Gift 1656 med friherrinnan Sigrid Gyllenstierna. 9. Fleming, Klas, kungligt råd, reduktionens förkämpe. Född i Stockholm d. 15 febr. 1649; den föregåendes brorson och son till F. 6. I likhet med de flesta manliga medlemmar af de stora släkterna vid denna tid, erhöll F. en till hälften civil och till hälften militärisk uppfostran. Efter studier vid Åbo universitet och en vidsträckt studieresa genom Europa, hade han ömsom auskulterat i Svea hofrätt, gjort fälttåg i fransk tjänst och varit fäst vid svenska beskickningen i Paris och Köln, när han 1675 förordnades till ledamot i den kommission, som skulle undersöka förmyndareregeringens förvaltning. 1677 förordnades han att vara kansliråd och blef 1678 öfverste för ett finskt kavalleriregemente. 1680 blef han landshöfding i Närike och Värmland samt president i reduktions- och likvidationskommissionerna. 1680 års riksdag, då F. var landtmarskalk, bildar nämligen en vändpunkt i hans bana. Med fäderneärfda sympatier för reduktionen var han mer än villig att befrämja konungens planer i detta afseende och den makt, han behöfde för att sätta sina planer igenom, och förfor som landtmarskalk ganska godtyckligt. För att afvända oviljan mot konungens person, var F. angelägen att förslag i dylik riktning skulle komma ifrån ständerna själfva, hvilket ock som bekant inträffade, men han har med egen hand rättat utkastet till det förslag, som ligger till hand för 1680 års riksdagsbeslut. Konungen belönade ock 1681 hans trohet med plats i rådet och presidentskapet i kammar- och kommerskollegierna. På dessa poster tryckte F. under de följande åren mer än någon annan sin prägel å styrelsens åtgärder, utvecklande en arbetsförmåga, som syntes räcka till allt. 1683 uppdrogs åt F. att hafva öfverinseende äfven öfver gamla reduktionskollegium och 1684 öfvertog han efter Sten Bielkes död äfven ledningen öfver rikets kammarverk samt förordnades 1684 till kansler för Lunds universitet. Men öfveransträngning bräckte så småningom hans krafter, i all synnerhet som hans sinnesstämning nedtrycktes af de många bittra anfall, för hvilka han blef föremål. Under en badkur i Aachen afled F. d. 31 juli 1685. F. var en af de sällsynta män, som helt uppgå i ett oegennyttigt sträfvande för de saker, som lagts i deras händer, utan tanke på egen vinning. Boet var ock så fattigt, att Carl XI fann sig föranlåten bereda änkan tvenne nådår för mannens »oförtrutne, hulde och mycket considerable tjänster». Gift 1676 med friherrinnan Anna Cruus. Barnen blefvo 1687, på grund af faderns förtjänster, upphöjda i grefligt stånd, men ingen af sönerna efterlämnade manliga afkomlingar, och ättegrenen utslocknade 1729. 10. Fleming, Otto, riksråd. Född d. 20 dec. 1696; den föregåendes brorson. Föräldrar: lagmannen, frih. Herman Fleming och Katarina Sack. F. ingick till en början å den militära banan, utnämndes 1717 till fänrik vid lifgardet, avancerade 1740 till kapten och 1748 till öfverste i armén. S. å. förordnades han till svenskt sändebud i Köpenhamn, närmast på grund af de tjänster, han gjort Hattpartiet vid 1746--47 års riksdag, då han var ledamot af sekreta utskottet och mindre sekreta deputationen samt vanhedrade sitt minne genom att rösta för användande af tortyr i den Blackwellska rättegången. Äfven följande riksdag, 1751--52, hedrades han med liknande uppdrag och var uppförd å rådsförslag. 1755 nådde han denna värdighet och tillstyrkte 1757 kriget mot Preussen. I ekonomiska frågor synes F. hyllat friare grundsatser än flertalet af sina politiska meningsfränder och motsatte sig de skärpta införselförbuden och försöken att »reglera kursen». 1765 blef han tillika med flertalet Hattar i rådet aflägsnad från sitt ämbete, till hvilket han vid Hattarnas seger 1769 återkallades. Det vägrades emellertid honom nu återinträda i rådet och F. afled å Sätuna i Uppland d. 24 nov. 1778. Gift med Katarina Charlotta Gyllengrip. 11. Fleming, Klas Adolf, statsman, lärd. Född på Lydinge gård i Uppland d. 24 april 1771; den föregåendes broders sonson. Föräldrar: hofmarskalken frih. Johan Casimir Fleming och grefvinnan Florentina Henrietta Hamilton. Tidigt anställd vid Gustaf IV Adolfs hof och snart hedrad med monarkens personliga förtroende, användes F. till åtskilliga ceremonibeskickningar och åtföljde äfven Gustaf Adolf på hans ryktbara friareresa till S:t Petersburg 1796. Då öfverläggning här uppstod, huruvida konungen