kunde gifva efter för kejsarinnans fordran, att hennes sondotter såsom svensk drottning skulle få behålla sin religion och hafva sitt eget kapell i Stockholm, var F. den ende, som delade konungens tvekan och åberopade såsom skäl härför landets lagar. 1799 invaldes F. i Svenska akademien, inom hvilket samfund han väsentligt bidrog att öppna tillträdet för den nya skolan. I det egentliga statslifvet inträdde han först under riksdagen 1809 såsom ordförande i stats- och sedan i konstitutionsutskottet. Vid följande årets riksdag i Örebro blef han landtmarskalk och kort därefter ledamot af statsrådet, hvilket ämbete han innehade till 1824, då han af sjuklighet nödgades nedlägga detsamma. En gång inkommen på statsmannabanan, tillföllo honom alla de utmärkelser, svensk konung kan tilldela en undersåte. Han blef 1810 serafimerriddare, 1814 en af rikets herrar, 1818 upphöjd i grefligt stånd, 1824 riksmarskalk, president i kammarrätten m. m., för öfrigt hedersledamot af nästan alla svenska vittra och lärda samfund samt medlem af ett stort antal utländska sådana. Af naturen utrustad med klart hufvud, en ädel gestalt, ett fint, nästan skönt ansikte och ett synnerligt välklingande talorgan, förenade han med dessa naturgåfvor världsmannens fina belefvenhet och en ovanlig fond af kunskaper. Hans ytterst dyrbara boksamling öfverlämnades efter hans död, enligt hans testamente, till universitetsbiblioteket i Uppsala, med särskild föreskrift att de historiska skrifterna, som omfattade nästan allt, som då fanns utkommet i och om Sveriges häfder, skulle ställas till omedelbart begagnande åt universitetets lärare i denna disciplin. F. afled ogift den 12 maj 1831. Flensburg, Vilhelm, biskop. Född d. 3 aug. 1819 i Södra Rörum i Skåne. Föräldrar: prosten och kyrkoherden Nils Johan Flensburg och Elisabet Kristina Bohman. F. blef promoverad till filosofie doktor i Lund med andra hedersrummet 1841 och konstituerades året därefter till e. o. amanuens vid universitetsbiblioteket. Förordnad 1847 till docent i systematisk teologi, utnämndes han i maj 1849 till andre teologie adjunkt och kyrkoherde i Stångby och Valkärra prebendeförsamlingar. 1852 förste teologie adjunkt och kyrkoherde i Kärrstorps och Glostorps prebendeförsamlingar, utnämndes han 1858 till professor i dogmatik och moralteologi samt kyrkoherde i Hellestad, Dalby och Bonderup, hvilket prebende han fyra år senare utbytte mot Uppåkra. 1860 promoverad teologie doktor, kallades han af Lunds stifts prästerskap till fullmäktig vid riksmötet 1865--66 och utnämndes under dess lopp af konungen till biskop öfver Lunds stift. Han valdes 1866 till ledamot af riksdagens första kammare men afsade sig detta förtroende; var promotor vid Lunds universitets andra sekularfest d. 28 maj 1868, deltog som själfskrifven ledamot i kyrkomötena 1868, 1873, 1878 och 1883 och var vid de två sista v. ordf. i kyrkolagsutskottet. Han tillhörde 1872 års kommitté för revision af 1686 års kyrkolag. Död i Lund d. 31 okt. 1897. F:s utgifna skrifter äro bl. a. Om Guds allestädes närvarelse, dogmatisk afh. 1847, Svensk kyrkotidning tillsammans med E. G. Bring och A. N. Sundberg, Lund 1855--63, Kritisk framställning af Schleiermachers försoningslära, akadem. progr. 1865, Om den naturliga viljans förmåga i andligt hänseende, inbjudningsskrift till theologiæ doktorspromotionen i Lund d. 28 maj 1868 s. å. Gift 1854 med Constance Karolina Nyström. Flintberg, Jakob Albrekt, juridisk skriftställare. Född 1750. Endast sjutton år gammal anställdes F. som kanslist i öfverdirektionen för hospitalen och barnhusen och blef 1771 kopist och 1776 kanslist i kommersekollegium. Befordrad till vice advokatfiskal 1790, erhöll han 1801 lagmanstitel och två år därefter fullmakt som kommerseråd. Död d. 19 mars 1804. Detta är i få ord hvad man har sig bekant om denne samvetsgranne lagsamlare. F:s förnämsta arbeten äro: Apothekares, Badares och Chirurgers förmoner och skyldigheter 1786, Borgeliga förmoner och skyldigheter 1786, Bruksidkares, Städers och Borgerskaps ömse förmåner och skyldigheter 1788--89, Städernas med handel, sjöfart och bruksrörelse gemenskap ägande inkomst af Bolag m. m. 1795, Lagfarenhetsbibliothek 1796--1807. F. råkade, som bekant, illa ut för Kellgren, då han kriticerat dennes dikt: »Vid första besöket i Sergels ateljer». Kellgren svarade då med ett rimbref, börjande med: »O store Flintberg, granskare, och bror till Flintberg, rimmare!» Flintenberg, Johan David, historisk forskare. Född i Stockholm d. 3 maj 1762. Sedan F. i Uppsala vunnit den filosofiska graden 1785, anställdes han till en början 1786 vid samma universitet som docent i lärdomshistorien och vann året därpå Vitt.-, Hist.- och Ant.-akademiens stora pris för en Afhandling om hansestädernas handel med Sverige. Förordnad till ordinarie amanuens vid akademiska biblioteket i Uppsala 1790, anställdes han två år senare som sekreterare vid k. museum i Stockholm samt utnämndes 1793 till riksantikvarie, sekreterare i Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien samt garde des medailles. En tilltagande sjuklighet nödgade honom att afsäga sig dessa befattningar redan 1795, då han erhöll titel af förste expeditionssekreterare. Sina senare lefnadsår tillbragte F. såsom rektor vid Stockholms katedralskola och dog d. 13 maj 1819. F. har utgifvit åtskilliga skrifter, bland hvilka må nämnas: Anmärkningar om utländska specerier nyttjade i Sverige uti 16:e seklet, Magazin för Litteraturen, Historien och Statskunskapen 1798, m. m. Gift med Anna Cecilia Almqvist. 1. Floderus, Johan, filolog. Född d. 6 okt. 1721 i Skatelöfs prästgård i Småland. Föräldrar: kyrkoherden i Skatelöf i Småland Per Floderus och Helena Katarina Cavallius. Hans i det yttre obemärkta lif innefattas i de vanliga befordringarna inom det universitet, vid hvilket han större delen af