sitt lif var fäst som lärare. Student i Uppsala 1738 och filosofie magister därstädes 1743, utnämndes han 1752 till docent i grekiska litteraturen. Fem år därefter befordrades han till adjunkt och 1762 till professor i grekiska, blef 1779 kyrkoherde öfver gamla Uppsala, insattes 1773 i bibelkommissionen och kallades 1786 till led. af Vitt.-, Hist.- och Antikv.-Akademien. Hans blygsamhet, i sitt slag lika ovanlig som hans djupa och omfattande lärdom, förmådde honom att afsäga sig både kyrkoherdebeställningen i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm och biskopsstolen i Linköping, till hvilka ämbeten han var kallad och af konungen redan bestämd. Sin författareverksamhet nedlade han hufvudsakligen i akademiska disputationer och minnestal, de flesta författade på latin, i hvilket språk han, liksom i grekiskan, hörde till sin tids utmärktaste lärde. Död d. 28 april 1789. Gift 1765 med Ulrika Asp. 2. Floderus, Manfred Mustafa, skolman. Född d. 17 febr. 1832 i Fundbo socken af Uppsala län; den föreg. sonsons son. Föräldrar: landtbrukaren Uno Floderus och Erica Wilhelmina Théel. F., som 1850 blef student i Uppsala, 1857 fil. doktor, 1859 lektor i naturvetenskap vid Uppsala h. allm. läroverk och 1866--99 utöfvade rektoratet därstädes, gjorde sig känd som en framstående skolman och har därjämte varit verksam som läroboksförfattare, bl. a. genom Fysikens första grunder, 3 delar 1862--65, hvilket arbete en lång tid användes vid de allmänna läroverken. Gift 1859 med Gustava Brunnberg. Flodin, Johan Gustaf, biskop. Född i Torshälla d. 18 jan. 1741. Föräldrar: handelsmannen därstädes Peter Flodin från Floda i Södermanland och Kristina Katarina Hedberg. Inskrifven som akademisk medborgare i Uppsala 1759, promoverades F. efter fem års studier till filosofie doktor och blef två år senare docent i grekiska litteraturen. Prästvigd 1767, kallades han omedelbart därefter till adjunkt i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm och utnämndes 1771 till ordinarie hofpredikant. Följande året höll han i Storkyrkan, med anledning af den lyckligt genomförda regementsförändringen, en predikan, som fäste Gustaf III:s uppmärksamhet vid honom och beredde honom en extra present af hundra dukater ur konungens handkassa. Då Adolf Fredriks församling 1773 skildes från Klara, utnämndes F. till dess förste kyrkoherde samt erhöll därjämte 1782 Solna till prebende. Teologie doktor 1779 och ordenskaplan 1784, befordrades han 1786 till pastor primarius och kyrkoherde i Storkyrkoförsamlingen och förordnades samma år till lärare i kristendom för dåvarande kronprinsen Gustaf Adolf. Af förmyndarregeringen 1792 utnämnd till öfverhofpredikant och den unge konungens biktfader, blef han præses både i stads- och hofkonsistorierna. Hans lärarekall förvärfvade honom Gustaf Adolfs synnerliga ynnest, hvarpå han erhöll flera bevis, såsom adelskap för sina barn 1799 samt 1800 fullmakt på Västerås biskopsstol. Att F:s mågskap hos f. pastor primarius, sedermera biskopen i Karlstad, J. Schröder och svågerskap med statssekreteraren El. Schröderheim för honom öppnade befordringarnas bana, torde knappt vara tvifvelaktigt, liksom att den tacksamhet, hvarmed han var fäst vid konungahuset, gjorde honom framför något annat till regeringens man. Han deltog som pastor primarius i alla riksmöten 1786--1800. F., som 1793 blef led. och sedermera ordf. i ecklesiastikkommittén, afled i Västerås d. 4 jan. 1808. Gift 1775 med Ulrika Sofia Schröderheim. Floding, Per Gustaf, kopparstickare. Född d. 3 mars 1731 i Stockholm. Vid sexton års ålder antagen till elev hos hofintendenten Rehn, skickades F. med understöd af manufakturfonden 1755 till Paris för att lära sig gravyr och arbetade dels vid akademien, dels under handledning af flera utmärkta målare och gravörer. Hastigt utvecklade sig hans rika anlag och i jämbredd med hans framsteg flödade ständernas allt frikostigare understöd. Då han 1761 till Sverige hemsändt en gravyr, föreställande »Konung Adolf Fredrik på sin thron med ständerna vid sin sida, af Minerva emottagande fyra barn, hvilka framställa Måleriet, Bildhuggeriet, Arkitekturen och Gravyren», väckte detta en sådan belåtenhet, att ständerna anslogo åt honom 2,000 livres årligen och dessutom följande år 600 livres till anskaffande af maskiner och instrument till den af honom 1762 uppfunna »laveringsmetoden». 1763 utnämnd till K. maj:ts gravör och »Garde d'éstampes» hos kronprinsen Gustaf återkom F. 1764 till Stockholm, där han började arbeta på inrättandet af en gravyrskola, som äfven kom till stånd. Den uträttade dock ej mycket, men genom denna skola väcktes tanken på en fullständig konstskola för Sverige till nytt lif, och 1768 upplifvades den forna ritareakademien. F. blef professor i teckning vid den nya akademien och skötte sekreteraresysslan samt erhöll 1773 k. förordnande å dessa befattningar. F. råkade sedermera i delo med de styrande vid akademien och lät förstå, att det icke stod rätt till med akademiens penningmedel. Emellertid uppfostrade F. åtskilliga lärjungar, af hvilka Caton och Joh. Snack voro de bästa. Död i Stockholm d. 17 okt. 1791. Förutom den omnämnda gravyren, har F. lämnat en mängd andra arbeten, såsom: »Den ömma modern», »Sabinskornas bortröfvande», stycken efter Boucher m. fl. i »laveringsmaner», Roslins, Gustaf Vasas och grefvinnan Tessins porträtt, »Sofvande flicka» efter Deshayes, ett större porträtt af Gustaf III, m. m. alla vittnande om en stor konstnärlig talang. Gift 1770 med Maria Charlotta Forsberg. Flodman, Anders August Eugen, skriftställare. Född i Norrköping d. 3 juli 1835. Föräldrar: intendenten vid Medevi hälsobrunn, professor Anders Fredrik Flodman och Kristina Sofia