afhandling för doktorsgraden. Efter en studieresa till Tyskland 1797--98 utnämndes han 1801 till professor i anatomi, kirurgi och veterinärvetenskap vid universitetet i Lund, från hvilken befattning han tog afsked 1831. Som akademisk lärare och vetenskaplig författare har F. utöfvat ett stort inflytande på läkarebildningen i sitt fädernesland och anses med rätta som grundläggaren af den nyare tidens rationella studium af anatomien i Sverige. Den komparativa metod, han använde vid undervisningen i denna vetenskap, gaf icke blott åt densamma ett klarare ljus, utan sträckte sitt välgörande inflytande också till andra fält på det naturvetenskapliga området. Äfven veterinärvetenskapen står till F. i stor skuld, och den veterinärskola, han i flera år förestod i Lund, verkade kraftigt till denna vetenskaps popularisering. Af hans många vetenskapliga skrifter tillåter utrymmet endast nämna: Pharmacopoea veterinaria 1809, Anatomisk handbok för läkare och zoologer 1823—30 som länge begagnades till lärobok vid de medicinska undervisningsverken i Sverige; Underrättelse om bruket af de mest bepröfvade preservativer och botemedel mot den nu i Europa grasserande kolerasjukdomen 1831, jämte en mängd uppsatser i Vetenskapsakademiens och Krigsvetenskapsakademiens handlingar, i Svenska läkaresällskapets skrifter, m. m. Led. af Vetenskapsakadem. Död ogift i Lund d. 21 jan. 1840. Sina betydliga anatomiska samlingar och dyrbara bibliotek hade han redan öfverlämnat till universitetet. Flygare, Carl Vilhelm Edvard, skriftställare. <img l>

Född i Strömstad d. 1 dec. 1829. Föräldrar: provinsialläkaren doktor Axel Flygare och Emilie Smith, den som författarinna sedermera så berömda fru Emilie Flygare-Carlén. I Strömstad, där modern efter sin mans död bosatte sig, genomgick F. stadsskolan, hvarefter han åtföljde sin mor till Stockholm och fortsatte sina elementarstudier först i den privatskola, som då ägdes af pastor Kiellman-Göransson, och sedan vid Stockholms lyceum. Hösten 1847 tog F. studentexamen i Uppsala och promoverades icke fullt fyra år därefter i juni 1851 till filosofie doktor. I september samma år företog han en resa i Frankrike och Italien, hvarifrån han hemkom sommaren 1852, men med döden i hjärtat och afled natten till den 25 dec. sistnämnda år. Under denna resa samlade han de skisser och reseskildringar, som under titeln Borta och Hemma först åtta år efter hans död utgåfvos af hans mor. Dessa i sitt slag märkvärdiga stycken vittna icke blott om författarens skarpblick och fina iakttagelseförmåga, utan tillika om en barnsligt ren anda, och låta oss ana, hvilken stor förlust drabbade svenska litteraturen genom författarens i förtid afbrutna lefnadslopp. För dem, som ej närmare kände honom, föreföll F. egen, kall och frånstötande, men var i själfva verket alldeles motsatsen: snillrik, karaktärsfast, innerlig, lifvad af stora tankar och varm för det stora, ädla och goda. Fock, Alfred Henrik Edvard, vetenskapsman, riksdagsman. <img r>

Född d. 9 okt. 1818 på Nääs i Skaraborgs län. Föräldrar: godsägaren friherre Adolf Fredrik Fock och Anna Karolina de Frese. F. utnämndes 1837 till underlöjtnant vid Kronobergs regemente, genomgick 1838—41 högre artilleriläroverket vid Marieberg, tjänstgjorde därstädes 1841—44 som repetitör samt förordnades 1846 till lärare i fysik, hvilken befattning han innehade till hösten 1858. Redan 1847 utnämnd till lärare i allmän och tillämpad fysik vid Teknologiska institutet i Stockholm, befordrades han 1858 till professor i nämnda ämnen vid samma läroverk och förestod denna befattning till i juli 1870, då han utnämndes till expeditionssekreterare i k. m:ts kansli och byråchef i civildepartementet. F., som 1854 blifvit kapten vid Kronobergs regemente och 1858 tagit afsked ur krigstjänsten, blef 1872 byråchef i finansdepartementets byrå för kontroll å tillverkningsafgifter. 1878 utnämndes han till kansliråd och tog 1884 afsked. Den ovanligt verksamme mannen medhann äfven att vara ledamot af styrelsen för Slöjdskolan och sedermera dess ordf., stadsfullmäktig 1863—68, kommissarie vid Allm. industriutställningen i Stockholm 1866, riksgäldsfullmäktig 1869--74 och riksbanksfullmäktig 1874—93. F., som redan under ståndriksdagarnas tid verksamt deltagit i riddarhusets förhandlingar, valdes efter representationsreformen, som han understödt med sin röst, 1866 af Stockholms stad till ledamot af Andra kammaren, i hvilken egenskap han oafbrutet fungerade till 1893 (med undantag af perioden 1888—90, då hans val upphäfdes). Med frihandelsvänliga och moderatliberala åsikter intog han äfven en försonlig hållning till landtmannapartiet och var ledamot af bevillningsutskottet 1875—83 (de åtta första åren som dess ordf.). F. blef 1856 led. af Vetensk.-akademien och invaldes äfven som ledamot och hedersled. af åtskilliga andra akademier och samfund. Död i Stockholm d. 19 febr. 1901. Af hans utgifna skrifter må nämnas: Tillämpad värmelära 1851, Lärobok i fysiken 1853, öfversättningar och bearbetningar i fysik och meteorologi efter Pouillet, Figuier, Blüm, Ganot m. fl. Gift 1849 med Axelina Maria Magdalena Fries. Fogelberg, Bengt Erland, bildhuggare. Född i Göteborg d. 8 aug. 1786. <img r>

Föräldrar: gelbgjutaren Erland Fogelberg och Margareta Maria Lind. Redan som lärgosse i verkstaden hos fadern begynte F. syssla med ritning och modellering; men snart blef denna värld honom för trång och på sina enträgna böner fick han 1803 komma till Stockholm, där han inskrefs till lärgosse och 1806 undfick gesällbrefvet hos hofciselören Rung. Under tiden och sedermera använde han alla fristunder till ritning efter de grunder, som han inhämtat i konstakademiens teckningsskolor och gjorde sådana