framsteg, att han 1812 valdes till akademiens agrée. Men hvad som var mera värdt och af större betydelse för den framåtsträfvande konstnären var, att han vunnit Sergels bifall och kunde påräkna denna mästares råd vid sina konststudier. Tillika hade han den lyckan att komma i nära beröring med flera af den tidens förnämsta konstnärer och konstvänner, af hvilka C. F. von Breda och Ling anses icke varit utan inflytande på den nordiskt nationella riktningen af F:s konstnärskap. Vid trettiotre år erhöll F. efter Konstakademiens förslag ett resestipendium på 500 mark Hamb. banko, för att besöka konstens förlofvade land, Italien. Under resan dit arbetade han någon tid hos den berömde bildhuggaren Bosio i Paris och afslutade sina studier i den franska hufvudstaden genom några månaders modellritning hos den icke mindre ryktbare historiemålaren Guérin. Bland F:s första arbeten i Rom voro en Merkurius och en Paris, hvilka vunno en allmän beundran och, då allmänheten hörde att denna äfven delades af F:s förre lärare Guérin och den i Rom vistande Thorvaldsen, med ens upphöjde mästaren till en konstnär af första ordningen. Ett par år före sin utresa hade F. vunnit Carl Johans uppmärksamhet genom tre, på en af Götiska förbundet anordnad utställning exponerade statyer i gips af Odin, Tor och Frej. När nu F:s i Rom förvärfvade rykte äfven hann till Sverige, beslöt konungen sysselsätta honom för sin räkning och i och med detsamma bereda honom ett tillfälle att utveckla sitt konstnärskap. I början af 1828 erhöll F. af Carl Johan beställning på Odin, kolossalstaty i marmor, och tre år senare lämnade den på en gång imponerande och plastiskt sköna statyn fullfärdig mästarens hand och framkallade icke mindre i Roms konstvärld än i F:s fädernesland en allmän beundran och hänförelse. De följande tio åren ägnades af F. åt grundliga studier i konstens arkeologi och åt arbeten i grekiska mytologien, såsom: En segrande Amor, Venus victrix, Apollo citharodos och en mängd etyder och gipsmodeller, som icke blifvit utförda i marmor, med hvilka arbeten han afsåg att tillägna sig större frihet och säkerhet i sitt skapelsesätt. År 1841 återtog han arbetet på de tvenne återstående hufvudfigurerna i den stora plastiska trilogi, han föresatt sig, nämligen kolossalstatyerna af Tor och Balder, och hade dem efter tre år färdiga att hemsändas. Snart erhöll F. flere historiskt intressantare uppgifter att lösa, då samtidigt Stockholms borgerskap beställde en bildstod af Stockholms grundläggare Birger Jarl, F:s födelsestad Göteborg en öfver sin grundläggare Gustaf II Adolf och Oscar I en ryttarebildstod af Carl XIV Johan. Efter sin afresa från Sverige 1820 hade F. icke besökt sitt fädernesland förrän 1845. Andra gången han återsåg det var 1854, då hans tre nyss nämnda statyer här upprestes och aftäcktes. Detta sista besök var ett sammanhängande triumftåg, under hvilket konung och folk täflade att bringa den frejdade konstnären sin hyllning. Det oaktadt längtade han tillbaka till sitt soliga Italien och återvände på hösten samma år, men insjuknade och dog i Triest den 22 dec. 1854. Han hade 1833 blifvit vice och 1839 ordinarie professor vid Konstakademien i Stockholm. »Fogelberg förenade den konstnärliga skönhetsentusiasmen med historiskt sinne och kritik. I afseende på antiken nöjde han sig icke med att studera dess skönhetsformer och söka begripa den i dess teknik; han sträfvade i mera omfattande mening att förstå antiken, att uppfatta den i dess anda och väsen och detta grundliga studium sträckte sig äfven till andra konstperioder och konstarter. Han hade omfattande kännedom om och stort intresse för de särskilda målarskolornas särskilda konstalster, och för landsmän, som under vistandet i Italien blefvo i tillfälle att njuta af hans umgänge, var detta högst lärorikt. Enkel och blygsam, såsom den stora förtjänsten ofta är, tänkte han ringa om sig själf, men högt om konsten; hans meningar och omdömen framställdes på ett anspråkslöst sätt och utan att låta påskina egen ofelbarhet.» »Från den antikiserande konsten ger han sig in på de storslagna försöken i götisk riktning och därifrån öfvergår han till den historiska monumentalskulpturen i modern anda. -- Hvad hans statyer uttrycka är kraft, men det är också lugn, den starkes trygga tro på sig själf och lit till sin egen styrka. Det är vidare något i dessa gestalters hållning, som säger oss, att mannen ej blott ägt kraft att slå sina ovänner i en strid, där han haft rätten på sin sida, utan också att han har styrka att härska, att stifta lag, rödja bygd, sprida odling och välstånd.» Till dem af hans konstverk, som redan blifvit nämnda, må följande tilläggas: Amor i snäckan 1827, Carl XIII, staty i marmor 1832, Gustaf II Adolf, tre olika eskisser 1833, Psyche och Amor, eskiss i gips 1833--38, Hebe, modell i gips 1835--38, Baigneuse, modell i gips 1835--38, Venus nedstigande i badet, modell i gips 1835--38, Krigare försvarande sin fana, modell i gips 1835--38, Den sårade Achilles, modell i gips 1835--38, Gustaf Vasa, modell i gips 1835--38, Carl XIV Johan, byst i brons, tillhörig Uppsala akademi 1835--38, Tor bekämpande Midgårdsormen, eskiss 1840, Oscar I i kunglig skrud, Carl IX, Carl XI och Carl XII, eskisser m. m. Fogelbergs i hans ateljé efterlämnade arbeten inköptes efter hans död af Oscar I, och hans rikhaltiga och intressanta brefväxling, ett viktigt bidrag till samtidens konstnärshistoria, af Chr. Hammer i Stockholm. F:s samtliga konstverk äro utgifna i ett särskildt praktverk af Casimir Leconte i Paris 1856. Folcher, Johannes, präst. Född i Kalmar d. 11 aug. 1664 (eller den 9 aug. 1665, enligt en annan källa). Föräldrar: handlanden Folke Månsson och Helena Börjesdotter. Grundligt underbyggd genom flera års studier i Uppsala, begaf sig F. till utländska lärosäten och blef teologie licentiat i Giessen 1696. Efter sin återkomst till Sverige sökte han ett lektorat vid Kalmar gymnasium, men redan då af ortodoxerna misstänkt att vara »hallensis», »pietist» och »spenerian», hade konsistorium helst velat blifva honom kvitt, men kunde med afseende på hans stora lärdom icke undgå att skänka honom sitt förord. Han erhöll således platsen