universitetsstaden och förskaffade den unge målaren hans protektion. F. förflyttades till Stockholm och insattes som elev vid konstakademien, under det han erhöll enskild undervisning af hofintendenten Lundberg. 1794 kallad till ledamot af Målare- och Bildhuggareakademien, utnämndes han några år därefter till professor och afled i Stockholm d. 9 mars 1809. Hans förnämsta arbeten äro en större tafla, föreställande Gustaf III med gemål och son; en dylik öfver Gustaf IV Adolf och drottning Fredrika Dorotea Vilhelmina, nu på Gripsholm; en tredje föreställande en fröken Piper, blomsterströende sin systers graf; åtskilliga porträtt och pasteller. Senare sysselsatte sig F. äfven med modellering ock har efterlämnat en byst af Linné, medaljonger i gips, biscuit o. s. v. Gift 1: med Anna Maria Westerling och 2: med Hedvig Beata Amberg. Forsslund, Karl-Erik, skriftställare. Född i Ljusnarsberg, Örebro län, d. 14 sept. 1872. Föräldrar: handlanden Carl Fredrik Forsslund och Augusta Kristina Öhman. Student i Uppsala 1889 blef F. fil. licentiat 1897 och var 1897--98 redaktionssekreterare i Strix. Vid unga år har F. redan medhunnit en hel del arbeten: Skog 1896, Jungfru-Jan 1897, Historier 1899, Storgården 1900, Djur. Skizzer och historier från Storgården 1900, Storgårdsblomster 1901, Arbetare, sånger och visor 1902, hvarjämte ett af F. skrifvet sagospel, Det otroligaste, gafs å Svenska teatern i Stockholm d. 30 okt. 1901, men upplefde blott ett par föreställningar. F. är en hänryckt skildrare af naturen och dess härligheter -- staden representerar för honom mörkret och smutsen, och han har slagit sig ned å Brunsvik i närheten af Ludvika. »Med samma lekande lätthet diktar han på vers och prosa, och af solsken och vackert väder sömmar han sånger, som skimra såsom prinsessan Åsnehuds klädningar.» En modern sagoberättare vill naturligtvis inlägga en djupare mening i sina historier -- vår tid är sökandets och analysens tid -- och Forsslunds sagor äro sinnrika nog. Den unge författaren har jämförts med Andersen. Men det är svårt att göra sagor för stora barn, så att sagorna icke förefalla långa och sökta -- det är svårt att samtidigt vara naiv och djupsinnig -- och det kan väl icke förnekas, att F. stundom i sagorna verkar en smula tröttande. En modern spelman vill naturligtvis också inverka på sina medmänniskors lif, och F. har icke heller undgått frestelsen att uppträda som en ny Rousseau. »Och denne skald, som är så litet djupsinnig och intressant, när han resonerar filosofi eller kalfatrar samhället, blir djup och intressant, när han skildrar naturens lif, så nära står han det, och så omedelbart och starkt afspegla sig dess elementariska växlingar i hans själ. Den lyriska dagbok öfver ett år på landet, som han gifver, är genomsusad af alla de olika årstiderna, och dess sånger om grodd och dagg, blomning, skörd och vinterhvila klinga med utomordentlig fart och stämning. Prosan och versen blifva lika friska, illusoriska och intagande, när Forsslund försänker sig i dylika naturintryck och omskapar dem till ordmusik, bilder och saga.» F. är äfven i den ystrare genren en utmärkt humorist, hvarpå han i Strix gifvit många prof. Gift med Sofia Öhman. Forsström, Edvard August, tecknare. Född i Hedemora d. 18 sept. 1854. Föräldrar: handl. Johan August Forsström och Maria Mathilda Wahlström. F. var elev vid konstakademien 1876--82 och tecknade i Söndags-Nisse från 1880 till juni 1901, då han inträdde i den då begynnande skämttidningen Pucks redaktion. F. har gjort sig särskildt bemärkt för sina politiska karrikatyrer, utmärkta både för den goda humoristiska uppfattningen samt mycken flotthet och skärpa i utförandet. En samling af dessa teckningar, hvaraf större delen förut varit synlig i Söndags-Nisse, utkom 1900 under namnet Boströms bilderbok. Gift 1900 med Signe Margareta Sjögren. Fougt, Henrik, boktryckare. Född d. 20 febr. 1720. Han ägnade sig åt ämbetsmannabanan, där han hann till sekreterare i bergskollegium, men drogs alltjämt af sin håg till mekaniska sysselsättningar och de praktiska yrkena. Blifven måg åt den rike boktryckaren Peter Momma, riktade han sin hufvudsakliga uppmärksamhet på förbättringen af boktryckeriyrket. År 1763 anhöll han hos k. maj:t om en lång tids privilegium på ett af honom uppfunnet sätt, att med gjutna stilar trycka noter »till samma utseende och fullkomlighet, som vore de i koppar stuckne». Men ehuru kanslikollegium förordade ansökningen, föll den, emedan F. samtidigt begärt att få anlägga ett vanligt boktryckeri. Några år senare blef han dock ägare af ett sådant, nämligen Grefingska tryckeriet, som svärfadern 1769 erhållit genom testamente samt öfverlät åt mågen, och på hvilket från slutet af 1770 de k. förordningarna trycktes, hvarför tryckeriet i aug. 1771 upptog titeln »kongliga boktryckeriet». I maj 1773 erhöll F. privilegium att trycka allt, som utgafs af k. m:t och de offentliga verken. F. gjorde äfven allt för att förtjäna en sådan förmån. Han anskaffade de vackraste stilar och det bästa papper samt vinnlade sig om ett utmärkt tryck, så att de alster, som utgått från hans tryckeri, ännu i dag utgöra en heder för svenska boktryckerikonsten. Äfven för tidningspressens höjande sökte han verka genom utvidgandet af den för sin tid goda redaktionen af Stockholms Veckoblads senaste årgångar 1774--1779. Han afled i Stockholm d. 1 dec. 1782. Gift 1762 med Elsa Momma, född d. 14 dec. 1744, ett vittert och ansedt fruntimmer, af hvars hand man äger tryckta åminnelsetal i