Amaranterorden öfver fruarna Schröderheim och Théel och som efter mannens frånfälle med ovanlig skicklighet förestod K. tryckeriet ända till i aug. 1811, då sonen öfvertog tryckeriet. Fru F. afled vid Mariefred 1826. Frænkel, Knut, ingenjör, deltagare i Andrées ballongfärd till Nordpolen. Född 187O i Karlstad. Föräldrar: majoren vid väg- och vattenbyggnadskåren Anders Fredrik Thim Frænkel och Laura Fredrika Löfgren. F. tillbringade sin uppväxttid i Norrland och utbildade sig till skicklig skytt, skidlöpare och fotgängare. Efter aflagd studentexamen genomgick han Tekniska högskolans 4-åriga kurs för civilingenjörer samt vid fortifikationen kursen för inträde i väg- och vattenbyggnadskåren, hvarefter han blef anställd vid statens järnvägsbyggnader i Norrland. Det var helt säkert med glädje den djärfva unge mannen deltog i Andrées nordpolsexpedition (se Andrée!), hvilken, efter allt att döma, fick ett så sorgligt slut. Ogift. Franc, Ulrik Gustaf, ämbetsman, gustavian. Född d. 16 april 1736. Föräldrar: lagmannen Johan Franc och Elsa Kristina von Beijer. Efter slutade akademiska studier blef F. 1758 kopist och 1760 kanslist i k. kansliet och utrikesexpedition, 1762 legationssekreterare i Haag, 1773 förste sekreterare i presidentskontoret och 1776 presidentssekreterare. Hans grundliga kunskaper och spirituella väsen förde honom snart i närmare beröring med Gustaf III, som medförde honom på flera resor, bl. a. den långvariga till Italien och Frankrike 1783--84, hvarefter hans efterföljande befordringar gingo i rask ordning. 1787 utnämnd till statssekreterare, blef F. den egentliga ledaren näst konungen af utrikespolitiken, sedan J. G. Oxenstierna 1789 lämnat sin befattning med utrikesangelägenheterna, och samtidigt efter rådsinstitutionens afskaffande själfskrifven ledamot af rikets allmänna ärendens beredning. Men efter Gustaf III:s död började F:s lyckas sol gå ned. Liksom de öfriga gustavianerna skildes han från handläggningen af de viktigare statsärendena, dock bibehållande sin 1791 erhållna plats som öfverpostdirektör. I den Armfeltska sammansvärjningen kunde han ej direkt öfverbevisas om aktivt deltagande, men hans med A. förda brefväxling föranledde dock hans aflägsnande från sin befattning. Sedan Gustaf IV Adolf blifvit myndig, återfick dock F. sitt ämbete, från hvilket han 1809 tog afsked. Led. af Vetensk.-akad. 1791. Död ogift i Stockholm d. 23 maj 1811. Franck, Maria Kristina, skådespelerska. Född d. 2 febr. 1769, anställdes hon som elev vid k. teatern 1784. De stora anlag som skådespelerska, hon redan från början lade i dagen, framkallade mot henne en intrig, i hvilken fruarna Marcadet och Morman och m:ll Löven sägas ha varit särdeles verksamma, och som gick ut på att uttränga den farliga medtäflerskan, eller åtminstone så mycket som möjligt ställa henne i skuggan. Men i den mån hennes öfverlägsna förmåga fick friare spelrum, utvecklades hennes sällsporda talang och fördunklade inom kort icke blott hennes afundsmän, utan ock öfriga medspelande. De roller, i hvilka hon företrädesvis lyste, voro: Celestina i »Korsfararna», Thilda i »Oden», titelrollerna i Virginia och Johanna af Montfaucon, men framför allt fru Dorsan i »Den svartsjuka hustrun», som tillika var hennes älsklingsroll. De egenskaper, hvilka i synnerhet utmärkte denna skådespelerska, voro en djup känsla, kraft, uttryck och liflighet i spelet och ett stort herravälde öfver mimiken. 1818 afgick hon från scenen och antogs 1819 till lärarinna i deklamation för teaterns elever samt bildade under de år hon förestod denna plats flera framstående talanger, bland andra fru Torsslow. Död d. 17 april 1847. Gift 1808 med gravören Johan Gustaf Ruckman. Francken, Georg Wolfgang von, militär, kommunalman. Född i Stockholm d. 26 mars 1827. Föräldrar: hofmarskalken och öfversten August Fredrik von Francken och Kristina Maria Sofia Liljehorn. Efter genomgången kurs vid Karlberg utnämndes F. 1847 till underlöjtnant vid Andra lifgardet, där han slutligen 1863 utnämndes till kapten. Vid sitt afskedstagande ur aktiv krigstjänst 1878 blef han major och 1884 öfverstelöjtnant i armén. Såsom medlem af ridderskapet och adeln bevistade han alla ståndsriksdagarna 1853--65. F. var därunder ledamot dels af stats-, dels af allmänna besvärs- och ekonomi-utskottet och valdes af adeln 1861, 1864 och 1865 till statsrevisor. Åt sitt lifliga och oegennyttiga intresse för allmänna angelägenheter gaf han dock varaktigaste uttryck å det kommunala området. Stadsfullmäktig i Stockholm alltifrån denna institutions begynnelse 1863 till sin död, togs han flitigt i anspråk för olika kommunala uppdrag och var bl. a. verkställande direktör för Tyskbagarebergens aktiebolag och för det af detsamma utförda arbetet Carl XV:s port, nitälskade kraftigt för skolungdomens vapenöfningar m. m., öfverallt gifvande exempel på en god medborgerlig anda. Af trycket har F. utgifvit flera matriklar, bl. a. 1883 en historik och matrikel öfver Stockholms stadsfullmäktige. Död ogift i Stockholm d. 9 sept. 1891. Franckenius (Franck), Johan, läkare, botaniker. Född i Stockholm d. 25 jan. 1590. Föräldrar: handelsmannen Matthias Franckenius och Anna Rostorpia. Vid pestens utbrott i Stockholm skickades F. till några anförvanter i Rostock, där han efter idkade studier blef student 1610. Han vistades därefter än vid det ena och än vid det andra af Tysklands universitet och promoverades vid något af dem till filosofie doktor. Den medicinska graden vann han däremot aldrig. 1622 återkom F. till Sverige och utnämndes 1624 till e. o. och fyra år därefter till ordinarie medicine professor i Uppsala. I följd af den omreglering, medicinska undervisningen nyss förut undergått vid Uppsala högskola, erhöll F. på sin del att föreläsa i botanik och anatomi. Båda delarna mötte dock stora hinder, dels emedan