universitetet ännu var i saknad af en botanisk trädgård, dels af brist på anatomiska subjekt och allmänhetens afsky för dissektioner på människolik. För att i någon mån ersätta de senare, måste F. vid sina anatomiska demonstrationer begagna svin och hundar, men uppväckte äfven härigenom det okunniga folkets motvilja till den grad, att han på gatorna hälsades med namnet »bödel» och nödgades utverka sig regeringens särskilda skydd, för att ej bli skymfad under utöfningen af sitt akademiska lärarekall. Vidare var läkarekonsten ännu så litet aktad i Sverige, att de medicinska föreläsningarna sällan bevistades af mer än en eller två åhörare. F:s egentliga styrka var botaniken, i hvilken hans förtjänster blifvit hugfästade genom växtnamnet Franckenia. Han beskrifves såsom en man af gamla världen: lång, torr och bister, som i högtidsdräkt uppträdde »med stöflar och sporrar samt klingan vid sidan». Död d. 16 okt 1661. Af hans skrifter märkas i synnerhet: Speculum Botanicum 1638, det första arbete, hvari de svenska växterna uppräknas, samt Colloquium philosoph. c. Diis montanis: Thet är ett lustigt och ljuflighit samtal emillan the förnembsta och edelste Berg-gudar och een högförfaren philosopho Zamolxides benämnd 1651. Frans Gustaf Oscar, se Gustaf, hertig af Uppland. Fredenheim, Carl Fredrik, konstkännare. Född i Åbo d. 7 mars 1748. Föräldrar: dåvarande professorn, sedermera ärkebiskopen Carl Fredrik Mennander, hvilkens barn blefvo adlade med