namnet Fredenheim, och Johanna Magdalena Hassel. Med grundliga humanistiska studier ägnade sig F. åt den civila ämbetsmannabanan och ingick som e. o. kanslist i kanslikollegii expedition 1765. Hastigt genomgick han därefter alla tjänstegraderna, blef kanslersekreterare vid Åbo akademi 1772, förste expeditionssekreterare i utrikesexpeditionen 1775 och året därefter, således blott tjuguåtta år gammal, tillförordnad statssekreterare. Hans smak och insikter som konstkännare hade under tiden fört honom i beröring med Gustaf III, som skickade honom på vidsträckta resor i utlandet, för att samla konstsaker. Det var under dessa resor, F. 1788--89 verkställde sina gräfningar på Forum Romanum, hvilka sedan vid hans inväljande i Vitt.-, Hist.- och Ant.-akademien utgjorde ämnet för hans inträdestal. Utnämnd till kansliråd 1792, erhöll han i uppdrag att hafva öfverinseendet öfver konungens konstsamlingar, blef sedermera 1795 öfverintendent och ordförande i Målare- och bildhuggare-akademien. Död d. 6 mars 1803. F:s verksamhet var särdeles nyttig, i synnerhet genom den befattning han tog med de samlingar, som 1794 blefvo »konungens museum» och sålunda definitivt statens egendom. Hans dagbok och brefväxling i k. biblioteket äro en viktig källa för kunskapen om konsten och konstsamlingarna på hans tid. Utom det nämnda inträdestalet har han utgifvit en följd af afbildningar af museets antika statyer: Ex Museo Regis Sueciæ antiquarum e marmore Statuar. Apollinis Musagetæ, Minervæ paciferæ etc. 1794. Gift 1779 med Kristina Elisabet Hebbe, dotter af kommerserådet S. B. Hebbe, hvilken gjorde Östanå till fideikommiss för denna sin dotters efterkommande. Godset innehafves f. n. af F:s sondotters son, statsministern E. G. Boström. F:s brefväxling med sin fader utgafs 1901 af H Schück. Fredenstjerna, Adam, ämbetsman, politiker. Född d. 25 dec. 1685 i Viborg. Föräldrar: fältskären i Viborg Adam Schütz och Anna Svensdotter Moderus. Efter slutade studier vid Åbo universitet ingick F. 1706 som auskultant i Svea hofrätt och tillika som e. o. kanslist i kansli- och kammarkollegium. Utmärkt för sitt nit och sina goda kunskaper, erhöll han flera uppdrag, bland annat som fiskal i riksbanken, där han till afgörande befordrade en mängd hvilande mål. 1721 befordrades han till assessor i Åbo hofrätt. Såsom ett bevis på det anseende han åtnjöt, må nämnas, att han redan i denna befattning 1726 undfick adligt diplom, då han förbytte sitt ofrälse namn till Fredenstjerna. Därifrån steg han till hofrättsråd 1736, justitiekansler 1755 och 1758 till president i Åbo hofrätt, hvilket ämbete han likväl sällan utöfvade, dels för sin ålder -- han var nämligen vid utnämningen redan sjuttiotre år -- dels för sin ständiga vistelse vid riksdagarna. Redan tidigt hade F. kommit att indragas i det politiska lifvet. Enligt egen uppgift skall han 1716 varit Per Ribbing och Gyllencreutz behjälplig vid uppgörandet af utkast till en ny regeringsform, och hvilket skall hafva legat till grund för frihetstidens statsform, om hvilken F. ännu 1766 med entusiasm uttalade, »att den ej af änglar kunnat göras bättre». Han gjorde sig under 1740-talet känd som en af Mössornas slugaste partigängare och antastades vid 1746--47 års riksdag som anhängare af principalatsläran. I sin partiifver drog han ej i betänkande att söka med rysk hjälp åstadkomma en inre omhvälfning och föreslog 1749 kejsarinnan Elisabet att genom rysk och dansk intervention störta Hattarna från makten. Det lider ej heller tvifvel, att F. för sina tjänster erhöll ersättning i klingande valuta från Ryssland. Han fortfor att äfven vid de följande riksdagarna vara verksam för Mössornas intressen, och blef, sedan dessa hans partivänner kommit till makten, vid 83 års ålder förflyttad till president i Svea hofrätt 1768. Trots sin ofrälse börd gaf han vid flera tillfällen tillkänna ett stötande aristokratiskt öfvermod, såsom bl. a. framgår af bondeståndets anhållan vid 1760--62 års riksdag, att han skulle ställas under fiskaliskt åtal för att han kallat bondeståndet »tjänstekvinnornas söner». F., som afled i Stockholm d. 4 maj 1772, var sedan 1721 gift med Engel Maria Küper. Fredholm, Henrik Gotthard, civilingenjör, riksdagsman. Född i Stockholm d. 8 juli 1838. Föräldrar: stadsfiskalen, tit. advokatfiskalen Johan Gotthard Fredholm och Johanna Charlotta Holm. Efter i Uppsala 1857 aflagd studentexamen genomgick F. 1857--60 tekniska högskolan och 1862--63 byggnadsskolan vid de fria konsternas akademi, aflade 1864 landtmäteriexamen och genomgick 1865--67 Ultuna landtbruksinstitut. Han tjänstgjorde därpå 1868--70 som Landtbruksakademiens stipendiat, var byggmästare och järnvägsingenjör 1871--72 och idkade industriell verksamhet i Stockholm 1873--76. Såsom Letterstedtsk stipendiat företog F. 1877--79 en vidsträckt utländsk resa för studium af landtbrukmaskiner, var sekreterare i tullkommittén 1880--82 och i kommittén för landtbruksläroverkens omorganisation 1882--84. Från denna tid har han såsom konsulterande ingenjör varit bosatt i Stockholm. F., hvilken sedan länge gjort sig känd för sitt lifliga intresse för allmänna angelägenheter, insattes 1884 af det liberala partiet i hufvudstaden som representant i Andra kammaren, ett förtroende, som sedermera alltjämt förnyats, fastän hans val för perioden 1888--90 af kända anledningar upphäfdes. Han gjorde sig här snart bemärkt för sina grundliga och mångsidiga insikter å såväl närings- och tullagstiftningens, som skatteväsendets och de sociala frågornas fält. Kammaren skyndade ock att taga fasta på hans arbetsduglighet genom att redan vid majriksdagen 1887 insätta honom i bevillningsutskottet, där han allt fortfarande haft plats under