vistelse i Stockholm, slöt sig F. till empiristerna, Locke, d'Alembert, Bonnet, Platner m. fl. Längre fram, sedan F. redan intagit sin lärostol såsom det filosofiska studiets målsman vid universitet, var det Kants spekulativa kritik, som banade sig väg och vann öfvertaget inom de rådande systemen. Ehuru egentligen aldrig någon beundrare af den Königsbergska filosofens läror, följde han dem dock med samma uppmärksamhet och framställde dem för sina åhörare med samma klarhet, som han för samma auditorium utvecklade Fichtes transcendentala idealism och Schellings identitetsfilosofi. Således utan att bestämdt hylla någon af de olika filosofiska åsikterna och ännu mindre uppställa något eget filosofiskt system, intog likväl F. som filosof en själfständigt forskande ställning och framställde från eklektisk-kritisk ståndpunkt det ena efter det andra af de system, han under sin långa läraretid såg efterträda hvarandra. Det var ock i denna del F:s utmärkthet som akademisk undervisare bestod och som beredt honom rum bland Lunds universitets yppersta lärare. Frese, Jakob, skald. Född i Viborg d. 21 aug. 1691. Föräldrar: råd- och handelsmannen Joakim Frese och Barbara Ruuth. Vid tolf års ålder inskrefs F. till student i Åbo och 1714 erhöll han fullmakt att vara sekreterare vid amiral Lillies eskader. Han var någon tid anställd som sekreterare hos guvernören öfver Skåne grefve J. Burenschöld och erhöll 1719 en plats i den då nyss inrättade civilexpeditionen. Slutligen, efter att i flera år hafva kämpat med en öfverhandtagande sjuklighet, afled han d. 31 aug. 1729. Under den tid i vår litteraturhistoria, som ligger mellan Stjernhjelm och Dalin, är F. en af de få, som förtjäna namnet skald i detta ords verkliga betydelse. Hans dikter äro af dels religiöst, dels världsligt innehåll. Såsom de utmärktaste nämnas Passionstankar, Andeliga betraktelser, Landtlefvernets ljuflighet och Vårbetraktelser. Genom hans sånger, som i allmänhet utmärka sig för naturlighet, täckhet och ett oskuldsfullt behag, går en grundton af mild klagan, from försakelse och längtan från jorden. Hvad som i väsentlig grad höjer F. öfver mängden af sina samtida är det vårdade språket, hvari han liksom i känslans innerlighet kan anses som en förebådare för sina landsmän, Creutz och Franzén. Valda skrifter af Jakob Frese utgåfvos af P. A. Sondén 1826 och 1863 af Th. Sederholm. Ogift. Frestadius, Anton Vilhelm, köpman, industriidkare. Född d. 2 mars 1801 i Stockholm. Föräldrar: handlanden och rådmannen därst. Hans Frestadius och Ulrika Elisabet Angerman. Vid 15 års ålder anställd på ett af hufvudstadens kontor, vann F. genom skicklighet och oförtrutet arbete snart den förkofran, att han redan 1821 kunde öppna ett eget kommissions- och expeditionskontor för järnvaror, hvarjämte han snart blef förläggare för en mängd järnbruk, i synnerhet i norra delen af riket. Hans praktiska förstånd, bepröfvade redlighet och stora arbetsamhet togos, lika mycket som de villigt lämnades, i anspråk för en myckenhet offentliga bestyr inom det samhälle, han tillhörde. Jämte ledamot i en hel hop kommittéer och direktioner, var han en af Stockholms första stadsfullmäktige, fick sig uppdraget kassaförvaltningen i Stockholms stads sparbank, direktörskapet för Frimurarebarnhuset och Borgerskapets änkhus, hvarjämte han deltog i upprättandet af Ränte- och kapitalförsäkringsanstalten, försäkringsbolaget Skandia, Gaslysningsbolaget m. m. Ett bestående minne af hans industriella verksamhet är Bergsunds mekaniska verkstad invid Stockholm, hvilken anläggning i hans händer utvecklade sig till en af landets större i den vägen och hvars talrika arbetspersonal i honom vördade en faderlig husbonde. Vid den svåra hungersnöden i Finland 1863 ställde sig F. i spetsen för en storartad insamling i Sverige åt de nödlidande, besörjde härvid det vidlyftiga förvaltnings- och redovisningsbestyret samt utrustade fartyg med lifsmedel. När Danmark snart därefter kämpade för sitt själfbestånd och oberoende, var det samme man, som föranstaltade om frikostiga sändningar dit af understödsmedel och sjukvårdseffekter. Men det fanns en annan välgörenhet, som han företrädesvis älskade och utöfvade: den som osedd af världen uppsöker nödens offer i deras egna gömställen, och där bringar dem hjälp och hugsvalelse. Det var således en samhällsförlust, som ej kändes minst i fattigmans kojor, när den verksamme, människoälskande mannen slöt sin gagnrika lefnad vid badorten Furusund d. 3 aug. 1867. Gift 1825 med Lovisa Enblom. Fries, Bengt Fredrik, zoolog. Född d. 24 aug. 1799 i Helsingborg. Föräldrar: stadsfysikus Anders Peter Fries och Helena Eleonora Holst. F. blef student i Lund 1810 och ägnade sig först åt den juridiska banan. Men hans omotståndliga håg för naturvetenskaperna föranledde honom att, vid nära fulländad juridisk kurs, förändra studier. Han blef filosofie doktor i Lund 1823 och utnämndes 1824 till docent i naturalhistoria. Sedan han 1827 äfven aflagt med. lic.-examen, kallades han året därefter till docent i anatomi och förestod 1831 den naturhistoriska professuren. I nov. sistnämnda år utnämndes han till intendent vid den zoologiska afdelningen af Riksmuseum i Stockholm, med namn, heder och värdighet af professor. Om denna storartade institution hade han en alldeles ojämförlig förtjänst och kan nästan sägas vara dess egentliga skapare. Sällan har ock Sverige ägt en mera mångsidigt bildad zoolog än Bengt F. Hans tidigare studier omfattade entomologien, inom hvilken vetenskap han författat och offentliggjort flera förtjänstfulla afhandlingar. Sedermera ägnade han sina forskningar åt de högre vertebrerade djuren; hans senaste studier voro företrädesvis riktade åt ichtyologien och de lägre hafsdjuren. En farlig reumatisk åkomma, som han ådragit sig på sina resor och som ytterligare förvärrades under hans vintervistelse i bohuslänska skär-