skärgården 1837--38, lade honom på dödssängen och utsläckte, till kännbar förlust för vetenskapen, hans sanningssökande lif d. 7 april 1839. Det mest bekanta af F:s arbeten är tvifvelsutan det i förening med prosten C. U. Ekström utgifna praktverket Skandinaviens fiskar, målade efter lefvande exemplar och ritade på sten af W. v. Wright (I--V, 1836--38). Af hans öfriga arbeten märkas: Observationes entomologicæ 1824, Årsberättelse om nyare zoologiska arbeten och upptäckter o. s. v. 1832--37, Ichtyologiska bidrag till Skandinaviens fauna 1839, Beskrifning öfver nya insekter från Columbien 1833; uppsatser i Vetenskapsakademiens handlingar och Tidskrift för jägare och zoologer m. m. Gift 1828 med Anna Lundberg. Fries, Elias Magnus, botaniker. Född i Femsjö socken i Småland d. 15 aug. 1794. Föräldrar: prosten och kyrkoherden Teodor Fries och Sara Elisabet Vernelin. Redan som barn väckte F. sina anförvanters uppmärksamhet genom sin brinnande kärlek för växtvärlden. En blomma var för honom, liksom för Linné i barndomen, nog att sysselsätta honom under långa stunder och draga honom bort från hans jämnårigas lekar. Ännu innan han utbytte Vexiö gymnasium mot universitetet, hade han genomströfvat de vilda skoguppfyllda trakterna i sin hembygd och undersökt hvarje växt på ett vidsträckt område. De växtalster, synnerligen svampar, hvilka icke funnos upptagna i hans botaniska hjälpredor, beskref och namngaf han själf och insatte enligt sin uppfattning i det botaniska systemet. 1811 blef F. student i Lund och tog 1814, således blott tjugu år gammal, den filosofiska graden samt utnämndes samma år till docent i botanik. 1819 befordrad till botanices adjunkt, hvilken syssla enkom inrättades för honom, erhöll han 1824 professorstitel, utnämndes fyra år senare till botanices demonstrator och undfick 1834 fullmakt såsom professor i praktisk ekonomi vid Uppsala universitet. 1851 blef han efter G. Wahlenberg professor i botanik vid samma universitet och lämnade som emeritus sina akademiska befattningar 1859. Fullmäktig för Uppsala universitet vid riksdagarna 1844 och 1847; ledamot af Vetenskapsakademien 1821, af Svenska akademien 1847 samt för öfrigt medlem af en mängd vetenskapliga institutioner i Sverige och utlandet. Död i Uppsala d. 8 febr. 1878. Ehuru F. lämnat få delar af växtvärlden obeaktade, har dock ingen såsom svamparna varit föremål för hans omfattande och skarpsinniga undersökningar och inga af hans skrifter till den grad, som hans mycologiska, utbredt hans rykte och ära. Åren 1821--32 utgaf han sitt stora verk Systema mycologicum, som gjorde epok i vetenskapen och ännu är ett fundamentalverk för studiet af svamparnas talrika växtgrupp. 1831 följde ett stort verk öfver lafvarna, Lichenographia europæa reformata efter samma principer, d. v. s. byggdt på morfologisk och reflexiv grund, hvilket arbete af Vetenskapsakademien belöntes med den stora Linnéanska guldmedaljen. Bägge dessa arbeten äro af honom förberedda eller sedan kompletterade genom specialarbeten och exsiccatverk: såsom Elenchus Fungorum 1828, Epicrisis systematis mycologici 1836--38, Novæ Symbolæ Mycologicæ 1851, Monographia Hymenomycetum Sueciæ 1857--63, Scleromycetes Sueciæ exsiccati m. fl. rörande svamparna och Fundamenta lichenologica och Lich. exsiccati Suec. öfver lafvarna o. s. v. Äfven med afseende på de fullkomligare växterna har F. i hög grad bidragit till vetenskapens utveckling genom sina kritiska undersökningar och genom utgifvandet af ett stort antal skrifter såsom Flora Hallandica 1817--19, Novitiæ Floræ suecicæ 1814--23, Symbolæ ad Historiam Hieraciorum 1847--48 m. fl. samt den utmärkta exsiccatsamlingen Herbarium normale. Med ledning af sina mångåriga, djupa och vidsträckta forskningar framlade han först i sin Flora Scanica 1835--37 det vetenskapliga (naturliga) system, som grundadt, icke på naturalstrens yttre form, utan på deras inre frändskap och analogier, numera af de fleste vetenskapsmän omfattas såsom det, hvilket hittillsdags mest närmar sig idealet för naturvetenskap. På det borgerliga lifvets områden har slutligen F:s vetenskapliga verksamhet varit af stor betydelse, icke blott för det praktiskt lärorika i hans populära afhandlingar, utan fastmer för hvad han genom dem uträttat till vetenskapens populariserande och ökade anseende. Vi erinra härvidlag om endast två af hans arbeten: Botaniska utflygter 1843--64 samt Sveriges ätliga och giftiga svampar 1860--66, det senare troligen det rikaste och dyrbaraste verk af detta slag, som något land har att uppvisa. Såsom ett bevis på Fries' arbetsförmåga och skicklighet kan nämnas, att hans Hymenomycetes europæi, utgörande 2:a upplagan af Epicrisis system. mycol., lämnade pressen samma dag förf. fyllde 80 år, och att det från det mest kompetenta håll yttrades härom: »Det finnes endast en, som förmår att rätt bedöma detta efterlängtade verk, och denne ende är författaren själf». F. samlade kring sig en stor skara hängifna lärjungar och då, omedelbart efter hans förflyttning till Uppsala, botaniska professuren i Lund blef ledig genom Agardhs utnämning till biskop, sökte Lunds studenter få den älskade läraren att återvända dit. Vid riksdagen hade bl. a. den lika arfsrätten en ifrig befrämjare i F. Vet.-Akad. lät 1881 slå en medalj öfver honom. Gift 1832 med Kristina Wieslander. 2. Fries, Teodor (Thore) Magnus, botaniker. Född d. 28 okt. 1832 i Femsjö socken i Småland; den föregåendes son. Student i Uppsala 1851,