eller mindre säkra resultat böra undandragas den stora allmänhetens pröfning och önskar i stället, att folket själft må sättas i tillfälle att följa den religiösa utvecklingen. Man bör enligt hans uppfattning inom statskyrkan med dess större fördragsamhet än sekterna vinna utrymme för det vetenskapliga nydaningsarbete som kräfves för tillfredsställelse af vår tids religiösa behof. Gift 1894 med Anna Clara Sofia Fagerlin. Friesen, von. Från Livland härstammande släkt, hvars äldste med visshet kände stamfader Fredrik Wilhelm von Friesen 1704 ingick i svensk tjänst och 1710 för ådagalagd tapperhet i slaget vid Helsingborg hugnades med majors värdighet. 1. Friesen, Carl Sebastian von, skolman, politiker. Född d. 10 sept. 1846 i Hökhufvuds socken af Stockh:s län. Föräldrar: k. hofpredikanten och kontraktsprosten Fredrik von Friesen och Justina Elisabet Brolin. Student i Uppsala 1863, promoverades F. 1869 därstädes till fil. doktor och tjänstgjorde under det närmaste decenniet vid Stockholms gymnasium, tills han 1879 utnämndes till lektor i latin och grekiska vid högre latinläroverket å Södermalm i Stockholm. 1884 blef han tillika detta läroverks rektor och förstod genom sitt på en gång bestämda och humana väsen i ovanlig grad tillvinna sig både lärares och lärjungars tillgifvenhet. Redan tidigt började F. tagas i anspråk för offentliga värf. Sålunda var han 1885--90 led. af öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor, ur hvilken han utträdde af samma anledning som Fr. Fehr (se sid. 329) och var 1889--1902 en af Stockholms stadsfullmäktiges mera bemärkta medlemmar. Af denna korporation 1896 utsedd till hufvudstadens representant i Första kammaren, lyckades han, trots sin från majoriteten afstickande mera liberala hållning, tillvinna sig kammarens öra genom sin klara logiska framställning och sunda praktiska syn på tingen samt var 1901--02 suppleant i statsutskottet. F., som var sekreterare i 1882--84 års läroverkskommitté och v. ordf. i 1899 års läroverkskommitté, inkallades d. 5 juli 1902 i statsrådet såsom chef för ecklesiastikdepartementet i den andra Boströmska ministären. F. har i Wallis' världshistoria författat ett par litteraturhistoriska öfversikter, bearbetat S. Müllers handbok i världslitteraturens historia 1883 och utgifvit en ny upplaga af Bjurstens lärobok 1890. Gift 1876 med Elin Martha Lovisa Ahlborn, dotter af Lea Ahlborn (se sid. 15). 2. Friesen, Sixten Gabriel von, skolman, politiker. Född den 11 dec. 1847 i Hökhufvuds socken af Stockh:s län; den föreg. broder. Student i Uppsala 1865, blef F. fil. kandidat 1870 och promoverades, efter flera års tjänstgöring vid Stockholms läroverk, 1877 till fil. doktor. Efter att redan 1876 förordnats till vice rektor vid Stockholms nyinrättade realläroverk blef han vid dess utvidgande till fullständigt läroverk 1880 utnämnd till lektor i matematik och fysik därstädes samt var tillika 1880--91 samma läroverks rektor. Ledamot af läroverkskommittéerna 1879--80 och 1882--84, tillhörde han öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor 1880--89 och är sedan 1887 stadsfullmäktig i Stockholm, där han äfven innehaft en mängd andra kommunala uppdrag. 1884 invaldes han som det liberala partiets kandidat i Andra kammaren, som han sedermera oafbrutet tillhört (med undantag af perioden 1888--90, då hans val upphäfdes). Tack vare sin med solida och omfattande kunskaper förenade praktiska anläggning, kom han här snart att göra sig gällande och har alltifrån 1892 haft plats i statsutskottet, där han utöfvat stort inflytande och hvars framställningar han äfven på ett talangfullt sätt förfäktat i kammaren. Statsrevisor 1892, har han från 1893 varit fullmäktig i riksbanken. När kammarens frisinnade element 1900 sammanslöto sig till »liberala samlingspartiet», blef F. detta partis själfskrifne ledare, och dess rösträttsförslag har äfven efter F. som främste underskrifvare benämnts »Friesenska förslaget». Han har ock under den efterföljande tiden kanske mer än någon annan satt sin prägel å Andra kammarens beslut och kan i icke ringa mån tillskrifvas äran af att kammaren mer än en gång lämnat sin medverkan till sociala lagstiftningsåtgärder, till förmån för samhällets mindre vällottade medlemmar. Vid 1901 års riksdag tillhörde F. försvarsutskottet, till hvars förslag han ej ville gifva sin medverkan, med mindre än att de värnpliktiges ökade skyldigheter åtföljdes af ökade rättigheter. Utan tvifvel måste F. räknas till de mångsidigaste, insiktsfullaste och slagfärdigaste debattörer, Andra kammaren på länge besuttit, och hans ord nå så mycket säkrare sin verkan, som själfva framförandet präglas af manlig kraft och flärdlös redbarhet. Ogift. Friesendorff, von. Ätten, hvilken härstammar från grefskapet Marck i Westfalen, inkom på 1660-talet till Sverige med tyske riksfriherren Johan Fredrik von Friesendorff, hvilkens söner 1705 erhöllo svensk friherrlig värdighet. 1. Friesendorff, Johan Fredrik von, diplomat. Född 1617 i Bremen. Föräldrar: amtmannen i Rothenburg och Bremen-Vörde Hieronymus von Friesendorff och modern en von Bockholtz. Af riksskattmästaren grefve Gabriel Oxenstierna antagen i svensk tjänst, utnämndes F till svensk resident i Portugal 1649 och fyra år därefter till kammarråd. Snillrik och fullkomlig kännare af kabinetts- och handelshemligheter, användes han i Sverige till åtskilliga diplomatiska värf, bland annat till afslutande af en allians med England 1661, om hvilken beskickning han afgifvit en beskrifning, som innehåller flera märkliga uppgifter. Af Carl II upphöjd till engelsk baronet och riddare 1661, utnämndes han några år därefter af kejsar Leopold till tysk friherre och erhöll i Sverige titel af hof- och kommerseråd. Tillsammans med A. v. Eick, som sedan blef kommersepresident i