aflidit, inträdde F. i utöfning af nämnda ämbete, hvartill han städse omvaldes till och med 1884. 1866--82 ledamot af riksdagens första kammare; 1867 förordnad till ordförande i kommittén till ordnande af häradsrätternas arbetssätt och 1873 ordförande i kommittén för verkställande af ny reglering af häradshöfdingarnas löneförmåner. F:s tryckta arbeten utgöras förutom af ofvannämnda akademiska afhandling och en öfversättning af densamma under titel: Anmärkningar vid Bördsrätten 1846 af Justitieombudsmannens embetsberättelser. Död å sitt landtställe å Värmdön d. 14 aug. 1888. Gift 1848 med Teresia Carolina Löwenhjelm. Frösslind, Kristina Elisabet, skådespelerska. Född d. 27 febr. 1793. Vid elfva års ålder intagen i K. teaterns sångskola, erhöll hon sin första musikaliska bildning under ledning af teaterns »informationsmästare» A. Stieler. Vid aderton års ålder uppträdde hon först i en större roll på scenen och gjorde en utomordentlig lycka i framställningen af Cendrillon. Efter någon af de första representationerna hade en recensent i »Journal för litteraturen och theatern» vågat framställa några anmärkningar mot hennes spel, hvarjämte ett par af hennes kamrater tillställt en intrig för att motarbeta och förödmjuka den firade skådespelerskan. Hennes många beundrare togo dock hennes parti och den polemik, som härom uppstod i tidningarna, slutade, liksom demonstrationerna i teatersalongen, med m:lle Frösslinds fullständiga seger. Händelsen ansågs emellertid af den betydenhet, att de flesta hithörande tidningsuppsatser utgåfvos från trycket i en särskild samling och tillägnades henne under titeln »Cendrilloniana». Af öfriga roller, i hvilka hon firade triumfer, nämnas: Antigone i »Oedip», Doristella i »Griselda», Amelina i »Leheman», Zerlina i »Don Juan» och framförallt titelrollen i »Fanchon eller Lyrspelerskan». 1834 erhöll hon afsked från K. teatern, men inträdde åter efter ett par år såsom »interimspensionär». Dock användes hon därefter sällan, och icke annat än i några obetydliga talroller. Död i Göteborg d. 24 okt. 1861. Gift 1813 med premiersångaren, hofkamreraren Carl Gustaf Lindström, från hvilken hon blef skild, hvarefter hon kallade sig fru Frösslind. Fröst, Per Axel, homilet, musiker. Född d. 5 aug. 1802, i Indals socken af Medelpad. Föräldrar: kronolänsmannen Nils Fröst och Clara Catharina Oldberg. Student i Uppsala 1822 aflade F. först dimissionsexamen och lät prästviga sig 1825, hvarefter han absolverade filosofie kandidatexamen och promoverades till filosofie doktor 1827. Under sin vistelse i Uppsala väckte han allmän uppmärksamhet med sin härliga röst, som blifvit utbildad af Hæffner. Denna lyckliga gåfva, i förening med ett ståtligt yttre och framstående skicklighet såsom predikant, beredde honom en ovanligt snabb befordran, sedan han 1828 blifvit anställd i hufvudstaden såsom pastorsadjunkt i Jakobs och Johannis församlingar; 1829 antagen till vice notarie i hofkonsistorium, kallades han året därefter till ledamot af Musikaliska akademien och utnämndes 1831 till e. o. hofpredikant. Teol. adjunkt vid krigsakademien på Karlberg och komminister i Solna s. å., befordrades han 1832 till regementspastor vid Södermanlands regemente och blef teol. lektor och slottspastor på Karlberg 1833. Kyrkoherde i Solna sistnämnda år, förflyttades han 1839 som kyrkoherde till Arboga samt utnämndes till kontraktsprost 1841. Två år därefter kallad till fjärde profpredikant i Jakobs och Johannis församlingar, erhöll han vid valet de flesta rösterna och utnämndes till kyrkoherde 1843. Död d. 9 april 1853. Som predikant var F. högt uppburen. Vänlig och människoälskande, använde han sin sällsynta musikaliska talang icke blott att sprida glädje och behag inom sällskapslifvet, utan som ett medel vid offentliga musiktillställningar att skaffa den hungriga bröd och bereda värnlösas uppfostran. Gift 1: 1832 med Carolina Kristina Bruse och 2: 1844 med Maria Sofia Ottiliana Sjöstedt. Fuchs, Rutger, krigare, ämbetsman. Född i Malmö d. 2 april 1682. Föräldrar: kommendanten därstädes öfverstelöjtnanten Kristian Fuchs och Susanna Eleonora Leijonsten. Af naturlig böjelse för faderns stånd ingick F. 1699 som förare i livländska armén och var fem år därefter kapten. Då Stenbock 1712 med sin här gick öfver till Tyskland, anförde F. som öfverstlöjtnant Dalregementet, var i slaget vid Gadebusch med detta placerad på vänstra flygeln samt bidrog genom sin tapperhet och väl verkställda rörelser i väsentlig mån till den för svenskarna ärofulla segern. Vid slutet af bataljen sammanträffade han med en dansk öfverste Glasenap, hvilken han med egen hand nedlade, sedan han likväl själf erhållit sex sår och fått ena benet krossadt af en muskötkula. Efter drabbningens slut upptagen från valplatsen, fördes han jämte de andra sårade till Wismar och måste under ett helt år gå på kryckor. Så snart han blifvit någorlunda återställd, återvände han till Sverige och deltog med konung Carl i det första anfallet mot Norge. Här slog han en betydlig dansk styrka vid Gilleråsen, betäckte svenska härens återmarsch öfver Glommen och befordrades för sitt välförhållande till öfverste och chef för Dalregementet samt adlades 1716 med bibehållande af sitt gamla namn. Efter första angreppet på Fredrikshald -- där hans klokhet och tapperhet tillvunno honom konungens odelade bifall, -- förflyttades F. som öfverste till Södermanlands regemente, hvars chef, öfverste Schlippenbach, vid det nämnda anfallet stupade utanför fästningens murar. Vid ryssarnas landstigning och härjningar på svenska kusten 1719 var F. den ende, som gjorde fienden något allvarsammare motstånd, och fördref, med endast