sin tid, dels åt vården af sina egendomar Almsta, Myckelby, Skjörstad, Brunneby och Sörbyholm i Östergötland, dels åt en omfattande patriotisk verksamhet. I senare afseendet var han grundläggaren och upphofvet till en mängd institutioner, då för tiden nya, såsom sockenskolor, sockenbibliotek, hushållsföreningar, sparbanker, m. m.; befordrade nya vägar, försåg tekniska skolan i Norrköping med ett mineralkabinett, skänkte till flere kyrkor altarprydnader och inventarier af silfver, o. s. v. På sin hufvudgård, Almsta, samlade han ett dyrbart bibliotek och en rikhaltig myntsamling. Han uppträdde äfven som författare, icke utan förtjänst, nästan uteslutande i ekonomiska ämnen. Ledamot af flera till odlingens och upplysningens befrämjande instiftade samfund. Död d. 29 aug. 1864. Gift 1818 med Althea Maria de Geer. 8. Funck, Fredrik Alexander, landthushållare, politiker. Född å Bolltorp i Östergötland d. 20 dec. 1816; den föreg. brorson och sonson till F. 4. Föräldrar: e. o. notarien i bergskollegium, friherre Gustaf Johan Funck och Carolina Gustafva Katarina Ehrenborg. Student i Uppsala 1831, slog sig F. efter några år på den militära banan och blef 1837 underlöjtnant vid andra lifgrenadierregementet, men lämnade 1848 krigstjänsten för att uteslutande ägna sig åt landtbruk. Tillika anlitades han flitigt i hembygdens allmänna angelägenheter, var 1863--74 ledamot och flera år ordf. i länets landsting samt led. af Göta kanalbolags direktion, m. m. Med själfskrifvenhetens rätt intog F. tre riksdagar sin plats å riddarhuset, som 1851 och 1859 valde honom till statsrevisor. Efter representationsreformen valdes han af Östergötlands län till led. af Första kammaren, som han tillhörde till sin hastiga död å Bolltorp d. 28 maj 1874. Som ledamot af statsutskottet vid alla dessa riksdagar (tillika från 1869 dess vice ordf.) och kammarens vice talman vid 1873--74 års riksdagar, intog han inom densamma en aktad och inflytelserik ställning, måhända mindre grundad på någon första rangens begåfning än på hans nobla och själfständiga personlighet. I motståndet mot 1873 års kompromiss mellan värnpliktens utsträckning och grundskatternas afskrifning spelade F. en framträdande roll. Led. af Landtbruksakad. 1872. Gift 1843 med sin kusin, friherrinnan Altéa Beata Gustafva Lovisa Emilie Funck, dotter af F. 7. 9. Funck, Jakob, fortifikationsofficer. Född i Karlskrona 1715 eller 1716; en aflägsen släkting till de föregående. Såsom konduktör vid fortifikationen ingick F. vid trettio års ålder i fransk tjänst och användes till en början som ingenjör under fälttåget i Flandern. Efter krigets slut utarbetade han tvenne arbeten, det ena om belägringen af Maastricht, det andra om alla belägringar i Nederländerna 1744--48, hvilka arbeten gjorde honom känd öfver hela Europa och förskaffade honom gratifikationer både från Frankrike och Sverige. Han öfvergick därefter som fortifikationsofficer i engelsk-ostindiska kompaniets tjänst och erhöll inspektionen öfver alla dess fästningar i Indien. Här framstod hans skicklighet i sin glans, särskildt vid iståndsättandet af fästningsverken i Bombay och vid anläggningen af en ny stad på ön Durmapatam. Detta väckte guvernörens afund. Missnöjd med den behandling han rönte, återvände F. till England, men hade olyckan att under hemresan genom ett skeppsbrott på irländska kusten förlora all sin egendom. Hans klagomål föranledde en undersökning, som hade till följd att guvernören och en af indiska konseljens ledamöter blefvo afsatte, hvaremot F. af kompaniet fick emottaga en skadeersättning af femhundra guinéer. En tid därefter utnämnd till öfverstlöjtnant i engelsk tjänst, erhöll han regeringens order att afgå till Havanna, där en af honom uppfunnen ny belägringsmetod väsentligen underlättade eröfringen af fästningen Moro Castle. 1763 öfverstlöjtnant i svenska armén, blef han sedermera brigadier i portugisisk tjänst, generalkvartermästare-löjtnant vid svenska fortifikationen och slutligen öfverste. 1787 adopterad på adliga ätten Funcks nummer på svenska riddarhuset. Ledamot af Vet.-akad. i Stockholm, Vet.-societeten i Uppsala, samt flera andra lärda samfund. Död, ogift, i Stockholm d. 1 maj 1788. Fürstenberg, Pontus, konstfrämjare, mecenat. Född i Göteborg den 4 okt. 1827. Föräldrar: grosshandl. Levy Fürstenberg och Rosa Warburg. F. var 1853--81 etablerad i Göteborg som köpman och fabrikör och ägnade sig med nit och intresse åt firman Fürstenberg & komp:s verksamhet äfvensom åt andra merkantila värf och var sålunda bland annat en af Handelsföreningens fullmäktige. Äfven i det kommunala lifvet deltog han och var ledamot af Göteborgs stadsfullmäktige allt ifrån institutionens inrättande till 1890. Det var emellertid på andra områden som namnet Pontus Fürstenberg förnämligast skulle göra sig kändt, uppmärksammadt och aktadt. Lifligt intresserad för kulturella angelägenheter och ökad folkbildning, men i all synnerhet för den bildande konsten, var han nämligen en verksam medlem dels af styrelsen för Slöjdföreningens skola och dels af Göteborgs museums styrelse. I egenskap af ledamot i museets konstnämnd verkade han med framgång för inköp af goda konstverk, och som ordförande i Göteborgs konstförening erhöll han ytterligare tillfälle att bereda konstens alster och representanter plats och erkännande i den rika handelsstaden. År 1880 ingick han äktenskap med Göthilda Magnus, med hvilken han erhöll en betydande förmögenhet. Härigenom blef det honom möjligt att i ännu högre grad än tillförene följa sina böjelser som konstvän, samlare af konstverk och frikostig mecenat mot konstens utöfvare. Det Fürstenbergska huset blef med sina rika konstskatter, sina vaket intellektuella intressen, sin fina umgängeston och sin gästfrihet ett af de förnämsta i Göteborg, hvarvid detsamma tillika genom det Fürstenbergska