egenskap i generaltulldirektionens kansli. 1821 utnämnd till notarie i generaltulldirektionen och protokollsekreterare i konungens kansli, befordrades han 1825 till sekreterare i den då nybildade generaltullstyrelsen, och undfick, sedan han s. å. på egen begäran erhållit afsked från handels- och finansexpeditionen, fullmakt såsom förste expeditionssekreterare. 1826 blef han andre departementschef och 1836 kanslidepartementschef. Sedan han åtskilliga gånger innehaft förordnande som generaltulldirektör, och såväl i dessa befattningar, som i några tillfälliga värf -- såsom sekreterare i konstitutionsutskottet, 1844--45, såsom ledamot i kommittén för representationens ombildning, 1846 o. s. v. -- gjort sig känd för sitt rediga hufvud, mångsidiga duglighet och outtröttliga arbetsförmåga, kallades han 1847 att efterträda sin bror såsom civilminister. Bland de mer omfattande regeringsåtgärder, hvilka, medan F. förestod civildepartementet, därifrån emanerade, förtjäna företrädesvis att nämnas: proposition 1853 om anslag till ett statsjärnvägsnät; införandet af decimalsystemet; upprättandet af statistiska byrån; nya brännvinslagstiftningen m. m. År 1856 utbytte F. ministerportföljen mot chefsämbetet i tullstyrelsen. -- Detta ämbetsverk var just vid nämnda tid i behof af en kraftfull hand och tarfvade flera reformer. Dessa genomfördes af F. med hans kända administrativa skicklighet och sträckte sig vida öfver, hvad mången, med kännedom om hans formalistiska noggrannhet, kanske anat. Adlad 1857, introducerades han s. å. under eget nummer på riddarhuset och intog därstädes för återstående delen af riksdagen sin plats såsom själfskrifven representant. 1856 serafimerriddare. 1848 led. och 1849 hedersled. af Landtbruksakad. samt 1856. led. af Vetensk.-akad. Död i Stockholm d. 6 febr. 1865. Gift 1821 med sin kusin Immanuella Henrika Sturtzenbecker. 3. Fåhræus, Fredrik Edvard, statistiker. Född d. 26 aug. 1828; den föregåendes son. Med ovanligt goda elementarstudier, förvärfvade i Stockholms nya elementarskola, afgick F. till Uppsala och blef student därstädes 1846. Promoverad filosofie doktor med första hedersrummet 1851, lät han inskrifva sig som kanslist i ecklesiastikdepartementet, men inträdde följande året som ord. lärare vid det läroverk, han sex år förut tillhört såsom lärjunge. Befordrad till lektor 1856, utbytte han likväl snart denna plats mot en befattning i statistiska byrån, där han utnämndes till sekreterare 1861. Död vid Drottningholm d. 2 okt. 1867. E. Fåhræus märkvärdighet betingas mera af de stora förhoppningar, fäderneslandet fäste vid denne rikt utrustade, rastlöst verksamme och grundligt bildade man, än hvad han under sin korta arbetstid hann uträtta, ehuru detta i och för sig är af tillräckligt bestående värde, för att bevara hans namn i en förtjänt hågkomst. Såsom lärare i elementarskolan deltog han i utarbetandet af en Engelsk Lärobok, som vann bifall. Såsom tjänsteman i statistiska byrån lämnade han, förutom andra värdefulla bidrag till Sveriges statistik, en Administrativ och Statistisk Handbok 1864, af hvilken efter hans död utkommit flere upplagor. På riddarhuset, där han efter faderns död, under den sista ståndsriksdagen, ägde säte och stämma såsom ättens hufvudman, förde han många samhällsnyttiga frågor på tal och väckte bland annat motion om grundläggandet af ett universitet i hufvudstaden. Hans sista synliga arbete var det förträffliga betänkande han afgaf såsom sekreterare i det särskilda utskott, som vid första riksdagen af det nya statsskicket tillsattes, för utredandet af svenska jordbrukets ställning - hvilket betänkande, grundadt på det rikhaltiga statistiska material, som stod till hans förfogande, kan sägas vara det första, som kastar ett fullt klart ljus öfver detta viktiga ämne. Gift 1861 med Carolina Mathilda Nytzell. 4. Fåhræus, Olga Kristina Augusta, f. Björkegren, skådespelerska. Född i Stockholm den 8 sept. 1857. Föräldrar: källarmästaren Per Björkegren och Anna Söderberg. B. blef 1873 elev vid k. teatern och var anställd vid Nya teatern i Stockholm 1875--79 samt vid dramatiska teatern från 1879 till 1887, då hon ingick äktenskap med litteratören Klas Walter Fåhræus, kusins sonson till F. 3. Hon blef 1880 premiäraktris. Bland hennes roller märkas: Regina von Emmeritz, Leonarda, Odette, Antigone, grefvinnan Lea, Suzanne d'Ange i »Falska juveler», hertiginnan i »Främlingen», grefvinnan Tersky i »Wallensteins död», Tatjana i »Furstinnan Gogol», m. fl. B. var genom sin ståtliga gestalt, sina klassiska ansiktsdrag och sin härliga röst en utmärkt representant för det högre skådespelet, inom hvilket hon äfven skar vackra lagrar. »Det är volym, det är musik, det ligger en dämpad, men icke desto mindre glödande kolorit i denna röst, som fyller åskådarrummet, äfven då hon hviskar, men träffar liksom ett elektriskt slag, när hon höjer den i ett utbrott af smärta och förtviflan, som skakar och griper, när hon kväfver den i en snyftning eller låter den hväsa fram i en förbannelse eller i ett utbrott af mördande hat. Hon skulle kunna vara en dvärg och växa stor med den stämman i sitt våld; hvad skall den då icke kunna åstadkomma nu, när den är ett jämnbördigt uttrycksmedel för en personlighet, så imponerande som hennes?» Färla, Åke Bengtsson, höfvitsman. Son till riksrådet Bengt Nilsson (Färla) och Bengta Åkesdotter (Tott). Återkommen från sina resor i främmande länder, användes Åke Bengtsson först af Erik XIV i danska kriget och utnämndes 1563 till fältöfverste i Livland. Följande året sändes han med en truppstyrka till Bleking och intog Lyckeby slott, men kunde ingenting uträtta mot de starka fästena Bohus och Elfsborg, till hvilka han sedan skickades, hvarför han af den misstänksamme konungen blef tagen ifrån befälet. 1565 insattes han till öfverstebefallningsman på Varberg, hvarifrån han i början af Johan III:s regering förflyttades