misslyckadt, uppslaget till det vältalighetsmanér, som nådde sin höjdpunkt med Lehnberg. Af Giörwell, som väl förstod att uppskatta Gagneri lärda förtjänster, emottog han redaktionen af Svenska Magazinet och ombesörjde dess utgifvande 1767--69, hvarjämte han, såsom verksam ledamot af Uppfostringssällskapet, utgaf Erinringar rörande uppfostringsverket och dess nödiga förbättringar 1774, ett arbete som ofta nämnes med beröm af hans samtida. Han utgaf vidare ett par uppbyggelseskrifter. Onde ordspråk, vederlagde af guds ord och förnuftet 1764 och Betraktelser om menniskiors sista stunder 1775, hvilka dock äro af mindre betydenhet. Den senare delen af sin lefnad tillbragte G. på en liten egendom, som han ägde i Kungs-Barkarö socken i Västmanland, och dog d. 27 okt. 1791. Gift 1: med Margareta Elisabet Fahlstedt, 2: med Maria Helena Pistolsköld. Gahm Persson, Sigfrid Lorentz, historisk samlare. Född i Gårdsby socken i Småland d. 7 sept. 1725; son af salpetersjuderiinspektören i Jönköpings och Kronobergs län Per Gahm. Ytterligt vanlottad i kroppsligt hänseende, låghalt och sjuklig, kämpade G både på konstnärs- och ämbetsmannabanan för sin utkomst, under det han beredde sig namnkunnighet såsom en af vårt lands flitigaste historiska samlare. Student i Uppsala 1744, antogs han, efter slutad akademisk kurs, 1750 till kammarskrifvare i krigskollegium, hvarmed hans befordringar som tjänsteman afslutades. Som konstnär inskränkte sig hans verksamhet, oaktadt hans obestridliga talang, till att praktiskt undervisa andra i ritkonsten. Under en lång följd af år använde han hvarje ledig stund i riks- och antikvitetsarkivet, att afskrifva äldre handlingar. Frukten af dessa lönlösa mödor samlade sig i de stora »Gahmska samlingarna», hvilka vid hans död uppgingo till sextio digra kvartband, fördelade under följande hufvudtitlar: Acta Litteraria 1541--1773, 20 band; biographiska samlingar, 17 band; Samlingar om förbudna böcker, 11 band och Archivum Smolandicum 12 band. Gahmska samlingarna inköptes 1804 af biblioteket i Uppsala. På trycket har han, utom några mindre afhandlingar, utgifvit: Kongl. stadgar, förordningar, bref och resolutioner, angående Swea Rikes Landt-Milice til häst och fot 1762--65, en af de säkraste källskrifter för indelningsverkets historia. Detta arbete belöntes af ständerna med en liten pension, den enda solglimt som under lifvet träffade den outtröttlige samlaren. Död i »ytterlig fattigdom» i Stockholm den 29 okt. 1794. Hans boksamling och enskilda arkiv inköptes efter hans död af den bekante samlaren Nescher, från hvilken de sedan kommo till K. biblioteket. Gift 1758 med Margareta Katarina Boltenhagen. Gahn. En skotsk släkt, hvars ursprungliga namn är Colquhoun. I Johan III:s tid inkom ätten till Sverige med tvenne bröder, Wolter och Georg Colquhoun, officerare vid den skotska trupp, som Charles de Mornay 1572 öfverförde till Sverige. Efter släktens inflyttning i Sverige, skrefs namnet i enlighet med det skotska uttalet Cahun, hvaraf genom rådbråkning sedan uppkom Khahun, Caun, Gahun, Gaan och till sist Gahn. Wolter blef stamfader för den svenska släkten, hvaraf en gren 1689 adlades under namn Canonhielm, en annan 1809 under namnet Gahn af Colquhoun. 1. Gahn, Johan Gottlieb, kemist, teknolog. Född på Voxna bruk i Helsingland d. 19 aug. 1745. Föräldrar: bruksägaren, sedermera landträntmästaren i Falu län Hans Jakob Gahn och Anna Maria Schulzen. G:s afgjorda anlag för kemi och fysik förde honom under hans uppsalatid i nära beröring med prof. Torbern Bergman och Carl Vilh. Scheele, som då var provisor på ett apotek i Uppsala och ännu föga känd. Hans förhållande till dessa snillrika män var dock mindre lärjungens till lärarna, är forskarens till andra forskare. Alla tre anställde de sina rön och meddelade hvarandra sina upptäckter. Sålunda upptäckte G. under sina försök benjordens beståndsdelar, utdrog ur brunsten mangan såsom egen metall, riktade kemin med en mängd nya och värdefulla rön, uppbringade bruket af blåsröret till en förut okänd fullkomlighet, m. m. 1768 hade G. låtit inskrifva sig som auskultant i bergskollegium och begynte där sin tjänstgöring 1770. Omedelbart därefter erhöll han förtroendeuppdraget att verkställa undersökning om en förbättrad smältningsprocess vid Stora Kopparberget. Återkommen till Falun, upptäckte han efter många försök en metod att utdraga vitriol och svafvel ur vattnet, som uppumpades ur grufvorna, uppfann en ny blästermätare, förbättrade den kemiska vågen, o. s. v. Så stora förtjänster blefvo icke obemärkta. 1780 tilldelade bergskollegium honom sin guldmedalj, 1782 erhöll han af konungen bergmästaretitel, och två år därefter fullmakt som assessor i bergskollegium, dock utan lön. Vid 1778 och 1809 års riksdagar var G. fullmäktig i borgarståndet och vid den sistnämnda ledamot af konstitutionsutskottet. Hertigen-regenten inkallade honom 1793 till medlem i Rikets allmänna ärendens beredning, och Vetenskapsakademien och andra lärda samfund tillägnade sig honom såsom ledamot. Någon ordinarie befattning eller lön af staten hvarken sökte eller behöfde han, då han af de tekniska anläggningar och företag, åt hvilka han enskildt ägnade sig, hade sin rikliga utkomst. Berzelius erkänner i många stycken G. för sin lärare. »Jag hade den lyckan,» säger han, »att på de sista tio åren af denne i så många afseenden ovanliga mans lefnad gynnas med hans förtroliga umgänge. Han har haft ingen möda ospard att göra mig bekant med så mycket af sin erfarenhet, som kunde meddelas, och jag har lifligt känt den förbindelse, jag därigenom ådragit mig, att icke låta frukterna af hans arbete och erfarenhet gå förlorade.» Det måste i vetenskapens inträsse beklagas, att G., drifven af sin osläckliga vetgirighet från den ena undersökningen till den andra och i