förlitande på sitt ovanliga minne, icke gaf sig tid att i skrift uppteckna sin erfarenhet, hvarigenom också många af hans upptäckter följde honom i grafven. Ännu vid sjuttiotre års ålder i besittning af en hälsa, som lofvade många lefnadsår, träffades han plötsligen af döden i Falun d. 8 dec. 1818. Gift med Anna Maria Bergström. 2. Gahn, Henrik, läkare. Född i Falun d. 1 jan. 1747; den föregåendes bror. Student i Uppsala 1762, valde G. till lifsuppgift läkarevetenskapen. Linné, en vän till hans far, omfattade med mycken välvilja den unge studenten, hvilken, såsom gäst på Linnés landställe Hammarby sommaren 1766, utarbetade sin, under Linnés presidium sedermera ventilerade, disputation Fundamenta Agrostographiæ. Efter aflagd medicine licentiatexamen 1770 företog G. s. å. en utrikes vetenskaplig resa öfver Göttingen, hvarest han bevistade flera utmärkte professorers föreläsningar, till London, där det erbjöds honom att åtfölja Cook, Banks och Solander på deras världsomsegling, och Edinburg, hvarifrån han återkom till Sverige 1773. Under sin frånvaro promoverad till medicine doktor 1772, utnämndes han vid sin hemkomst till stadsläkare i Gefle, hvilken plats han genast utbytte mot förste amiralitetsläkareposten vid arméns flottas eskader i Stockholm. I denna egenskap erhöll han 1777 säte och stämma i collegium medicum och vann inom kort ett stort förtroende såsom läkare. Då hans enskilda praktik vidgat sig så, att den hindrade honom att fullgöra sina åligganden i statens tjänst, tog han 1789 afsked från amiralitetsläkaretjänsten och följande året från sin plats i collegium medicum. G., som var en bland stiftarne af Svenska läkaresällskapet 1807, blef följande året öfverläkare vid krigsakademien på Karlberg och 1811 hedersledamot af collegium medicum. Redan 1802 hade han i Stockholm infört skyddskoppympningen efter Jenners metod och fick därför 1813 emottaga vaccinationsmedaljen i guld. I besittning af hela sin tids medicinska bildning och följande dess framsteg till sin senaste ålderdom, var hans anseende inom svenska läkarekåren lika berättigadt, som allmänhetens förtroende till hans läkareskicklighet oinskränkt och allmänt. Efter G. uppkallade botanikern Georg Forster d. y. ett växtsläkte Gahnia. Död i Stockholm d. 6 febr. 1816. Gift 1779 med Eva Katarina Svedenstjerna. 3. Gahn, Carl Pontus, militär. Född i Falun d. 1 mars 1759; de föregåendes bror. Endast fjorton år gammal ingick G. såsom underofficer vid Dalregementet och utnämndes till fänrik därstädes 1775. Befordrad till löjtnant vid Savolax regemente, trädde han 1778 i fransk tjänst och bevistade därunder tre fälttåg mot engelsmännen; gick därpå i holländsk tjänst mot Österrike och gjorde till sist, såsom preussisk officer, fälttåget i Schlesien. Efter hemkomsten utnämnd till major 1787 deltog han i finska kriget 1788--90 och bevistade därunder ej mindre än nio betydligare träffningar. Såsom öfverstelöjtnant vid Dalregementet och vice guvernör på Karlberg, undfick han 1809 adlig sköld, då han upptog ättens gamla skotska namn och kallade sig Gahn af Colquhoun. Han blef sedermera efter hvartannat öfverste och chef för Dalregementet 1813, generalmajor 1814, chef för andra infanteribrigaden 1820, och slutligen 1824 ordförande i Krigshofrätten. Död i Stockholm d. 9 maj 1825. Gift 1801 med Kristina Brigitta Rosenborg. 4. Gahn, Henrik, kemist. Född i Falun d. 1 april 1820; sonson till G. 1. Föräldrar: saltpetersjuderistyresmannen i Stora Kopparbergs län, Johan Gottlieb Gahn och Johanna Charlotta Théel. G. blef 1838 student i Uppsala, 1841 elev vid Falu bergsskola och följande året elev å järnkontorets stat, där han 1845--48 var extra stipendiat. Han deltog 1843--46 i en del geologiska undersökningar, som företogos på järnkontorets bekostnad. Efter att från 1852 ägnat sig åt skogsaffärer och landtbruk, bosatte G. sig 1862 i Uppsala, där han anlade en kemisk fabrik, som erhöll sin egentliga berömmelse genom den 1868 gjorda uppfinningen af desinfektionsmedlet aseptin, hvilket sedermera fått så många efterföljare. Död i Uppsala d. 30 mars 1874. Gift 1847 med Maria Elisabeth Nordlinder. 1. Galdenblad, Anders, jesuit. Son af borgmästaren i Skara Lars Andersson och kallade sig i början Brovall. I följd af några förhållanden, dem man nu icke känner, lär G. ha utskickats af franska ministern till Rom, där han uppfostrades i ett jesuitkollegium och gjorde stora framsteg, i synnerhet i vitterheten. Detta och hans svenska härkomst förskaffade honom en sekreterarebefattning hos drottning Kristina för hennes svenska ärenden, hvilken han innehade till hennes död. Till ett bevis af sin tillfredsställelse med hans tjänster upphöjde Kristina honom i adligt stånd, med namnet Galdenblad, ehuru han aldrig blef introducerad. Man vet ej säkert, om G. offentligen ombytte religion, men visst är, att han var en ifrig proselytmakare, som sökte locka alla till Rom ankommande svenskar att öfvergå till katolska läran. Fångna soldater, skeppsbrutna sjömän blefvo af honom uppsökta, understödda och vunna för katolska tron. Men äfven andra, fattigare adelsmän, resande o. d. tubbades att öfvergå till densamma. Kristina befordrade, så långt hennes tillgångar medgåfvo, G:s omvändelseplaner och anslog, i egenskap af beskyddarinna för det i Rom varande Birgittinerklostret, dettas medel till underhåll för hans proselyter. Slutligen blef dessas antal så stort, att klostrets tillgångar blefvo otillräckliga och de omvände lärjungarna lämnade utan hjälp. Efter drottningens död sysselsatte sig G. med att ordna hennes efterlämnade papper och afled på ett landtgods i Italien. 2. Galdenblad, Johan, jesuit; den föregåendes