G. först gjorde sig bemärkt i vidare kretsar som en verklig begåfning, hvilken förmådde gifva lefvande bilder ur lifvet. Oförfärad och energisk kämpade G. för sina litterära och i öfrigt frisinnade åsikter i pressen och äfven genom de studier och kritiker, som han utgaf i bokform, Ur samtiden 1883, hvarjemte han redigerade de under medverkan af dåtidens »Unga Sverige» 1885 och 1886 utgifna »Revy»-erna. G:s författareskap är för öfrigt i hög grad mångsidigt. Utom kortare berättelser och vers har han skrifvit långa realistiska romaner samt har äfven med framgång odlat den dramatiska genren. Hans bondepjäser höra förvisso till de bästa, som finnas i den svenska teatern, och hans lustspel präglas af godlynthet och kvickhet. På de senare åren har den förut så strängt realistiske författaren anslagit andra strängar än i sin ungdom, i det att han, att börja med, utgaf några arbeten, hvari det mystiska spelar en stor roll. Realism och naturalism tycktes icke längre tillfredsställa honom, utan sökte han psykologiskt framställa själslifvets mera dunkla gåtor. Dessa arbeten bilda en öfvergång till ett par arbeten, hvari G. söker skildra mystiken i det enkla hem- och familjelifvet, och hvilka arbeten haft en storartad framgång i bokhandeln. Kritiken har dock delvis funnit, att författaren här framlagt sina egna förhållanden i alltför osofrad form, utan att först låta dem undergå en förvandling i den konstnärliga smältdegeln. En uppräkning af G:s förnämsta verk ter sig på följande sätt: Erik Grane, en »uppsalaroman», 1885, Pastor Hallin 1887, Tills vidare 1887, Kronofogdens berättelser 1890, Satirer och drömmar 1892, Stockholmsnoveller 1892, Medusas hufvud 1895, Mina pojkar 1896, Kampen om kärlek 1896, Vilse i lifvet 1897, Det yttersta skäret 1898, Äktenskapets komedi 1898, Samlade allmogeberättelser 1898--99, Lyckliga människor 1899, Boken om Lille Bror 1900, Kvinnomakt 1901, Nils Tufveson och hans moder 1902, teaterstyckena: Svärfar 1888, Aldrig i lifvet! 1891, Andras affärer 1892, Per Olsson och hans käring 1894, Lars Anders och Jan Anders 1894, Förbrytare 1894, Sascha 1896, Stiliga Agusta 1900. Broschyrerna och de sociala arbetena Hvad vill lektor Personne? 1887, Stridsfrågor för dagen 1888, Kulturkampen i Härjedalen 1891, Nya brytningar, litterära föredrag 1894 och med anslag af Lorénska stiftelsen Anteckningar om arbetareförhållanden i Stockholm 1894, Anteckningar rörande fabriksarbetarnas ställning i Marks härad 1895 och Anteckningar rörande arbetarnes ställning vid fyra svenska järngrufvor 1897. Många af hans böcker äro öfversatta till främmande språk. Gift 1: 1885 med Eugenia Sofia Hortence Valenkamph; 2: 1902 med Maria Björck. 2. Geijerstam, Karl Johan af, ingenjör, skriftställare. Född d. 14 aug. 1860 på Jönsarbo; den föregåendes broder. Efter 1878 aflagd mogenhetsexamen genomgick G. 1879--83 Tekniska högskolan och blef 1886 biträdande tjänsteman i patentbyrån, där han 1890 avancerade till ordinarie ingenjör. Då byrån 1893 omorganiserades till patent- och registreringsverket, utnämndes G. till byråingenjör. G. var en mångsidigt bildad man, som med intresse deltog i sin tids andliga rörelse och kämpade under 1880--talet vid sin broders sida i tidningar och tidskrifter för »det unga Sveriges» idéer. Samtidigt var han verksam som föreläsare i nationalekonomi vid Stockholms arbetarinstitut, hvilka föreläsningar 1885 utgåfvos i bokform under titeln: Nationalekonomikens grundläror, ett arbete, som genom sin klara och populära framställning kommit till användning som lärobok i praktiska tillämpningsskolor. Mest bekant gjorde sig G. i de senare åren genom sin energiska och talangfulla kamp mot teosofien, som han angrep i Hypnotism och religion 1890, Modern vidskepelse 1892, Den afslöjade Isis 1897, i hvilka arbeten denna lära framställdes som grundad på vidskepelse och bedrägeri. Helt naturligt föranledde detta en hetsig polemik mellan G. och teosoferna. I hög grad litterärt intresserad utgaf han äfven 1893 Leo Tolstoy. Efter hans efter en kort sjukdom den 9 febr. 1899 inträffade död utgåfvos hans Efterlämnade skrifter. Gift 1888 med Matilda Beata Benedictsson, styfdotter till fru V. M. Benedictsson (se sid. 68). Geisler, Johan Tobias, vitterhetsidkare. Född i Stockholm den 20 febr. 1683. Föräldrar: handlanden och brukspatronen Kristian Geisler och Barbara Lawe. Vid tretton års ålder blef G. student i Uppsala, där han icke blott med ovanlig flit lade sig på tidens klassiska och humanistiska studier, utan äfven förvärfvade sig stor färdighet i musik, fäktkonst och porträttmåleri. Med grundliga kunskaper i naturvetenskaperna, särskildt i hvad som rörde växterna, erhöll han af O. Rudbeck det hedrande förtroendet att biträda honom vid ordnandet af universitetets växtsamlingar. Hemkommen till fäderneslandet från Bremen, dit han som guvernementssekreterare åtföljt frih. Nils Gyllenstierna, ingick han 1711 i bergskollegium, hvarest han efter tre års tjänstgöring befordrades till markscheider i Falun. Död därstädes d. 29 maj 1729, af sorg öfver förlusten af sin hustru Emerentia Sohlberg. Med sina öfriga talanger förenade G. en rätt lycklig förmåga såsom skald, och vann däri stort pris af sin samtida. Hans vittra småskrifter, förr delvis intagna i Carlesons och Sahlstedts samlingar, finnas i Hansellis saml. 4:de delen. 1. Gelhaar, Fredrika Mathilda, sångerska, skådespelerska. Född i Stockholm d. 3 sept. 1814. Föräldrar: oboisten vid k. hofkapellet Kristian Fredrik Ficker och Johanna Charlotta Widerberg. Hon anställdes vid fjorton års ålder såsom elev vid k. teatern och debuterade i november 1828 såsom Johanna i dramen »Testamentet». Hennes af naturen starka, böjliga och välklingande sångröst utbildades under flitig öfning af hofsångaren I. A. Berg, hvarefter hon 1834 engagerades vid förenämnda scen såsom lyrisk skå