skådespelerska. Utmärkt såsom koloratursångerska, var hon under en följd af år allmänhetens gunstling både för sitt musikaliska föredrag och sitt intagande och naiva spel. Såsom hennes förnämsta partier räknas: Bettly i »Alphyddan», Adina i »Kärleksdrycken», Rosina i »Barberaren i Sevilla» Anna i »Friskytten», Isabella i »Robert af Normandie» m. fl. 1858 upphörde hennes ordinarie anställning. vid k. scenen, hvarefter hon för sista gången 1860 uppträdde såsom Rosina i »Barberaren». Utnämnd till hofsångerska 1837. Död d. 24 april 1889. Gift 1836 med oboisten vid hofkapellet Fredrik Otto Gelhaar. 2. Gelhaar, Vilhelmina Charlotta, operasångerska; den föregåendes dotter. Född i Stockholm d. 8 okt. 1837. Hon blef, efter att ett år ha varit elev vid k. teatern, engagerad därstädes den 1 juli 1858, men afträdde 1866, då hon ingick i äktenskap med de k. teatrarnas förutvarande direktör, friherre E. von Stedingk. Änka 1871, ingick hon 1883 nytt äktenskap med sedermera kammarrättsrådet J. A. Wallensteen. G., som hade en hög och välljudande koloratursopran och ett intagande yttre samt besatt ett lifligt temperament och mycken dramatisk förmåga, var en utmärkt subrett. Bland hennes roller märkas: Susanna i »Figaros bröllop», Rosina i »Barberaren», Anna i »Hvita frun», Adina i »Kärleksdrycken», Marie i »Regementets dotter», Katarina i »Kronjuvelerna», Adèle i »Svarta domninon», Berta i »Nürnbergerdockan», Rose Friquet i »Villars dragoner», Zerlina i »Fra Diavolo». Gellerstedt, Per Erik, läkare, universitetslärare. Född i Hernösand d. 31 aug. 1815. Föräldrar: rådmannen och handlanden Per Gellerstedt och Helena Torngren. Vid universitetet i Uppsala, där G., sjuttonårig, inskrefs bland de studerande, aflade han 1838 med. lic. examen och promoverades till med. doctor primus 1841. Sedan G. därefter innehaft åtskilliga förordnanden som läkare vid hufvudstadens kliniker och tjänstgjort i kommittén för utarbetandet af en militärfarmakopé, kallades han 1844 till docent i praktisk medicin vid universitetet i Uppsala; blef följande året lärare i rättsmedicin vid Karolinska institutet och utnämndes till professor i praktisk medicin vid universitetet i Lund 1848. Deltog som ledamot och v. ordförande i kommittén för medicinska undervisningens ordnande 1859. Ledamot af Vet.-akad., Fysiografiska sällskapet i Lund, m. m. De bidrag, G. lämnat till fäderneslandets medicinska litteratur, utgöras förnämligast af uppsatser, referat och recensioner i Svenska läkaresällskapets tidskrift Hygiea. Död d. 22 jan. 1889. Gift 1848 med Constantia Fredrika von Francken. Gellerstedt, Albert Teodor, arkitekt, målare, diktare. Född i Säterbo socken af Västmanland d. 6 okt. 1836. Föräldrar: byggmästaren vid Hjälmare kanal Lars Gellerstedt och Sofia Westerberg. Vid 16 års ålder blef G. lärjunge vid Akademien för de fria konsterna, där han utbildade sig till arkitekt, förnämligast under Scholander. 1860 blef han anställd vid öfverintendentsämbetet, och sedan han utmärkts med den k. medaljen för prisämne i byggnadskonsten, bereste han som akademiens stipendiat 1862--63 Danmark, Tyskland och Frankrike, där han studerade den moderna järnarkitekturen. 1863 och 1864 vistades han i Italien och Sicilien, där han i Rom, Neapel och Pompeji idkade konststudier efter antiken. År 1864 erhöll G. anställning som ingenjör vid lots- och fyrinrättningen, kallades följande år till agrée af konstakademien och anställdes 1874 som lärare vid Tekniska högskolan i allmän byggnadslära och husbyggnadskonst. Han hade 1872 tagit afsked från konstruktörsposten och lämnade sin ingenjörsbefattning 1877, då han utnämndes till professor i arkitektur och fackskoleföreståndare vid Tekniska högskolan. Samma år valdes han till ledamot af Akademien för de fria konsterna, hvars sekreterare han var 1881--1891. Han utnämndes 1882 till intendent och 1884 till förste intendent vid öfverintendentsämbetet, hvars chef han blef 1897. G. har utfört ritningar till åtskilliga enskilda byggnader samt till fyrtorn och grafvårdar, bl. a. till grafvården öfver O. P. Sturzen-Becker på Helsingborgs gamla kyrkogård. Han har utgifvit studieteckningarna »Arkitektoniska fragmenter» 1865--77 och redigerat ett par årgångar af »Mönster för konstindustri och slöjd, utgifna af Svenska Slöjdföreningen». Vidare har han lämnat bidrag till »Teknisk tidskrift», »Ny illustrerad tidning» och »Svenska konstminnen, utgifna af Svenska fornminnesföreningen» bl. a. under signaturen A. T. G. Som akvarellist har han målat utsikter och arkitekturvyer och har dessutom utfört åtskilliga fina etsningar. Egron Lundgrensmedaljen tillerkändes honom 1887 för akvarellmåleri. G:s poetiska alster föreligga i samlingarna »Dikter» 1871, »Dikter, ny samling» 1881, »Eftersommar, en skizzbok på vers» 1891, och »Gamla visor» 1900. Svenska akademien tilldelade honom 1893 Carl Johanspriset på grund af hans litterära förtjänster. Det är visan, som G. odlat, den musikaliska visan, och dess innehåll äro »haf och skog och blommor och fågelsång och fläkt!» I den djupa skogen, bland blommorna, är G. hemma som ingen annan, och han tolkar blommornas språk, lika väl som vindens sus och fåglarnes sång. Men stundom diktar han också om människolifvet, kort, epigrammatiskt -- den knappa formen är G:s specialitet -- och då påträffar man alltid »små korn af sanning». En miniatyrmålare kan man kanske säga om denne noble och försynte skald, en miniatyrmålare i ord, hvilken utför sina taflor med de mest delikata penseldrag. G. blef 1901 led. af Svenska akademien. Gift 1865 med Sara Maria Magdalena Olsson. Genberg, Paulus, biskop, filosof, statsråd. Född