i Brunflo socken i Jämtland d. 13 april 1811. Föräldrar: landtbrukaren Anders Paulsson och Anna Persdotter från Genvalla, stamorten för den i Norrland vidt utbredda släkten Genberg. Student i Lund 1828, promoverades han 1835 till filosofie doktor och utnämndes två år därefter till docent i romersk vältalighet och poesi. G. utnämndes 1842 till adjunkt i samma ämnen och befordrades 1847 till professor i praktisk filosofi. Representant för Lunds universitet under en del af riksdagen 1847--48, deltog han i »reformvännernas sällskaps» förhandlingar och invaldes i dess styrelse. Måhända föranleddes häraf Oskar I att 1848 inkalla honom i sin mera liberala ministär som statsråd och chef för ecklesiastikdepartementet, hvilket förtroendeämbete han innehade till 1852, då han utnämndes till biskop i Kalmar. Teol. doktor vid kröningen 1860. Led. af Svenska akademien 1871. G. bevistade 1868 och 1873 års kyrkomöten. Hans tryckta skrifter äro: De verbo infinito Latinorum 1837; De gerundiis et supinis Latinorum commentatio l84l ; Klassisk philologi, begreppsbestämning (i Studier, Kritiker och Notiser) 1842; Om latinska poesien i våra dagar 1843; De principio philosophiæ moralis 1846; Belysning och granskning af Hegelska philosophiens hyperboreiska referering 1846; åtskilliga uppsatser i periodiska skrifter. G. var en mångsidigt lärd man samt vältalare. På kyrkolagstiftningens område var han framstående. Under hans ministertid utfärdades cirkuläret af d. 6 juli 1849, som lade den nya grunden till de svenska läroverkens organisation, och utfärdades de nya universitetsstatuten af 1852. G. hade äfven en rätt stor del i det 1848 af regeringen utarbetade representationsförslaget. Som domkapitelsordförande ansågs G. vara en af de förnämste. Hans filosofiska ståndpunkt var eklektisk; ingen filosof tillfredsställde honom fullständigt. Död i Kalmar d. 29 sept. 1875. Gift 1849 med Amalia Charlotta Kristina Toll. 1. Georgii, Carl Fredrik, historiker. Född i Stockholm d. 26 aug. 1715. Föräldrar: hofapotekaren Peter Eberhard Georgii och Birgitta Elisabet Ziervogel. Sedan G. i Uppsala vunnit den filosofiska graden, ämnade han först beträda den civila tjänstemannabanan och lät inskrifva sig som e. o. kanslist i k. kansli. Han återvände likväl inom kort till universitetet, utnämndes till docent och befordrades 1753 till professor i historia. G. var mer stilist än egentlig historisk forskare. »Han förde en vacker penna, både på latin, svenska och fransyska, hvilket sistnämnda språk han talade som en infödd.» Af hans arbeten, hvilka han mest meddelade i akademiska dissertationer, må nämnas: Instruction för gouverneuren hos Svea Rikes Cron-Printz 1756; Historiola controversiæ recens motæ de antiquitate regni Sueo-Goth. 1751; De peregrinis imperii Sueo-Goth. regibus ante foedera Calmariensia 1776; Aristocratia sub regibus Folkungensibus 1780 o. s. v. Död i Uppsala d. 12 april 1795. Gift 1758 med Maria Elisabet Appelbom. 2. Georgii, Nils, medaljgravör. Född i Stockholm d. 16 aug. 1717 ; den föreg. broder. Vid femton års ålder blef G. satt i lära hos den berömde medaljören Hedlinger, hvars konst han så lyckligt tillägnade sig, att han ännu helt ung ensam bestridde hans post under en af Hedlinger företagen resa till Ryssland. Något senare, då Hedlinger åter befann sig på resor och hans vikarie Fehrman hade insjuknat, måste G. åtaga sig graveringen af begrafningsmedaljerna öfver drottning Ulrika Eleonora och utförde detta uppdrag med så stor skicklighet, att han 1744 kallades till Ryssland för att modellera kejsarinnan Elisabet. Återkommen till Sverige 1746, präglade han, året därefter, en jetton för Vet.-akad. G. anträdde därpå en utrikes konstresa, som likväl ej kom att sträcka sig längre än till Berlin. Preussiske konungen, som nyss förut verkställt en omorganisation af landets hela justitieväsende, önskade nämligen bevara minnet däraf genom en medalj. Detta arbete uppdrogs åt G., som, påverkad af de frikostiga anbud hvilka gjordes honom, beslöt att tills vidare kvarstanna i Berlin. Här utvecklade han en långvarig och berömlig verksamhet: upprättade preussiska myntverket ur dess förfall och utarbetade en stor mängd medaljer, bland andra öfver fältmarskalken Keith, Fredrik den store, landtgrefven Vilhelm af Hessen-Kassel, m. fl. 1782 återvände han till Stockholm där han dog d. 6 april 1790. Han har äfven uppträdt som vitterlekare och estetiker genom: Theori om zirater 1786 samt Något med svaga färger, eller uti prosa skrefne målningar och fabler 1787. Gift 1754 med Maria Schenk. 3. Georgii, Per Evert, landshöfding. Född i Uppsala d. 20 aug. 1759; den föreg. brorson och son till G. 1. G. erhöll under sin faders handledning en klassisk bildning. Efter någon tids tjänstgöring i Svea hofrätt såsom vice notarie, öfverreste han till Finland och ingick 1785 i Åbo hofrätt, hvarest han befordrades till assessor 1789. Följande året generalauditör i Finland, utnämndes han 1797 till hofrättsråd och förordnades året därefter till revisionssekreterare och föredragande för finska egodelningsmål. Återkallad till Sverige, befordrades han 1798 till underståthållare i Stockholm och utnämndes 1802 till landshöfding i Stockholms län -- den förste ofrälse, som beklädt detta ämbete. G:s sista värf i statens tjänst var som ledamot i konungens högsta domstol, hvartill han utnämndes 1803. Död i Stockholm d. 2 dec. 1808. Både såsom människa och ämbetsman ägde G. ett högt och välförtjänt anseende. Med ett fördelaktigt och vördnadsbjudande yttre förenade han en ovanlig gåfva att intaga och öfvertyga och ägde till sitt förfogande en arbetskraft, som värdigt öfverensstämde med hans sällsynta ämbetsmannaskicklighet. Vän och lycklig utöfvare af tonkonsten, kallades han till ledamot af Musikaliska akademien och var en bland