ett femtiotvåårigt lyckligt äktenskap med Fredrika Beata Hedenström hade G. haft ett enda barn, en son, som dog vid elfva års ålder. I hans ställe gjorde de sörjande föräldrarna bl. a. fattiga studerande af Södermanlands landskap vid Uppsala akademi, Strengnäs gymnasium och stiftets trivialskolor till sina arfvingar, genom de ansenliga summor, som anslogos till stipendier vid dessa läroverk. Grafström, svensk släkt, härstammande från Gräfte by i Stöde socken af Medelpad. Efter denna by antogs namnet å 1700-talet af rådmannen i Hudiksvall Anders Grafström. 1. Grafström, Anders Abraham, skald. Född d. 10 jan. 1790 i Sundsvall. Föräldrar: grosshandlaren därstädes Abraham Grafström och Maria Magdalena Lochner. I Uppsala, där G. 1809 blef student, vann han efter sex års studier lagerkransen 1815, förordnades 1819 till biblioteksamanuens och blef 1820 docent i fäderneslandets historia. Året därefter mottog han det historiska lektoratet vid krigsakademien på Karlberg, hvilken befattning han innehade något mer än tio år, under hvilka han erhöll prästerlig ordination 1830 och utnämndes till e. o. hofpredikant 1831. År 1832 lämnade G. hufvudstaden och Karlberg, såsom utnämnd lektor i historia vid gymnasium i Hernösand; erhöll professors titel och befordrades 1835 till kyrkoherde i Umeå. Utmärkelser och förtroendevärf, som sedan kommo honom till del, voro: en fåtölj i Svenska akademien 1839, teologie doktorsvärdigheten 1844, fullmakt som kontraktsprost 1849, fullmäktigskap vid alla riksmöten 1840--51 samt ledamotskap i flera lärda samfund. En större utmärkelse än de nämnda beredde sig G. såsom en af våra utmärktare skalder. Som sådan uppträdde han först 1817 med åtskilliga sånger i Stockholms-Posten och Atterboms Poetisk Kalender, där signaturen »Gfm» redan från början tillvann sig allmänhetens bifall och fäste uppmärksamheten vid författaren. Några år senare, 1823, eröfrade han Svenska akademiens dubbla stora pris för sin sång med anledning af d. v. kronprinsens och kronprinsessans förmälning. 1826 utgaf han första samlingen af sina Skaldeförsök och lämnade, ehuru i annan form, ett annat utmärkt galleri i den ypperliga texten till Forssells välbekanta planschverk: Ett år i Sverige 1827--35. 1832 utkom andra häftet af hans Skaldeförsök och följdes efterhand af Sånger från Norrland 1841, Nya Sånger från Norrland 1848, Jul-liljor 1851 m. m. Till hans vittra skrifter kan äfven räknas den utmärkta teckningen af F. M. Franzén, som åtföljer sista delen af dennes skrifter. Det sista arbete G. hade för händer och hvarmed han afslutade sin skaldebana var redaktionen och utgifvandet af sina egna Samlade Skaldestycken, hvilka fullständigt utkommo 1864. Såsom skald äger G. i sin milda, välljudande, musikaliskt stämda lyrik släkttycke med sin svärfader Franzén. G. afled d. 24 juli 1870. Gift tvenne gånger, 1: 1822 med Henrika Elisabet och 2: 1838 med Helena Sofia, båda döttrar af biskop F. M. Franzén. 2. Grafström, Thor Fritiof, präst, skald. Född på Karlberg d. 6 april 1827; den föregåendes son. G. blef student i Uppsala 1845 och 1851 filosofie doktor. Prästvigd 1857, biträdde han till en början vid själavården i hufvudstaden, men utnämndes redan 1859 till legationspredikant i Paris, hvarifrån han 1863 flyttades till samma befattning i London. 1866 befordrad till kyrkoherde i Klara församling i Stockholm, utnämndes han 1868 till teol. d:r och 1872 till konungens öfverhofpredikant samt blef 1880 ordensbiskop. 1875--83 var han led. af Första kammaren. Arftagare till ett ädelt skaldenamn, har G. ånyo inskrifvit det i vår litteraturhistoria såsom författare till flera vackra stycken, såsom: Sångens framtid, Frans Mikael Franzén, elegier, Fjäll-lappen m. fl., af hvilka det sistnämnda 1861 af Svenska akademien belöntes med hennes stora pris. 1884 utkom en samling Dikter. G. afled d. 13 aug. 1883 vid Stocksund nära Stockholm. Gift 1861 med Heloise Desdemona Hazelius, dotter af generalmajor J. A. Hazelius (se nedan). Graman, Sebald Hartman von, vice amiral. Född i Dorpat d. 16 maj 1699. Föräldrar: assessorn i hofrätten därstädes Sebald Konstans von Graman och Elisabet Maria von Staëlborn. 1728 anställdes G. såsom löjtnant vid svenska amiralitetet och kommenderades kort därefter på den expedition, som i Medelhafvet skulle skydda Sveriges handel för Barbareskstaternas röfverier. I denna ansträngande tjänstgöring deltog han i tolf år och kom därunder en gång 1738 i träffning med fyra sjöröfvaregalärer, hvilka han med blott elfva mans besättning, efter en fyra timmars strid, dref på flykten. Under tiden hade han 1735 blifvit befordrad till kaptenlöjtnant och utnämndes, efter sin hemkomst, 1741 till kapten vid amiralitetet. I denna egenskap beordrades han 1743 att med ett par fartyg eftersätta och gripa den till döden dömde general Lewenhaupt, som natten före afrättningen lyckats undkomma ur sitt fängelse. 1747 befordrades G. till kommendörkapten, blef 1760 kommendör, schoutbynacht 1765 och kort därefter utnämnd till vice amiral. Död, ogift, i Stockholm d. 14 maj 1766. 1. Granberg, Per Adolf, skriftställare. Född d. 17 april 1770 i Göteborg, där fadern var ämbetsman vid Ostindiska kompaniet. Bosatt i Stockholm i början af 1800-talet anlade G. tillsammans med Elmén ett tryckeri, som sedermera såldes åt Öberg. Han tjänstgjorde därefter såsom sekreterare på olika ställen, bland annat sedan 1826 i landtbruksakademien och afled i Stockholm d. 5 febr. 1841. Såsom författare var han ovanligt alstringsrik och genom den riktning, han gaf sin skriftställareverksamhet, hafva hans arbeten en viss realitet. Första gången, han egentligen gjorde