anvisande af medel till k. m:ts förfogande för låneunderstöd åt enskilda järnvägar, för undvikande af de uppslitande järnvägstvisterna mellan de olika ortsintressena. Han var jämväl ledamot af det sammansatta utskott, på hvars förslag 1873 års guldmyntreform genomfördes. Vid majriksdagen 1887 hade G. plats i konstitutionsutskottet, men sedan protektionisterna genom Stockholmsvalets kullkastande 1888 blifvit herrar öfver majoriteten, funno de lämpligt att gifva G. betaldt för hans satiriska ådra genom förflyttning till »ledighetskommittén» under följande period. 1891--93 var G. åter vice ordf. i bankoutskottet. Utom politikens område har G. utgifvit Kemiska bilder ur dagliga lifvet, bearbetning efter Johnston; en Intresse-uträkning, och några smärre öfversättningar. Gift 1: 1861 med Charlotta Magdalena Augusta (Agda) Hummel, 2: 1890 med sin svägerska Wilhelmine Hummel, född Cordts (från Hamburg) i dess andra gifte. Gummerus, Henrik Johan, präst, Ålands räddare. Född i Koskis kapellförsamling i Finland d. 22 maj 1774. Föräldrar: komministern Henrik Gummerus och Johanna Bäcksten. Efter förberedande studier i Åbo skola, inskrefs G. som student vid universitetet därstädes 1795 och prästvigdes 1799. En Herkules i krafter och kroppsbyggnad, hade han under studentåren gjort sig känd som en oförfärad slagskämpe och befann sig såsom adjunkt hos prosten Wijkman i Finström, då han tillsammans med länsman Arén utförde det djärfva vågstycket, att med tillhjälp af den uppbådade allmogen tillfångataga ryska trupperna på Åland i maj 1808. Då ryssarna för andra gången s. å. landstigit på ön, lät deras anförare major Neidhardt anbefalla allmogen att vid lifsstraff aflämna sina vapen, genast försätta alla fartyg i segelbart skick och uppsåga isen så långt från hamnarna, att fartygen med möjligaste första skulle kunna bortföras. Invånarna i Finströms socken voro de förste, som reste sig mot förtrycket, därtill uppmuntrade af kronolänsmannen Arén, hvilken tillika anmodade adjunkten G. att genast begifva sig till samlingsstället, att som befälhafvare anföra sina sockenbor. G. infann sig, och sedan han föreställt allmogen de heliga plikter fäderneslandets befrielse ålade dem, uppbröt han kl. 9 om aftonen d. 6 maj med en styrka af hundra man till Strömsvik, där ryske befälhafvaren då vistades. Afsikten var att gripa honom, men som denne blifvit underrättad om böndernas besök, hade han skyndsamt dragit sig undan, hvarför man måste inskränka sig till att afskära hans reträtt genom utsatta posteringar vid Färjsundet. Under det Arén med en särskild trupp af allmogen bevakade detta sund, afgick G. med en mindre styrka till Jomala socken och tillfångatog med biträde af Jomala sockenbor alla därvarande ryska trupper, hvarefter han återvände till Färjsundet. De ryssar, som i denna trakt hunnit samla sig, retirerade undan till Sunds socken och öfvergingo till Prästö och Toftö holmar. Åländska allmogen ryckte då fram till Bomarsund, hvarifrån den på båtar från flera håll angrep den kringrända ryska styrkan, som utan motstånd gaf sig till fånga. Uppmuntrade af dessa framgångar beslöto ålänningarna att under anförande af den käcke adjunkten helt och hållet rensa skärgården från fiender. Understödda af ett par svenska skeppsbarkasser och ett par nickhakar, fastsatta på framredet af vanliga bondvagnar, angrepo de den ryska hufvudstyrkan vid Kumlinge d. 10 maj och tvungo dem efter halfannan timmes häftig eld att sträcka gevär. Följande dag togs den tredje återstående truppafdelningen till fånga, hvarjämte ryssarnas krigskassa, 4,500 rubel, föll i segrarnas händer. För dessa hjältebragder utnämndes G. d. 19 maj till k. hofpredikant och erhöll tapperhetsmedaljen i guld, att i svärdsordens band bäras på bröstet. Befordrad till fältprost för den Åländska fördelningen af svenska armén till krigets slut, utnämndes han 1812 till kyrkoherde i Högby församling på Öland och innehade denna befattning till sin död d. 13 juli 1836. Gift 1805 med Maria Helena Hult. Gussander, Per Ulrik, främjare af svensk mejerihandtering. Född d. 26 maj 1793. Föräldrar: bergsfogden Anders Gussander och Maria Ulrica Eckman. G. ingick 1808 som fänrik i armén och var under kriget mot Norge brigadadjutant, hvarvid han utmärkte sig i flera strider och l8l4 erhöll tapperhetsmedalj i guld. 1815 kapten vid Jämtlands regemente, tog han 1823 afsked med majors namn. Som ägare af Gammelstilla bruk i Gestrikland verkade han i synnerhet för mjölkhushållningens höjande. Han uppfann en metod med förtenta bleckkärl, hvarigenom söt grädde skulle erhållas i största möjliga mängd och den söta mjölken kunna användas till skummjölksost. G. fick i flere läns hushållningssällskap liksom vid Ultuna meddela undervisning i sina metoder. Genom honom upprättades också en mejeriskola af Gefleborgs läns hushållningssällskap på hans egendom Mogård, hvilkens föreståndare han blef, under det en länsmejerinna undervisade i mejeriskolan och för öfrigt var allmogen behjälplig. G. utgaf 1852 Fullständig underrättelse om bästa sättet att erhålla den högsta nu kända vinsten af mjölken; de ljusa, soliga mejeriernas tillkomst, bättre utfodring af kreaturen m. m. -- allt detta verkade han för. 1863 led. af Landtbruksakademien, som gaf honom sin stora medalj i guld. Död d. 26 april 1871. Gift 1: 1819 med Jeanette Dufva, 2: 1824 med Mathilda Charlotta Hedman. Gustaf I, konung. Född på Lindholmens sätesgård i Roslagen, måhända d. 12 maj 1496. Föräldrar: riksrådet Erik Johansson Wase och Cecilia Månsdotter af Eka-släkten. Den sista unionskonungen, en man med stora gåfvor, men af ett våldsamt sinnelag, hade velat göra unionen till en