italienska, franska, tyska, polska, ryska och latin, hvarjämte han var så kunnig i kemien, att han erhöll tillnamnet »den andre Paracelsus». Då Sigismund anlände såsom konung till Polen, tros Gustaf, förklädd till tiggare, begifvit sig att betrakta kröningsståten i Krakov. Han begaf sig sedan till kejsar Rudolf, som visade honom välvilja, liksom Sigismund gjorde det. Men först 1596 fick G. sammanträffa med sin moder i Reval. År 1600 lät ryske tsaren Boris kalla honom till Moskva. Han mottog prinsen med furstlig prakt och framställde till honom förslaget, att G. skulle afsäga sig katolska och antaga grekiska läran, förmäla sig med tsarens dotter Axinia och fordra Finland och Livland som fädernearf, därvid han skulle understödjas af en rysk krigshär. Då prins G. vägrade att förråda sin tro och sitt fädernesland, byttes välviljan i hat och hjälpen i förföljelse. Han kastades i fängelse, där han i flera år fick försmäkta i det yttersta elände. Efter Boris fall blef han för en tid fri, men fängslades åter af Dimitrij, tills han genom dennes störtande ånyo kom lös. Han afled 1607 i staden Kasjin. Gustaf (Frans Gustaf Oscar), hertig af Uppland. Född på Haga lustslott vid Stockholm d. 18 juni 1827; andre sonen af d. v. kronprinsen, sedermera konung Oscar I och Josefina Maximiliana Eugenia af Leuchtenberg. Den unge furstens rika naturgåfvor utvecklades under den mest omsorgsfulla uppfostran, hvilken ytterligare fullkomnades genom resor i och utom landet. I enlighet med sitt stånds traditioner inskrefs prins G. tidigt i armén, där han vid sitt frånfälle avancerat till öfverstlöjtnantsgraden. Utöfningen af tonernas konst och vetenskapliga studier utgjorde dock alltid för honom det käraste arbetet och bästa vederkvickelsen. Under de sista åren af sin lefnad hade han gjort kännedomen om fäderneslandet till hufvudsakligt föremål för sina forskningar och utarbetade sista året han lefde en kritisk teckning af 1655 års riksdag. År 1852 emottog han konung Oscars uppdrag att leda utgifningen af »Arkiv till upplysning af svenska krigens och krigsinrättningarnas historia», hvilket arbetes första del äfven på titelbladet bär hans namn. Högst af allt älskade han dock musiken och framträdde tidigt som lycklig tonsättare. Hans tonskapelser, älskliga, som hela hans väsende, utgåfvos samlade året efter hans död och utgöras, jämte flerstämmiga och solosånger vid piano, marscher m. m., af musiken till den dramatiska skizzen Hvita frun på Drottningholm. Sommaren 1852 åtföljde prins G. sin fader till Kissingen. På återvägen kände han sig illamående och ankom sjuk till Kristiania. En besvärlig öfverresa förvärrade det onda, som efter hans ankomst till Norge öfvergick till en gastrisk nervfeber. Åtta dagar efter sedan han landstigit på den skandinaviska halfön utslocknade hans lif d. 24 sept. 1852. Musikaliska akademien, hvars hedersledamot prinsen varit, reste sommaren 1854 åt honom en minnesvård i Hagaparken. Ogift. Gustaf (Oscar Gustaf Adolf), Sveriges och Norges kronprins, hertig af Värmland. Född på Drottningholms slott d. 16 juni 1858. Äldste son till konung Oscar II och Sofia af Nassau. Prinsen, som erhöll sin första officersfullmakt den 24 aug. 1875, blef den 16 juni 1876 af sin fader i sammansatt svenskt och norskt statsråd förklarad myndig och aflade i dec. s. å. mogenhetsexamen. 1877--78 studerade han i tre terminer vid Uppsala universitet samt företog okt. 1878--okt. 1879 inkognito som grefven af Tullgarn en vidsträckt resa genom Europa. Hösten 1879 och våren 1880 bevistade kronprinsen föreläsningarna vid krigshögskolan i Stockholm och uppehöll sig hösten 1880 på nytt i Uppsala. Öfverste i Svea lifgarde, Lifregementets dragoner, Kronprinsens husarregemente och Värmlands regemente, blef kronprinsen 1884 generalmajor och chef för Lifgardesbrigaden och var 1889--96 chef för Fjärde arméfördelningen samt befordrades 1892 till generallöjtnant i Sveriges och Norges arméer, där han 1898 blef general. Sedan 1896 är kronprinsen äfven inspektör för de svenska militärläroverken, och han har i egenskap af militär varit verksam vid fältöfningar, o. s. v. Som regent eller ordf. i tillförordnade regeringar har kronprinsen åtskilliga gånger lagt hand vid riksstyrelsen. Ordf. i 1881--83 års kommitté för åstadkommande af en konst- och industriutställning i Stockholm, i 1885--87 års kommitté för afgifvande af förslag till ändringar i truppernas exercisreglemente, i 1888--92 års fankommitté, i 1894 års kommitté för en Stockholmsutställning, vid hvilken utställning han sedan förde presidiet liksom han presiderade vid 1887 års landtbruksutställning i Trondhjem, preses i Musik. akademien m. m. har kronprinsen visat sig kunna lätt sätta sig in i allt och vara en rask expeditionskarl. Han har såsom kungens representant vid flere högtidliga tillfällen, såsom k. jubiléer, kröningar och begrafningar gjort resor till Europas hof samt med sin gemål besökt Nordkap, 1887, Italien och Egypten, 1890--91, o. s. v. Ifrig och skicklig jägare och sportsman, har kronprinsen i hög grad bidragit till sportens utveckling i Sverige. Förmäld den 20 sept. 1881 i Karlsruhe med Sofie Maria Victoria af Baden. Gustaf Samuel Leopold, hertig till Pfalz-Zweibrücken. Född den 12 april 1670. Föräldrar: pfalzgrefven Adolf Johan och hans senare gemål Elsa Beata Brahe. Efter faderns död lämnade hertig G. jämte sin äldre broder Adolf Johan Sverige, ingick i österrikisk tjänst och antog katolska läran. Efter hand hade de äldre grenarna af huset Zweibrücken utdött, så att nästan hela pfalzgrefskapet öfvergått till den i Sverige