Masaniello i »Den stumma från Portici», Narcisse i »Turken uti Italien», titelrollerna i »Robert af Normandie» och »Stradella», Edgar i »Lucie», Nemorino i »Kärleksdrycken», Elvino i »Sömngångerskan», Raoul i »Hugenotterna», m. fl. 1845 företog G. en resa till Köpenhamn, där han följande året den 19 och 31 januari uppträdde på k. teatern i »Hugenotterna» och lofprisades som en »smagfuld Sanger». Han fortsatte resan till Hamburg, där han sjöng på Filharmoniska sällskapets konserter och på Stadtteatern utförde Octavios parti i »Don Juan», rönte stort bifall. Sommaren 1846 kom G. till Paris, där han uppehöll sig till i juli 1847 och studerade för den ryktbare Garcia. På hemresan uppehöll han sig en tid i Baden-Baden hos den bekante pianisten och kompositören Pixis, där han kom i beröring med åtskilliga musikaliska ryktbarheter, bland andra Mendelssohn-Bartholdy. 1851 företog han åter en resa till Paris, reste 1853 i Norge och Finland, 1855 och 1857 i Schweiz och Italien o. s. v. Från 1850 var G. i tolf års tid sångmästare vid operan i Stockholm och 1861--81 kördirigent i Nya harmoniska sällskapet. Lärare i solosång vid konservatoriet 1858, erhöll han 1864 professors titel. 1898 lämnade han sin ordinarie befattning vid konservatoriet, men bibehöll dock en del elever. Under den tid G. var anställd vid operan, var han en af publikens gunstlingar. I besittning af en vacker, om också icke stor röst, förstod han att behandla densamma på ett utmärkt sätt, och hans uppträdande präglades af mycken finess. Som sånglärare har G. varit af stor betydelse för den svenska musikaliska världen. Antalet af hans elever är, snart sagdt, oräkneligt. Icke endast vid konservatoriet, utan äfven privat har han i en tidrymd, längre än som varit de flesta beskärd, utbildat röster i sångens svåra konst, och han har genom sina lärjungar vunnit många segrar. Ogift. Günther, Klas Efraim, justitiestatsminister. Född å Karlslund i Närike d. 29 dec. 1799. Föräldrar: kaptenen Kristian Ernst Günther och Agneta Charlotta Carpelan. Sedan G., som 1817 blef student i Uppsala, därstädes vunnit den filosofiska graden 1824, ingick han året därefter på den civila tjänstemannabanan såsom e. o. kanslist i justitierevisionen. 1830 erhöll han häradshöfdingetitel och blef tio år senare ord. kanslist i justitierevisionen, med namn, heder och värdighet af protokollssekreterare. Från revisionssekreterareämbetet, hvartill han blifvit befordrad 1842, inkallades G. 1848 som statsråd i den mera liberala ministär, till hvars bildande Oscar I närmast föranleddes af 1848 års marsoroligheter. Det representationsförslag, som af densamma framlades för 1850--51 års riksdag, vann, trots ett lysande försvar af G. m. fl. konungens rådgifvare, dock ej bifall af mer än ett stånd; borgarståndet. På höjderna blåste ock åter en mera konservativ vind, och G. utbytte 1851 taburetten mot en plats i högsta domstolen. Ännu en gång inkallad i konseljen såsom justitiestatsminister 1856, lämnade han den åter 1858, för att intaga sin förra plats som justitieråd. S. å. utnämnd till serafimerriddare, afled G. i Stockholm d. 22 juli 1861. Den frisinnade uppfattning och själfständighet i åsikter, som utgjorde ett utmärkande drag hos G. såsom domare, förnekade sig ej heller vid konungens rådsbord. Gift 1845 med Hilda Augusta Sofia Grewesmühl. Gyldén, Johan August Hugo, astronom. Född i Helsingfors d. 29 maj 1841. Föräldrar: professorn vid universitetet därstädes Nils Abraham Gyldén och Beata Sofia Wrede. G. blef student i Helsingfors 1857, kand. i fysisk-matematiska fakulteten 1860 och promoverades s. å. till filosofie magister. Efter ett års vistande i Tyskland för astronomiska studier aflade han 1862 licentiatexamen och begaf sig till Pulkova, för att tjänstgöra vid därvarande astronomiska observatorium. Utnämnd till docent i astronomi vid universitetet i Helsingfors i dec. sistnämnda år, förklarades han 1863 för filosofie doktor och utnämndes till astronomie adjunkt vid observatoriet i Pulkova. Erhöll på begäran afsked från docenturen i Helsingfors och blef 1865 äldre astronom vid nämnda observatorium. Efter en 1867 i vetenskapligt ändamål företagen resa till Sverige, Norge och Danmark, utnämndes han 1870 till kollegieråd och kallades 1871 till Svenska Vetenskapsakademiens astronom och föreståndare för dess observatorium i Stockholm. 1884 kallades G. som professor till universitetet i Göttingen, men antog icke denna befattning. Han höll från denna tid föreläsningar vid Stockholms observatorium, hvilka åhördes äfven af utlänningar, som ville bli bekanta med G:s teorier för de intermediära och absoluta banorna. Sedan 1888 var G. lärare i astronomi vid Stockholms högskola. Led. af Vetensk.-akad. m. fl. lärda in- och utländska samfund. De nordiska rikenas vetenskapliga årsskrifter hafva af G:s hand blifvit riktade med en mängd förtjänstfulla afhandlingar. Hans förnämsta förtjänst ligger i, att han länkat den teoretiska astronomien in på helt nya banor. Dessförinnan hade astronomerna vid beräkning af störingar nästan uteslutande följt den klassiska metoden för konstanternas variation. Enligt denna metod tänkes den betraktade himlakroppen i hvarje nu röra sig längs en elliptisk bana, nämligen den Kepplerska ellipsen, som kroppen skulle följa under inverkan af centralkroppens attraktion, om i samma ögonblick de störande krafterna upphörde att verka. På grund af nämnda krafter förändras emellertid den ifrågavarande ellipsen oupphörligt till läge och form, och metoden går ut på att beräkna dessa förändringar medels successiva approximationer. Det är emellertid klart, att i de fall, då störingarna äro betydliga och ständigt verka i samma riktning, hvilket exempelvis