Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gyllenborg, Carl - 4. Gyllenborg, Johan - 5. Gyllenborg, Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lunds universitet 1728–39 och sedermera för
gustavianska högskolan i Uppsala sedan 1739,
verkade han mycket godt, medelst anskaffande
af statsanslag, egna gåfvor, goda råd, kraftigt
skydd och ett städse välvilligt bemötande. Många
af den tidens utmärkta lärda, såsom Linné m. fl.,
hade honom att tacka för uppmuntran och understöd.
Han var en verklig mecenat, som förtjänade
och fick af sina skyddslingar namn af
»Lärdomens gyllene Borg».
G. hade ett
vackert utseende, hög växt, värdig, kanske något
högdragen hållning men visade, när han så ville,
mycken förbindlighet i umgänget.
I London
gifte han sig 1710 med en rik änka af Torypartiet,
mrs Sara Derith, född Wright, hvilken
sedan utöfvade ett stort inflytande på hans politiska
handlingar.
Vid sextiotre års ålder
begynte han lida af trötthet, så att han ej
ensam förmådde sköta de vidlyftigaste göromålen,
utan måste anförtro dem åt medhjälpare. Under
loppet af 1746 var den af G. förut fruktade
Tessin hans ställföreträdare vid vården af kanslipresidentssysslan.
Ansatt af kroppsliga lidanden,
försvagades han allt mer och mer och dog d.
9 dec. det sistnämnda året.
Förutom åtskilliga
politiska afhandlingar, såsom: New discoveries
of the dangers of Popery 1714; La Crise du
Nord, ou réflexions sur la politique du Czar
1717; Efterrättelser om regementsförändringen
i Svea Rike år 1719 – har G. författat Den
Svenska sprätthöken, hvartill han fick idén från
en fransk enaktspjäs, och hvilken pjäs uppfördes
på den nya K. Svenska skådeplatsen 1737.
Lyckönskan till Kon. Carl XII öfver Segern
vid Narva; Tal vid riksdagarna 1739–43,
samt öfversatt från engelskan: »En bättrad villhierna,
komedi» samt Andromache eller ett ömt
modershierta, tragedi».
G:s Samlade vitterhetsarbeten
äro utgifna i Hansellis samling i
Uppsala 1863.
4. Gyllenborg, Johan, riksråd. Född i Stockholm
d. 26 sept. 1682; de föregåendes
bror.
Efter någon
tids studier vid universitetet i
Uppsala, där han, liksom de
äldre bröderna, utsågs till rector
illustris, ingick han 1701
i Carl XII:s härar och begynte
sin bana som kornett, vid grefve
E. G. Stenbocks dragoner. Sin följande krigsskola
gjorde han under den tappre Adam Ludvig
Lewenhaupt, som han följde både i segern
vid Gemauerthof 1705 och i nederlaget vid
Lesna 1708. Efter det ännu svårare nederlaget
vid Pultava räddade sig G. undan fångenskapen,
men måste sedan vid Dnjepr, på grund af den
där träffade dagtingan, öfverlämna sig åt ryssarna
som krigsfånge. Han fördes jämte de andra
först till Moskva, där han med sina olyckskamrater
tvangs att illustrera tsarens triumftåg, hvarefter
han skickades till Kasan och därifrån till
Solikamsk i Sibirien. När vid de pågående
underhandlingarna på Åland tsaren hade beviljat
hvar och en af de svenska ombuden att
nämna en fånge till frigifning, återfick G. på
sin broder Carls förbön friheten och återkom
till fäderneslandet 1719. Här erhöll han genast
generaladjutants fullmakt, men uppnådde för
öfrigt på hela femton år icke högre tjänstegrad
än som öfverstlöjtnant vid Östgöta infanteriregemente.
År 1739, då hans äldre bror,
Carl, intagit kanslipresidentplatsen, förändrades
emellertid ställningen hastigt. Den obemärkte
öfverstlöjtnanten upphöjdes 1741 till riksråd
och blef 1742 kansler för Lunds universitet.
Död i Stockholm d. 22 maj 1752.
Gift
1720 med Margareta Eleonora von Beijer, en
dotterdotter till Erik Dahlberg.
5. Gyllenborg, Fredrik, politiker. Född
d. 12 juli 1698; de tre föregåendes
bror.
Knappt tre år
gammal förlorade G. sin far, men
blef, den yngste af fjorton syskon,
med all sorgfällighet uppfostrad
af sin mor och sina äldre bröder.
Såsom barn hade han det missödet
att blifva illa skadad i näsan
och det ena ögat. Han bröt vid ett annat tillfälle
af sig benet och var flera gånger i lifsfaror,
ur hvilka han räddades nästan som genom
underverk. Efter att förut tjänstgjort som page
hos änkedrottning Hedvig Eleonora ingick G.
1716 i Svea hofrätt och fick 1733 Gottlands lagsaga,
hvilken han 1737 utbytte mot Nerikes.
Han hade redan då gjort sig bemärkt å
den bana, som skulle bereda honom ryktbarhet
och position. Redan 1731 intog han nämligen
en framskjuten plats i det uppspirande motpartiet
mot Arvid Horn och förvärfvade sig sedermera
rykte som en af Hattpartiets slugaste
och mest förfarna partigängare, den där skickligare
än de flesta förstod konsten »att bearbeta
människors egennytta, fördomar eller passioner,
att värfva och sammanhålla ett parti, att upptäcka
och begagna hvarje splittring i motpartiets
leder. Ingen var heller outtröttligare att uppspåra
motståndare, som kunde vinnas, eller anhängare,
som kunde öfvertalas besöka riksdagarna,
och ingen kunde så som han uppgöra planer till
en riksdagsintrig, sammansätta vallistor, välja
rätta ögonblicket för en motion eller votering,
o. dyl.» (C. G. Malmström). Det var därför ej
annat än fullt naturligt, att G. betroddes med
handhafvandet af den franska ministerns korruptionsmedel,
hvilka gingo genom hans händer
ända till 1751, då hans ärlighet började misstänkas
och han fick dela sitt bestyr med Pechlin.
Bland de medel, som utom uppköpandet
af fullmakter af G. företrädesvis användes för
bevarandet af sitt partis position, var hållandet
af fri taffel för dess anhängare och af riksdagsklubbar.
Hans oförtrutna nit belönades af majoriteten
med dels presidentskapet i bergskollegium
1750, dels en lukrativ post som bankofullmäktig,
där han missbrukade sin ställning till
upptagandet af stora penninglån, med hvilka
han kastade sig i vidlyftiga enskilda affärer. Han
frestades häraf att yttermera drifva banken in
på den bana att utsläppa en i förhållande till
den metalliska valutan oproportionerlig sedelstock,
hvarpå redan förut slagits in. Den 1751
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
