Hans stora hjältedikt Tåget öfver Bält är en misslyckad efterbildning af Voltaires La Henriade, men märkvärdig såsom det första verkliga epos i antik form inom svenska litteraturen. G. försökte sig äfven som dramatisk författare, men med föga framgång. Hans pjäser, Det nya Herrskapet, Birger Jarl, Sune Jarl, m. fl., lida brist på motivering, dramatiskt lif och åskådlighet samt »släpa sig i den franska kothurnens fotspår». Hans äldsta små stycken meddelades först i »Våra Försök» samt »Vitterhets-Arbeten» och omtrycktes sedermera jämte några dikter i »Vitterhetsarbeten af Creutz och Gyllenborg» 1795. G. dog i Stockholm d. 30 mars 1808. Sv. Akad., af hvilken G. alltifrån hennes stiftelse var ledamot, lät åt honom i Klara kyrka i Stockholm resa en minnesvård, modellerad af Byström. Gift 1764 med Anna Margareta Gottsman. 8. Gyllenborg, Johan Henning, politiker. Född d. 21 aug. 1756; den föregåendes brorson och son till landshöfdingen, grefve Jakob Johan Gyllenborg och grefvinnan Antoinetta Virginia Gyllenborg. På tjänstemannabanan, hvilken G. beträdde som e. o. kanslist i justitierevisionen, hann han, efter att ha genomgått de underordnade graderna af kopist, kanslist och protokollssekreterare, till lagman i Blekinge 1783. Detta ämbete innehade han till 1794, då han tog afsked och drog sig tillbaka till det enskilda lifvet. Han uppträdde sedermera som riksdagsman i oppositionens leder på riddarhuset, »för regeringen kanske mera besvärlig än farlig, mera samvetsgrann än bullersam, och afsåg endast ordning, gagn och rätt, obekymrad om uppseende». Allt ifrån statsrevisionernas inrättning till 1825 medlem af desamma, kände G. statsverket i grund och förbisåg lika litet vid revisionsarbetet någon anmärkningsvärd punkt, som han underlät »att vid riksdagarna med den yttersta omsorg granska, följa och förfölja hvarje omständighet i en styrelsens proposition, eller enskild riksdagsmans motion, då de råkade i strid med hans sparsamhetsanda eller hans konstitutionella grundsatser. Hans opposition var, liksom hans sätt att vara, hans tänkesätt och hans dräkt, en återspegling af den gamla tiden, då målet var att göra allt det goda, man kunde åstadkomma med de former och den personal, man hade, utan att vilja undanrödja någondera.» Död i Stockholm den 6 juni 1830. Gift 1790 med friherrinnan Albertina von Axelsson. 9. Gyllenborg, Fredrik, justitiestatsminister. Född d. 10 dec. 1767; sonson till G. 5. Föräldrar: assessorn grefve Gustaf Adolf Gyllenborg och Petronella Hultman. Vid fem års ålder inskrifven i arméns rullor, hade G. 1780 blifvit utnämnd till fänrik vid Upplands regemente, men begaf sig 1782 till Uppsala för att fortsätta sina studier, hvarefter han lämnade militärbanan och ingick på den civila som e. o. kanslist i justitierevisionen 1785. År 1792 befordrad till assessor i Svea hofrätt, utnämndes han två år senare till revisionssekreterare och generalauditör och erhöll 1796 förordnande att förvalta justitiekanslersämbetet. Efter statshvälfningen 1809 befordrad till justitieråd, kallades han följande året att intaga grefve Wachtmeisters plats som justitiestatsminister, hvilken förtroendepost han innehade till sin död d. 18 aug. 1829. Hedersledamot af Krigsvetenskaps- och Landtbruksakademierna, juris doktor i Uppsala 1818 och serafimerriddare. Hvad som hos grefve G. brast i naturliga gåfvor, ersattes af samvetsgrannhet och redbarhet vid utöfningen af hans viktiga kall. För öfrigt, heter det, var G. »utrustad med alla de dygder, som göra den enskilde mannen vördnadsvärd». Ogift. Gyllencreutz. Släkten härstammar från Lars Tykesson, som lär varit stallmästare hos hertigen af Holstein. Hans son Tyke Larsson inkallades 1570 till Sverige, blef slutligen häradshöfding i Vifolka härad i Östergötland samt 1594 adlad med namnet Gyllencreutz. Gyllencreutz, Carl Gustaf, ämbetsman. Född d. 28 juni 1637; den sistnämndes sonson och son af löjtnanten Alf Tykeson Gyllencreutz och Katarina Watts. Efter slutade studier i Uppsala och fem års utrikes resor anställdes G. som sekreterare vid O. W. von Königsmarcks ambassad till Frankrike, blef därefter kommissarie i reduktionskollegium och tillika häradshöfding i Vallentuna, Seminghundra med flera härad i Uppland 1674. Befordrad äfven till häradshöfding i Vermdö härad 1681, förordnades han till assessor i förutnämnda kollegium och blef 1692 lagman i Uppland, från hvilket ämbete han 1719 tog afsked med landshöfdingetitel. Död på Alby i Botkyrka socken i Södermanland d. 8 dec. 1720. Vid 1682 års riksdag ingaf G. till ridderskapet och adeln ett memorial, hvari han protesterade mot enväldets införande, hufvudsakligen af det skäl, att icke hvarje konung skulle kunna äga samma skicklighet, som den då regerande. Under Carl XII:s styrelsetid slöt han sig till dem, som öfverlade om grunddragen till ett friare samhällsskick, i händelse af konungens frånfälle. När vid 1719 års riksdag en friare regeringsform blifvit införd, hvilken var en omarbetning af den af G. och Per Ribbing 1716 uppgjorda, infann sig den åldrige G. på riddarhuset, yttrade där oförställdt sin glädje öfver den timade regementsförändringen och slutade sitt tal med Simeons ord: »Herre, nu låter Du din tjänare fara i frid; ty min ögon hafva sett din salighet». Följande året uppfördes han på riksrådsförslag, men utnämndes icke af drottningen. Vid 1809 års riksdag beslöt ridderskapet och adeln att öfver honom slå en minnespenning. Gift 1: med en Lenck och 2: med Elisabet Prytz. Gyllengranat, Carl August Burchard, amiral, historisk författare. Född d. 7 aug. 1787. Föräldrar: kaptenen, friherre Arvid Gustaf Gyllengranat och Aurora Elisabet Taube. G.