rådig och tapper krigare. Han var tillika utmärkt ingenjörofficer, och som sådan högligen värderad af Carl XII. G. har skrifvit en Berättelse om Karl XII:s uppbrott utur Saxen etc. Gift 1723 med Maria Hegardt. 2. Gyllenkrook, Axel Gustaf, zoolog, mecenat, filantrop. Född på Björnstorp i Skåne d. 14 juli 1783; den föreg. sonsons son. Föräldrar: majoren frih. Axel Ture Gyllenkrook och grefvinnan Kristina Charlotta Mörner. G. ägnade sig i ungdomen åt det militära yrket och anställdes vid sjutton års ålder som löjtnant vid Södra Skånska kavalleriregementet, men lämnade det, som ryttmästare, 1807, för att sysselsätta sig med sina stora egendomar och använde sina fristunder till vetenskapliga studier. Redan som ung började han att på sin egendom Björnstorp samla en mängd utländska lefvande djur, hvilken anläggning efterhand utvecklade sig till ett dyrbart museum för alla slags naturalster. För dessas insamlande fingo unga hoppgifvande vetenskapsmän, på hans bekostnad, företaga till och med ganska långväga resor, såsom Zetterstedt och B. F. Fries till Öland, Gottland och Lappland, J. C. Sundevall till Bengalen och Mellerborg till Batavia och Java. Tillika anlade han på Björnstorp ett slags botanisk trädgård af så väl inhemska som utländska sällsyntare trädslag. Under senare delen af sitt lif uppehöll sig G. med förkärlek i Lund och var slutligen därstädes bosatt för beständigt. De understöd, han med varm hand gaf dels universitetet och skolan, dels staden i och för offentliga ändamål, uppgingo till högst betydliga belopp. En särskild stiftelse, som helt och hållet har honom att tacka för sin uppkomst, är räddningshemmet på Råby för vanvårdade gossar, till hvilken stiftelse han, utom äldre donationer, på sin guldbröllopsdag (den 2 april 1857) öfverlämnade öfver 60,000 kronor, och hvartill han i sitt testamente gaf allt, hvaröfver han ägde rätt förfoga. Sina zoologiska samlingar skänkte han 1845 till Lunds universitet. Efter sin hustrus död inrättade han 1863 ett för flickor afsedt annex till Råby institut: Malin Gyllenkrooks vårdanstalt för fattiga flickor. G., som 1805, s. å. han öfvertog gyllenkrookska fideikommisset, blef kammarherre, deltog i tyska kriget 1806 och 1807. G. utnämndes 1818 till hofmarskalk och 1837 till öfverstekammarjunkare samt var led. af Vetensk.-akad. m. fl. lärda samfund. Död i Lund d. 18 maj 1865. Gift 1807 med friherrinnan Magdalena Beata Fock. Gyllensköld, Carl Edvard Carlheim-, krigare. Född i Karlskrona d. 22 april 1768. Föräldrar: majoren vid Kalmar regemente Per Brelin och Eva Henrietta Spalding. Endast femton år gammal aflade G. med utmärkt beröm sjö- och landtofficersexamen och förordnades s. å. 1783 till informationsofficer vid kadettkåren, sedan han året förut blifvit utnämnd till fänrik vid örlogsflottan. Under sjökriget 1788 kommenderad till flaggadjutant på chefskeppet Gustaf III, deltog han i slaget vid Hogland och blef där känd både af hertig Carl och konungen, hvilka använde honom till åtskilliga uppdrag, bland annat som parlamentär med ryssarna. Följande året utnämnd till stabsadjutant hos storamiralen, hertig Carl, bevistade han slaget vid Öland och öfriga träffningar, som föreföllo samma år, och utnämndes innan årets slut till öfveradjutant och major vid flottan. Sedan G. äfven 1790 deltagit i flottans drabbningar, utnämndes han 1792 till legationssekreterare i Lissabon. 1802 befordrad till öfverstelöjtnant i flottorna och generaladjutant af eskadern, adlades han 1805 och adopterades under sin moders styffaders namn Carlheim-Gyllensköld. Strax efter Carl Johans ankomst till Sverige fäst vid hans person, nyttjades han af honom i åtskilliga uppdrag, utnämndes 1811 till konteramiral, upphöjdes 1817 till friherre och blef ordförande i konvoj-kommissariatet. För att återställa sin försvagade hälsa företog G. en utländsk resa, under hvilken han afled i Augsburg d. 18 febr. 1819. Frih. G. var en man med mångsidiga kunskaper, stor språkkännedom och mycken ämbetsmannaduglighet. Hans ovänner beskyllde honom för lycksökeri och böjelse för intriger, hvilka fel dock förnekas af dem, som kände honom närmare. Gift 1814 med Maria Aurora Ehrengranat. Gyllenstierna. Ättens första med säkerhet kända stamfader är den af en förnämlig släkt varande riddaren Nils Eriksson till Aagaard på Jutland, nämnd i en handling af 1314. Till Sverige kom ätten under förra hälften af 1400-talet med Nils Erikssons sonsons sonsons son, riksrådet Erik Eriksson till Fågelvik, som blef gift med kung Karl Knutssons dotter, Kristina, i hvilket gifte han bl. a. hade sonen Nils, fader till Kristina Gyllenstierna. Riksdrotset Nils Göransson -- se nedan -- upphöjdes 1569 i friherrligt stånd. En nu utdöd gren af den danska ätten introducerades efter Skånes införlifvande på svenska riddarhuset. En annan gren blef friherrlig 1651; fyra grenar erhöllo greflig värdighet, men äro alla utdöda. I Danmark utdog ätten 1729. 1. Gyllenstierna, Nils Göransson, riksdrots. Född 1526; sonsons son till Erik Eriksson (se inledningen) och son af riksrådet riddaren Göran Eriksson Gyllenstierna och Kristina Nilsdotter Grip. Nils, hvilken var den första af ätten i Sverige, som kallade sig Gyllenstierna, upptogs af Gustaf I till riksråd, blef vid Eriks kröning slagen till riddare och utnämnd till kansler, af Johan III 1569 upphöjd till friherre, med Lundholm i Småland till friherreskap, samt senare befordrad till ståthållare öfver Småland och riksdrots 1590. Af hertig Carl förordnad till ståthållare i Stockholm 1593, erhöll han året därpå Sigismunds fullmakt att vara lagman i Tio häraders lagsaga, häradshöfding i Handbörd och ståthållare öfver Småland. Hertig Carl skilde honom sedermera från hans förläningar och ämbeten, men tog honom snart åter till nåder. Det sällsynta förhållandet att under ett halft århundrade,