fullt af brytningar och inre strider, kunna bibehålla sig i alla regenternas ynnest, bevisar å ena sidan en framstående duglighet och å den andra en ovanlig förmåga att kunna böja sig efter sina herrars lynne. Också tecknas G. såsom: »en mycket beläst, kloker och förfaren herre, samt en illsluger lufver, den där hela den oroliga tiden mest höll sig bakom; dock flöt ofvanpå till och med i konungagunsten». G. afled på Fogelvik i okt. 1601. Gift 1568 med Ebba Bielke, dotter af riksrådet Axel Eriksson Bielke (se sid. 89). 2. Gyllenstierna, Johan Nilsson, amiral. Född i Stockholm d. 31 jan. 1569; den föreg. son. Johan G. har hufvudsakligen blifvit bekant genom sin giftermålshistoria, som på sin tid åstadkom mycket buller bland högadeln. Den sköna fröken Sigrid, en dotter till grefve Per Brahe d. ä., hade blifvit förlofvad med Erik Turesson Bielke. Förbindelsen grundade sig dock ej på någon böjelse från fästmöns sida, som från barndomen älskade den ridderlige Johan G., utan var en tillställning af släktingarna, i synnerhet änkedrottningen. Snart spred sig äfven ett rykte, att Bielke under sina resor i Polen blifvit smittad af en farlig sjukdom. Detta ökade ännu mer fröken Sigrids motvilja, och i sin nöd tog hon sin tillflykt till prinsessan Anna på Stegeborg. Kort därefter anlände äfven G. Genast befallde prinsessan, att följande onsdag -- det var den 19 mars 1595 -- gudstjänst skulle hållas i slottskapellet. När alla voro samlade framförde Sigismunds sändebud, Lindorm Bonde, Johan G. i koret och likaledes gjorde prinsessan Anna med Sigrid. När det unga paret stannat framför altaret, satte Anna en krans på Sigrids hufvud, hvarpå prästen till de närvarandes stora förvåning sammanvigde henne med Johan G. Giftermålet väckte ett oerhördt uppseende i landet, och alla släktingar, Gyllenstiernor, Braher och Bielkar, blefvo på det högsta uppbragta. De senare fordrade till och med ingenting mindre än Johan G:s lif. Prinsessan skref till dem alla förlikande och ursäktande bref, men erhöll endast stela och kalla svar, och af sin farbroder hertig Carl måste hon hålla till godo en allvarsam skrapa för sitt obetänksamma uppförande. Ändtligen vid Söderköpings riksdag lyckades man åstadkomma en förlikning, på villkor att G. skulle betala till de fattiga 1,000 rd. såsom böter för brottet och till Erik Bielke 2,000 rd. för fästninggåfvor. Dessutom skulle de nygifta ett halft år hålla sig undan på sina gods, för att ej med sin åsyn förolämpa Bielkesläkten. Emedan alla bröllop den tiden firades på söndagar, har Johan G:s förmälning med Sigrid Brahe i historien fått namn af »Onsdagsbröllopet». Vid Sigismunds infall i Sverige 1598 var Johan G. befälhafvare för hans adel och hofmän. Följande året förde han som amiral krigsflottan, med hvilken han sökte öfverraska Elfsborg. Penningbrist och uteblifvandet af en uppresning af Sigismunds anhängare i Västergötland gjorde företaget om intet. G. dog i Polen 1617. 3. Gyllenstierna, Göran Nilsson, riksråd. Född på Kronoberg d. 31 dec. 1575; den föreg. bror. Liksom brodern Johan höll sig Göran G. i början till Sigismunds parti, men öfvergick omsider till hertigen och utnämndes till riksråd 1602. Två år därefter undfick han fullmakt att vara amiral, utnämndes 1607 till generalamiral och 1611 till »riksens öfverste amiral». Oaktadt sina lysande befordringar utförde G. inga synnerliga bedrifter; icke ens 1612, då danska flottan inträngde i Stockholms skärgård. Han blef s. å. lagman i Tjust och öfverförde 1617 de trupper, som inledde polska kriget med Dünamündes intagande. Mer att värdera voro de redliga och för riket välgörande råd, som han gaf hertig Johan, hvilken, hufvudsakligen på G:s tillstyrkan, nedlade sina anspråk på Sveriges krona. Vid Gustaf II Adolfs kröning slagen till riddare, utnämndes han till den förste presidenten i det s. å. inrättade amiralitetskollegium och dog d. 24 aug. 1618. Gift 1600 med Ingeborg Claesdotter (Bielkenstierna). 4. Gyllenstierna, Göran Göransson, riksråd. Född i Dorpat d. 2 febr. 1632; den föreg. sonson och son till landshöfdingen i Uppland, friherre Göran Göransson Gyllenstierna och friherrinnan Anna Skytte. Såsom Carl X Gustafs kammarherre, utnämndes G. 1657 till landshöfding i Kronobergs län och upphöjdes 1666 till riksråd. Samma år utnämndes han till hofrättsråd i Svea hofrätt samt kommissarie i reduktionskollegium och blef 1668 president i samma ämbetsverk. Sedan Carl XI själf tillträdt styrelsen, och i synnerhet sedan den yngre brodern Johan G. lyckats vinna konungens oinskränkta förtroende, befann sig Göran G:s sol under några år i oupphörligt stigande. 1674 blef han, jämte brodern, grefve. 1676 utnämndes han till kammar- och amiralitetsråd samt 1678 till öfverståthållare. Men när i juni 1680 hans bror Johan, den mäktige gunstlingen, aflidit, var det också slut med Göran G:s välde. 1682 måste han på samma gång som en hop andra herrar begära afsked från riksrådsämbetet. Hans ansökan blef dock en af de få, som ej beviljades, och han utnämndes till president i Göta hofrätt, hvilken syssla han dock aldrig tillträdde. Med dessa förödmjukelser förenade sig äfven kännbara förluster. Själf hade han som ordförande i reduktionskollegium varit bland dem, som ifrigast yrkat på en genomgående räfst med kronogodsen. Når åtgärden kom till verkställighet, blef han ett bland dess första och mest lidande offer. Till råga på olyckan förnam han af många en tydlig skadeglädje, när de sågo honom falla i den grop, han och hans bror hjälpt till att gräfva åt andra. Störtad från sin forna makt och nästan utarmad afled han i Stockholm d. 20 okt. 1686. Gift 1657 med friherrinnan Barbro Margareta Banér, dotter af riksrådet Axel Banér (se sid. 61) i hans andra gifte.