Gift 1723 med grefvinnan Ulrika Juliana Brahe. 7. Gyllenstierna, Nils Carlsson, krigare. Född i Wismar d. 13 okt. 1648; den föregåendes syssling; son af vice kommendanten frih. Carl Gyllenstierna och Sidonia Mannersköld. Sedan G. gjort sina studier i Rostock och Königsberg, beträdde han den militära banan som pikenerare vid grefve C. G. Wrangels lifkompani i Bremen. Befordrad till löjtnant vid grefve Dohnas regemente, företog han en resa genom flere af Europas länder och lät värfva sig i biskopens af Münster armé. Sedermera öfverstlöjtnant i holländsk krigstjänst, deltog han i slaget vid Senef 1674, där han sårades och måste, så fort han tillfrisknat, på regeringens kallelse infinna sig i Sverige samt ingå i dess tjänst. Här utnämndes han 1677 af Carl XI till öfverste för ett af G. själf upprättadt kavalleriregemente och befordrades efter en längre tids förlopp 1693 till generalmajor af kavalleriet och landshöfding i Jönköpings län. Vidare befordrad 1698 till general af kavalleriet och generalguvernör öfver Bremen och Verden, utnämndes han 1699 till befälhafvare öfver alla svenska trupper i Tyskland och inkallades i rådet 1705. Här gjorde han sig i synnerhet bemärkt för det allvar, hvarmed han motsatte sig Stenbocks vidsträckta krigsplaner och häftiga rastningsifver såsom allt för tryckande för landet. Det oaktadt utnämndes han af Carl XII till president i krigkollegium 1710, och fyra år senare till Stenbocks efterträdare såsom högste befälhafvare för trupperna i Skåne. Redan 1706 hade G. blifvit upphöjd till grefve och blef 1709 utnämnd till fältmarskalk. Han dog d. 30 mars 1720 och slöt på svärdssidan sin grefliga ätt. Gift 1680 med en aflägsen släkting, grefvinnan Anna Kristina Gyllenstierna. 8. Gyllenstierna, Göran Nilsson, riksråd. Född d. 11 april 1724; son till G. 6. Sin öfverlägsna bildning hade G. grundlagt vid Lunds och Uppsala universitet och fullkomnade den genom en vidsträckt utrikes resa. Hemkommen utnämndes han 1750 till lagman öfver Närike, hvilken provins han nio år senare utbytte mot Södermanland. 1762 på egen begäran entledigad från lagmansämbetet med landshöfdingtitel, kallades han 1765 till riksråd, men måste, vid den seger, Hattarna vunno vid 1769 års riksdag, utgå ur rådet. Han erhöll sedan, både 1771 och 1772, åter kallelse till samma ämbete, men föredrog sitt landtliga lugn framför äran att under rådspurpurn ånyo möta tidens stormar. Slutligen förmådde dock Gustaf III honom att 1781 mottaga riksmarskalksstafven och ämnade 1787 tilldela honom furstlig värdighet, hvilken ovanliga utmärkelse dock af G. afböjdes. Serafimerriddare 1772. »Om dygder danade män för stora ämbeten,» yttrar Schröderheim i sina anteckningar till Gustaf III:s historia, »så hade grefve G. tagit företrädet för de flesta. Han förenade på ett sällsynt sätt gamla tidens seder och redlighet med den nyares smak och belefvenhet. Han var mild, rättvis, värdig och respekterad. Under den mest okonstlade simplicité, annoncerade hans uppsyn och hela väsende hans börd och kall. Han unnade alla godt och var de fattiges vän.» 1788 nedlade G. sina ämbeten och afled i Norrköping d. 17 maj 1799. Gift 1754 med friherrinnan Eva Maria Ribbing. 9. Gyllenstierna, Gustaf Johan, konspiratör. Född d. 24 juni 1709; sysslings son till G. 5. Föräldrar: landshöfdingen frih. Axel Erik Gyllenstierna och Katarina Elisabet de Chalière. 1736 befordrad till kanslist i kansliexpeditionen, hade G., oaktadt sina kända sympatier för mössregeringen, likväl för sin användbarhet blifvit bibehållen under Gyllenborgs regemente och 1741 utnämnd till s. k. presidentsekreterare. I denna sin befattning erhöll han kännedom om flera viktiga statsangelägenheter. Under den skarpa bitterhet mellan partierna, som då var rådande, drog han ej i betänkande att för att komma Hattarna till lifs sätta sig i förbindelse med ryske ministern Bestusjev. Vid ett af sina hemliga besök i ryska ministerhotellet blef han af Hattarnas utskickade gripen och genast underkastad rannsakning. Af en särskild tillsatt kommission dömdes han till lifstids fängelse samt att en timme stå i halsjärn på Norrmalms (Gustaf Adolfs) torg i Stockholm och sedermera en timme på torget i hvarje stad, han genomreste under färden till sitt blifvande fängelse. Detta lär varit Marstrands fästning, hvarest han satt inspärrad i två år. På framställning af kejsarinnan Elisabet lösgafs han 1743, hvarefter han reste utomlands och skall någon tid ha uppehållit sig i Hamburg under det antagna namnet baron Blom. Sina sista lefnadsår tillbragte han i Livland, där han lefde af ett ryskt årsunderhåll. Död på Serben i nämnda provins d. 4 april 1764. Gift 1759 med Agneta Gertruda von Gersdorf. Af den s. k. Vinstorpalinjen märkas följande: 10. Gyllenstierna, Erik Carlsson, riksråd. Född på Limmared i Västergötland d. 10 dec. 1602. Föräldrar: assessorn i Svea hofrätt Carl Eriksson Gyllenstierna och Anna Ribbing. Erik G. ägde en för sin tid och stånd ovanligt omfattande bildning, vunnen vid utländska högskolor och genom resor i främmande länder. Vid tjugufem års ålder ingick han som volontär i franska gardet och deltog i belägringen och eröfringen af La Rochelle 1628. Återkommen till Sverige, utnämndes han 1630 till kammarherre hos Gustaf II Adolf och användes så väl af honom som drottningen i flera beskickningar. 1636 utnämnd till rikskammarråd och året därefter till landshöfding öfver Karelen och Viborgs län, förordnades han 1642 till generalguvernör öfver Ingermanland, Keksholm och Narva, upphöjdes