1645 till riksråd och blef slutligen 1654 president i Åbo hofrätt. G. blef vid reduktionskollegiums inrättande 1655 en af dess ledamöter och sökte, ehuru utan vidare framgång, föra moderationens talan. I jan. 1657 utnämndes han till generalguvernör i Finland, men hindrades af sjukdom att tillträda posten. Död på sin egendom Nynäs i Södermanland d. 23 okt. 1657. Han beskrifves »såsom en så väl i krigiska, som fredliga värf berömlig, ädel och af alla älskad herre». Gift 1636 med Beata von Yxkull, den i folksägnerna beryktade »Pintorpa-frun». 11. Gyllenstierna, Konrad, reduktionsifrare. Född 1645; den föreg. son. Blott tjugu år gammal, förordnades G. till assessor i kommersekollegium och 1667 till landshöfding i Viborgs och Nyslotts län, hvarifrån han 1674 förflyttades till samma befattning i Kalmar län och Öland. Under förmyndarestyrelsen uppträdde G. som en afgjord frihetsvän och motståndare mot högadeln, talande vidt och bredt för ständernas rättigheter och mot åtskilliga, sedermera gällande, reduktionsgrundsatser. Sedan Carl själf öfvertagit regeringen, vände han om bladet och blef en trogen tjänare åt både reduktionen och konungamakten. Denna böjlighet belönades 1680 med utnämning till ordförande i stora kommissionen, där han alltid var bland dem, som föreslogo och försvarade de hårdaste och obilligaste åtgärderna. Af allmänheten och sina fiender kallades han för »Bruder Dick». När han bland annat genomdrifvit, att stora kommissionen skulle anställa efterräkning med de aflidna rådsherrarnas ord och handlingar, yttrade en spefågel: »Bruder Dick är som den rättfärdige guden; han dömer öfver både lefvande och döda». Han afled d. 11 sept. 1684. Gift 1: 1669 med friherrinnan Märta Kristina Ulfsparre och 2: med grefvinnan Eva Lewenhaupt. 12. Gyllenstierna, Kristoffer, krigare. Född 1647; den föreg. bror. G., som redan vid tjuguett års ålder var öfverstlöjtnant vid lifgardet, steg på krigarebanan så hastigt i befordringar, att han blott trettio år gammal var generallöjtnant och guvernör öfver Västernorrland. Denna ovanliga lycka gjorde han sig värdig genom sin krigareskicklighet, som han i synnerhet blef i tillfälle att lägga i dagen under danska kriget, och hvari han täflade med de under fanorna grånade veteranerna Helmfelt och Ascheberg. Efter slaget vid Lund upptogs han, blödande ur flera sår, och belönades för sitt hjältemod med riksrådsfullmakten, dock med villkor att detta skulle tills vidare vara obekant. Också inkallades han icke i rådet förrän 1681, året innan han utnämndes till öfverståthållare. Liksom bröderna bidrog han nitiskt att genomdrifva enväldet och reduktionen och stod i mycken nåd hos Carl XI, som 1687 upphöjde honom till grefve och tio år senare insatte honom bland riksförmyndarna. Utrustad med mycken kraft och i många hänseenden en utmärkt man, hade dock G. ett ojämnt och häftigt lynne, hvilket gaf anledning till åtskilliga uppträden i rådet, där han alltid var en afgjord motståndare till Bengt Oxenstierna. Död d. 14 juni 1705. Gift 1: 1669 med friherrinnan Gustafva Juliana Oxenstierna och 2: 1696 med pfalzgrefvinnan Katarina, dotter af hertig Adolf Johan till Stegeborg. 13. Gyllenstierna, Carl, kongl. råd. Född d. 4 febr. 1649; den föreg. bror. Återkommen från sina utrikes resor, anställdes G. som kammarherre hos änkedrottning Hedvig Eleonora, hos hvilken hans skönhet anses icke varit utan inflytande på hans följande hastiga befordringar. När G. utnämndes till kammarherre var han nitton år, men redan 1670 blef han till allas förvåning öfverkammarherre, vid tjugutre års ålder öfverhofstallmästare och sedermera guvernör öfver hennes lifgeding. Utom dessa nådebevis erhöll han vid hennes död flera betydliga egendomar, hvilket gaf fart åt ett förut gängse rykte om ett ömmare förhållande mellan drottningen och den gynnade hofmannen. Att han var en man af mycken användbarhet kan man sluta till af de höga tjänster och förtroenden han äfven åtnjöt af de regerande konungarna. Sålunda upphöjdes han 1687 till k. råd och blef kort därefter grefve, 1697 utnämndes han till president i kammarrevisionen, 1718 till president i Svea hofrätt och blef slutligen Åbo universitets kansler 1719. Död i Stockholm d. 6 juni 1723. Gift 1706 med friherrinnan Anna Maria Soop. På kvinnolinjen märkes af ätten: 14. Gyllenstierna, Kristina. Född 1494; dotter af riksrådet Nils Gyllenstierna (se släktöfversikten) och Sigrid Banér. Faderlös vid unga år, gifte hon sig vid sjutton års ålder med den 1512 till riksföreståndare utkorade Sten Sture d. y. När denne 1520 afled af sitt i slaget vid Bogesund erhållna sår, efterlämnade han åt sin änka icke blott fyra späda söner, af hvilka den yngste afled kort efter fadern, utan också Stockholms slott och omsorgen om Sveriges rike. För den högsinnade kvinnan var ock fosterlandets försvar viktigare än den enskilda sorgen. Hufvudstaden, där många af adeln hade församlat sig, sattes af henne i försvarstillstånd mot den anryckande. Fästningsverken förbättrades, krut och skjutgevär infördes, bemannade fartyg lades omkring staden, krigsfolk värfvades och sattes under vissa bland borgarna utsedda anförare. Alla uppmuntrades genom hennes tal och oförskräckta handlingssätt, och stadens borgerskap lofvade henne med ed att till sista man försvara sig mot fienden. Sin äldsta son sände hon till Polen och underhandlade med detta rikes konung om hjälptrupper. Från Lybeck erhöll hon sådana under anförande af en westfalare Staffan Sasse. Till de svenska herrarna skref hon de ömmaste och allvarligaste bref, förmanande dem till enighet, mod och beslutsamhet, och framför allt att skyndsamt välja en tapper och dygdig herre till riksföreståndare.