åtskilliga trakasserier vid afträdandet af sitt boställe förlorade en del af sin förmögenhet. Man kan sannerligen ej finna annat än förklarligt, att G. var mer än villig att gå sina från frihetstiden gamla allierade, de ryska och danska ministrarna, tillhanda med att vid 1778--79 års riksdag söka bringa till stånd ett motparti mot Gustaf III, hvilka sträfvanden dock ännu så länge ej hade någon framgång. Själf tillät han sig, att när konungen sökte under sitt eget ordförandeskap förmå adeln att å rikssalen lämna sitt samtycke till af honom äskade förändringar i riddarhusordningen, begära tillstånd för ståndet att med slutna sedlar ostördt afgöra saken å sitt eget samlingsrum. Några servila lycksökare med Toll i spetsen togo sig nu anledning att söka göra sig förtjänta om konungens bevågenhet genom att angripa detta yttrande såsom »innebärande misstroende mot konungen», och därför börande utgå ur protokollet, men Gustaf skyndade att afstyra detta tilltag och förklarade, att orden borde kvarstå »som ett monument för efterkommande, att jag varit beskyddare af mitt folks lagliga frihet och att under Gustaf III:s regering det varit svenske män lofgifvet att inför tronen fritt få yttra sina tankar». G., som afled ogift d. 2 nov. 1787 å sin egendom Västanå invid Grenna, stiftade 1785 Västanå fideikommiss till förmån för en af sin systers sonsöner af adliga släkten Rosenquist af Åkershult och skola fideikommissinnehafvarna bära namnet Gyllensvaan. G. har blifvit mycket olika bedömd och tvifvelsutan vidlådde honom samma fel som många af hans mindre nogräknade samtida, nämligen att taga betaldt för sina politiska tjänster. Detta fel mildrades dock i icke ringa mån af den omständigheten, att ingen ostadighet i partiförbindelser kan tillvitas honom, hvarjämte äfven vitsord må tilläggas åt en för oegennytta med rätta så högt anskrifven man som Klas Frietzcky, som yttrar om G.: »Öfverste G. var en redlig riksdagsman, ville det goda och hade lycklig talegåfva, men var ej instruerad och något bornerad. Då han fått öfvertygelse om en god sak, följde han den med ståndaktighet, men lät ibland surprenera sig och agerade ofta mot sin rätta öfvertygelse, helst när han blef uppretad.» Gylta, en gammal släkt, som skref sig till Påtorp i Västergötland och som skänkt riket flera riksråd. 1. Gylta, Bengt Bengtsson, riksråd. Födelseåret okändt; son af riksrådet och lagmannen Bengt Pedersson (Gylta) och Brita Bengtsdotter (Lillie). -- Bengt Bengtsson blef 1550 lagman i Västergötland, 1555 slottslofven på Elfsborg och 1564 ståthållare på Stockholms slott. Vid Erik XIV:s kröning var han en af dem, som blefvo slagna till riddare, och kallades längre fram till riksråd. I skicklighet täflade Bengt G. med Nils Gyllenstierna och delade med honom Eriks förtroende. Ehuru sin olycklige herre trogen intill det sista, förvärfvade och bibehöll han äfven Johans förtroende. 1570 deltog han med några andra svenska herrar i fredsverket i Stettin; förordnades året därefter till slottslofven i Stockholm och blef slutligen 1572 skattmästare. -- Död på sin egendom Hedensö i Södermanland, julnatten d. 25 dec. 1574. -- Gift 1547 med Ingeborg Krumme. 2. Gylta, Göran, krönikeskrifvare. -- Man känner om denne Göran G:s lefnadsöden och släktförhållanden föga mer, än att han var en son till lagmannen Bengt Pedersson och således en bror till föregående. Genom vidsträckta resor hade han förvärfvat sig stor erfarenhet och bildning och ansågs för en af sin tids hårdaste statsmän i Sverige. Men han var slug, maktlysten och inbunden och höll sig, under det han utöfvade ett verksamt inflytande på sin tids händelser, gärna bakom andra. Han har egentligen gjort sig ett minne som kröniketecknare. -- Hans efterlämnade skrifter utgöras af en Chronologie, som börjar med år 826 och slutar vid 1415, förvarad i Palmschöldska samlingarna i Uppsala, hvilken dock blott är en afskrift af en äldre handling; en Historia om Svear och Göter, på tyska; Berättelsen om then skada och förderf, som Swerikes rike lidit haffwer therigenom, att man ej wiss warit eller wara wille på the personer, hvilka medh rätta regera skulle -- i bref till Carl Gera -- i svenska riksarkivet; samt en underrättelse om Riksens tillstånd och hvad till thess wälfärd länder. -- Död 1580 eller 1581. Gödecke, Peter August, skriftställare, pedagog. Född i Norrköping d. 2 juni 1840. Föräldrar: handlanden August Gödecke och Sara Kristina Sahlin. G. blef student i Uppsala 1861, fil. kand. 1869 och fil. d:r 1872. Han förordnades 1869 till föreståndare för Herrestads folkhögskola i Östergötland, flyttade 1872 med denna till Lunnevad samt kallades 1873 till föreståndare för den nya folkhögskolan i Örebro län (Vrana). 1876 tillträdde G. posten som hufvudredaktör för Aftonbladet, men lämnade denna befattning efter två år. 1880 utnämndes han till rektor vid folkskollärareseminariet i Växiö och afled d. 18 aug. 1890 å Vik invid Växiö. Medlem af Uppsalasällskapet N. S., publicerade G. i »Sånger och berättelser af sju signaturer», 1865, under märket Finn berättelsen En bilderstrid och sorgespelet Alboin. Han utgaf vidare Berättelser och utkast 1867, Turistbref från en resa i Norge sommaren 1875 1876, och en förtjänstfull öfversättning af Edda 1877 samt var på 1880-talet verksam som litteraturkritiker, synnerligen i Nordisk tidskrift. G. var en framstående kännare af den fornnordiska litteraturen och hade själf som prosaist en god och högstämd, men på samma gång flärdlös stil. Gift 1872 med Anna Helga Maria Hall. Göransson, Göran Fredrik, bruksägare, bessemermetodens fulländare. Född i Gefle d. 20 jan. 1819. Föräldrar: grosshandlaren Anders Petter Göransson och Maria Katarina Elfstrand. G., hvilken 1840 erhöll burskap som grosshandlare i Gefle, gjorde under en affärsresa 1857 i England bekantskap