med Henry Bessemer och inköpte af denne 1/5 af hans patenträtt i Sverige för den nyss uppfunna bessemermetoden. Sedan apparaterna uppsatts i Edsskens masugn i Gestrikland, visade det sig, att metoden icke var på långt när så utarbetad som uppgifvits, och att de engelska ingenjörer, som medföljt, icke voro uppdraget vuxna. G. tog då saken själf om hand och lät ommura bessemerugnen på sådant sätt, att man ökade de från blästern ledande inströmningshålens antal och vidd. Den 18 juli 1858 företogs en ny blåsning: stålet blef »kvickt och lättflytande», all slagg flöt upp ur detsamma, och slaggfria göten erhöllos. Problemet var löst. För den nya metodens införande bildades 1862 Högbo stål- och järnverksaktiebolag med G. som disponent, och Sandvikens masugn och bessemerverk anlades för samma ändamål. Men olyckliga omständigheter gjorde, att Sandviken efter några år måste säljas på offentlig auktion. G. var dock icke en man, som i första taget uppgaf modet. Han lyckades åter intressera några personer, bland dem Murén i Gefle, och 1868 bildades ett nytt bolag, Sandvikens järnverksaktiebolag, som öfvertog Sandvikens bruk, där G. allt sedan var den ledande. Många utmärkelser kommo på G:s lott. Han blef sålunda 1898 led. af Vet.-sk.-akd. och hade kort före sin död, som inträffade d. 12 maj 1900, af filos. fakulteten i Uppsala kallats till hedersdoktor. Gift med Katarina Elisabeth Sehlberg. Göransson, Johan, präst och arkeolog. Född 1712 i Gillberga socken i Värmland, där föräldrarna voro bondfolk. Det berättas, att G., hvilken i ungdomen tjänte som dränggosse hos prosten Nordberg i sin födelsesocken, förälskat sig i en af hans döttrar och att denna kärlek bestämt honom för att utbyta plogen mot boken och framdeles såsom en lärd man komma och anmäla sig som friare. Huru härmed må förhålla sig, är dock visst, att G. slutligen blef Nordbergs måg och att han var öfver tjugu år, när han begynte sina skolstudier i Karlstad. Dessa bedrefvos emellertid med det allvar, att G. 1740 inskrefs till student i Lund och fem år därefter promoverades till filosofie doktor. Sedan han låtit viga sig till präst, antogs han först till »hofpredikant» hos riksrådet grefve Joh. Gyllenborg; befordrades 1754 till kyrkoherde i Gillberga, blef prost 1764 och dog d. 29 aug. 1769. Såsom forskare och författare var han blindt fången i de Rudbeckska hypoteserna. I sitt arbete: De genealogia regum Suioniæ 1746 låter han Sveriges första konungar härstamma från Saturnus och Jupiter, och i företalet till sin edition af eddan: De yfverborna Atlingars eller Sviogöters ok Nordmänners Edda 1746, påstår han denna vara skrifven i Moses tid och funnen i Sverige under drottning Disas tid, tre hundra år före Trojas anläggning, ritad i mässingstaflor. I prosten G:s födelseort kvarlefde hans minne i en mängd berättelser, som de flesta häntyda på en man af mycken kraft och stora andliga gåfvor. Gift 1748 med Margareta Elisabet Nordberg. Göransson, Julius Axel, se Kiellman-Göransson. Göransson, Karl Jakob Agathon, läkare. Född i Lund d. 12 sept. 1840. Föräldrar: magistratssekreteraren Jöns Göransson och Petronella Kristina Brorström. Student i Lund 1859, med. kand. i Uppsala 1868, med. lic. 1871, blef G. med. d:r 1889. Han utnämndes 1879 till andre och 1882 till förste bataljonsläkare vid Kalmar regemente, 1883 till läkare vid krigsskolan i Karlberg samt 1889 till förste bataljonsläkare vid Svea ingenjörbataljon. G:s namn är nära förenadt med föreningen »Röda korset» och de af denna förening anordnade samaritkurserna. 1886 utgaf G. ett arbete, kalladt Samaritkurs, som sedermera utgått i flera upplagor och hvarigenom kunskap om, huru den första hjälpen bör lämnas vid olycksfall, spridts rundt om i vårt land. G. utgaf också andra populärt-medicinska skrifter och var sedan 1884 Eugeniahemmets läkare. Död vid Ytteråns badanstalt i Jämtland d. 15 aug. 1895. Gift 1873 med Matilda Charlotta Tjernberg. Göransson. Zacharias, pedagog. Född i Ofvansjö socken, Gestrikland, d. 10 juni 1823. Föräldrar: bergsmannen Anders Göransson och Märta Jansdotter. G. blef student i Uppsala 1843, fil. d:r 1851, lektor i filosofi och klassiska språk i Uppsala 1859 och rektor i Halmstad 1866. Fem år senare bosatte han sig i Stockholm, vid hvars gymnasium han 1870 blifvit lektor i grekiska och latin. G., som var led. af flera läroverkskommittéer, fick från 1873 i uppdrag att som föreståndare för den teoretiska profårskursen vid Stockholmsläroverken föreläsa i teoretisk pedagogik för lärarekandidater. Såsom teoretisk pedagog hade den framstående mannen äfven sin största betydelse. Han var en af de första svenskar, som förstodo och verkade för den teoretiska insikten beträffande uppfostran och undervisningsväsende, i hvilket ämne han utgaf flera afhandlingar. G. gaf äfven den första vetenskapliga läroboken i ämnet, i det att han öfversatte och bearbetade H. Kerns »Grunddragen af pedagogiken» 1875--77. Genom sitt djupa intresse och sin djupt religiösa världsåskådning verkade G. i hög grad på sina lärjungar. Död i Stockholm d. 30 maj 1881. Gift 1863 med Ulrika Henrika Gustava Tham. Görtz, Georg Henrik von, friherre von Schlitz, financier, politisk martyr. Född 1668, af en riksfriherrlig ätt från Franken. Fadern var kaptenen Filip Fredrik von G. Han studerade i Jena och fick där på bollhuset sitt ena öga utslaget. Detta är allt, hvad man med säkerhet känner om hans ungdom och äfventyr intill det trettionde året, då han blef antagen till kammarjunkare hos hertig Fredrik af Holstein. Snillrik, kvick och liflig, i umgänget behaglig och vältalig, men tillika djärf och egennyttig, ställde han sig i början in