landsmän studerat vid Åbo universitet, där han 1672 inskrefs till student. Vid detta lärosäte anställdes han redan 1675 som biblioteksamanuens och vann därstädes den filosofiska graden 1679. Två år senare befordrad till e. o. professor i filosofiska fakulteten, utnämndes han 1683 till ord. professor i fysik och blef 1690 äfven universitetsbibliotekarie. Död d. 12 dec. 1718, på flykt till Sverige undan ryssarna. Såsom författare utvecklade han en ej obetydlig verksamhet, hvars frukter han nedlade i akademiska afhandlingar. Dessas innehåll äro ett intyg om, att H. var bekant med och hyllade den nya utveckling, inom filosofien och naturvetenskaperna, som vid denna tid gjorde sig gällande. Gift 1681 med Margareta Lietzen. Hahr, August, kartograf. Född på Ultuna i Uppland d. 26 mars 1802. Föräldrar: brukspatronen Anders Hahr och Anna Maria Rahling. Efter genomgången kurs på Karlberg utnämndes H. 1821 till underlöjtnant vid fältmätningskåren och tjänstgjorde under de följande åren vid de topografiska mätningarna i Västergötland, Södermanland och Uppland, hvarjämte han utförde gravering i koppar af åtskilliga blad till kårens militärkarta. 1828 befordrad till löjtnant i armén, företog han s. å. en utrikes resa, efter hvars fullbordande han 1831--32 deltog i rekognosceringarna i Östergötland och 1832--34 tjänstgjorde vid generaladjutantsexpeditionen för armén. Sedan han 1837 erhållit afsked ur topografiska kåren, utnämndes han året därefter till kapten i armén, tjänstgjorde 1842 vid rekognosceringar i Halland och 1842--44 vid generalstabens litografiska inrättning i Stockholm. 1857 befordrad till major i armén, erhöll han på egen begäran afsked ur statens tjänst 1868. Död i Stockholm d. 19 jan. 1885. Dels på egen bekostnad, dels med understöd af statsmedel har H. utarbetat och utgifvit följande kartverk: Geografisk och Militärstatistisk karta öfver Sverige och Norge m. m. 1845; Civilstatistisk karta öfver mellersta och södra Sverige 1852, jämte Statistisk Tableau 1861, utvisande rikets alla socknar, deras ecklesiastika, administrativa och juridiska indelningar, areal, folkmängd, hemmantal m. m., hvilket kartverk vid världsutställningen i London 1862 erhöll första klassens förtjänstmedalj. Fysisk och politisk karta öfver mellersta och södra Sverige 1868, Karta öfver norra Sverige 1871, Generalkarta öfver Skandinavien, upptagande fullbordade och under arbete varande järnvägskommunikationer 1875. Gift 1833 med Klara Augusta Westin. 1. Halenius, Lars, teolog. Född troligen i Bergsjö d. 7 okt. 1654. Son af Jonas Halenius, som slutligen var kyrkoherde i Bergsjö. Vid tjugu års ålder inskrifven till akademisk medborgare i Uppsala, eröfrade han 1682 lagerkransen och förordnades två år därefter till legationspredikant vid svenska beskickningen till Ryssland. Sedermera befordrad till konrektor och lektor i grekiska språket i Gefle, blef han 1693 kyrkoherde i Söderala; blef kontraktsprost 1711, riksdagsman 1720 och dog d. 21 maj 1722. Såsom teolog och lärd har H. grundlagt sitt minne genom sitt berömda arbete: Nya Testamentsens Svenska och Grækiska Concordantier, vanligen kalladt »Konkordansbibeln» 1734--42. Han har äfven efterlämnat några Latinska Carmina. Gift 1686 med Katarina Kram. 2. Halenius, Engelbert, teolog. Född d. 8 okt. 1700; den föregåendes son. H. promoverades till filosofie magister i Uppsala 1728 och utnämndes, efter att en kort tid ha förestått konrektoratet i Gefle, till filosofie adjunkt vid förenämnda universitet 1730. År 1737 befordrades han till e. o. professor i filosofiska fakulteten, men öfvergick snart till den teologiska såsom adjunkt och utnämndes 1745 till fjärde och 1747 till tredje teologie professor. 1752 erhöll H. teologie doktorsvärdigheten och utnämndes 1753 till biskop i Skara, där han dog d. 14 febr. 1767. H. var en grundlig teolog och åtnjöt som sådan stort anseende bland de lärda. Såsom politisk person var däremot hans goda rykte icke alldeles så oomtvistadt. Han ansågs för i hög grad fal och ändock ej riktigt pålitlig för den sak, för hvilken han tagit penningar. Vid 1756 års riksdag var han ledamot af den kommission, som dömde öfver Brahe och hans olyckskamrater. Tillika var H. den, som i prästeståndet påyrkade, att en varning skulle skriftligen uppsättas och meddelas drottningen. Såsom ortodox teolog låg han i strid med Svedenborg, som lär förespått, att H. skulle falla i en svår sjukdom, ur hvilken han endast kunde räddas genom en sann omvändelse och ett flitigt begrundande af Svedenborgs teologiska skrifter. Gift 1731 med Ulrika Djurberg. Deras barn adlades 1756 med namnet Hallencreutz. 1. Hall, Peter Adolf, miniatyrmålare. Född i Borås d. 23 febr. 1739. Föräldrar: rådmannen och handlanden Per Hall och Eva Margareta Wargentin. Enligt faderns önskan skulle H. efter idkade universitetsstudier i Uppsala och Greifswald ägna sig åt köpmansyrket. Men i stället sysselsatte han sig under studietiden och därpå 1756 i Berlin, han lärde emalj- och miniatyrmålning, och i Hamburg, där han hade pastell- och akvarellmålaren Richard till lärare, så flitigt med att teckna och måla, att han vid återkomsten till Sverige redan uppnått en hög grad af färdighet, i synnerhet i miniatyrmålning. I Stockholm, där han nu slog sig ner, fann han i de bekanta konstbefrämjarna, öfverintendenten, baron Adelcrantz och hofintendenten Rehn lika välvilliga gynnare som i hofintendenten Lundberg en skicklig och nitisk lärare. Han erhöll härunder i uppdrag att måla det miniatyrporträtt af kronprinsen, sedermera konung Gustaf III, hvilket afsändes till Danmark vid frieriet till prinsessan