Sofia Magdalena. Med det obetydliga arfvode, han härför och icke utan svårighet lyckades utfå begaf han sig 1766 till Paris, här han med största välvilja emottogs af sin landsman, den berömde Roslin. Äfven här vann han inom kort stort anseende för sin utomordentliga skicklighet och fick bland annat beställning på en större tafla i miniatyrgenren, föreställande franska konungafamiljen, hvilket konstverk af kännare på det högsta lofordades, hvarefter H. utnämndes till »Konungens och det kongliga husets (les enfants de France) målare». Hans bekantskap med Necker och Lafayette förde honom emellertid in i revolutionens stormar och förstörde hans lycka. Vid eröfringen af Bastiljen innehade han en officersplats och följde slutligen Lafayette till Belgien, där han i stort armod afled i Lüttich d. 15 maj 1793. Af Hall, »le van Dyck de la miniature», såsom han af fransmännen smickrande benämndes, finnas i Sverige några större porträtt, målade i pastell omkring 1760, samt en eller annan miniatyr. Däremot finnas de senare hufvudsakligen i Frankrike, hvarest de betinga ett utomordentligt högt pris och där mästarens lif och verksamhet utgjort föremål för franske konstforskares ifriga undersökningar. 1773 led. af Målare- och bildhuggareakademin. H. hade icke blott en utmärkt uppfattning, utan äfven en oöfverträfflig teknik med bred penselföring och strålande färggifning. Gift med Adelaïde Gobin. 2. Hall, Birger Martin, läkare, naturforskare. Född d. 26 aug. 1741; den föregåendes bror. H. promoverades till medicine doktor i Uppsala 1768. Fem år senare erhöll han provinsialläkarebefattningen i Västerås, på hvilken plats han nitiskt verkade till 1793, då han erhöll afsked. Död i Västerås d. 10 aug. 1814. Doktor H. lämnar bland många ett bevis på hvad kärleken till vetenskapen förmår åstadkomma, äfven då den är hänvisad så godt som till sig själf och endast äger några fristunder till sitt förfogande. Vid H:s död fanns en stor volym i folio med af honom gjorda ritningar och samlingar till en systematisk beskrifning öfver Sveriges svamparter. Vidare hade han under sin lifstid sammanbragt ett ovanligt rikt herbarium, en stor insektsamling och ett dyrbart kabinett af svenska mynt och medaljer. Och detta vetenskapliga arbete hade försiggått så tyst och stilla, att intet litterärt samfund, med undantag af Svenska Läkaresällskapet, gifvit akt på eller tillägnat sig denne blygsamme forskare. Gift 1777 med Anna Engel Schenström. Sonen, generalmajoren Birger H., adlades 1858 under namnet von Hall. Hall, Carl Ludvig, pianovirtuos. Född d. 23 dec. 1814. Föräldrar: öfversten Claes Hallencreutz och Lovisa Katarina Hultgren. Vid tio års ålder sändes han af sin fader till Frankrike för att i Lyon uppfostras för köpmansyrket. Men hans omotståndliga håg för tonkonsten föranledde honom att i stället ägna sig åt den musikaliska banan. Under det antagna namnet Louis Hall begaf han sig i början af 1830-talet till Paris, där han under Liszt's ledning utbildade sig till en pianist af första ordningen, och vann till den grad maëstrons förtroende, att han under dennes frånvaro fick undervisa hans enskilda elever. 1843 återsåg H. för en kort tid sitt fädernesland och gaf därstädes den 3 okt. en konsert i Riddarhussalen i Stockholm. Såsom tonsättare har H. efterlämnat åtskilliga pianokompositioner i den briljanta stilen. Död i Paris 1858. Gift med Elise David. Hall, John, köpman. Född i Göteborg d. 23 dec. 1771. Föräldrar: grosshandlaren John Hall och Christina Gothén. Den äldre Hall, som ansåg, att sonen aldrig kunde bli fattig, gaf honom en bakvänd uppfostran, med påföljd att Hallska firman, sedan den några år varit under sonens ledning, gick under 1807. En lång process fördes sedan mellan H. och boets utredningsmän. Men H. lät narra sig till att ingå förlikning mot erhållande af 100,000 kr., som åtgingo till betalande af juridiska ombud och en mängd af honom utfärdade reverser, och förde sedermera en bedröflig tillvaro som tiggare på Stockholms gator. D. 29 dec. 1830 afled H., »som ej kunde bli fattig», i ett kyffe i en af hufvudstadens utkanter. Hans person, som förut varit ett gifvande ämne åt skillingstrycket, skildras i Sophie Elkans 1899 utgifna stora arbete. Gift 1805 med friherrinnan Constance Koskull, från hvilken han blef skild 1811. Hallbeck, Carl Svante, tecknare, illustratör. Född i Göteborg d. 14 april 1826. Föräldrar: handlanden Magnus Hallbeck och Maria Katarina Söderberg. H:s tidigt visade anlag för teckning ansågos af föräldrarna icke böra tagas med i räkningen vid bestämmandet af hans blifvande lefnadsbana, hvarför, då en sådan valdes efter moderns frånfälle i hans tolfte lefnadsår, han sattes i en handel i sin födelsestad. I detta för honom motbjudande yrke vegeterade han i åtta år, då han ändtligen med understöd af en anförvant erhöll tillfälle att besöka Köpenhamn, vid hvars konstakademi han genomgick en femårig studiekurs 1846--1851. Återkommen till Sverige, utförde han under de följande åren en mängd teckningar till »Sverige framstäldt i taflor», samt tecknade och litografierade de flesta planscherna till »Blommérs taflor». Han öfvergaf likväl snart litografien för att ägna sig åt teckning för trägravyr och var den förste svensk, som speciellt utbildade sig i denna riktning. Hans första arbeten i detta fack voro teckningarna för Carléns upplaga af Bellmans skrifter (1856--61). H. tecknade vidare för kalendern Svea och var en kort tid anställd i Ny Ill. tidning, som tillkom genom hans initiativ.